Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan af Nepomuk - Johan af Paris - Johan af Österrike. Se Juan d'Austria - Johanan - Johan Filipsson. Se Blå 1. - Johan Fredrik. Se Johan, kurfurstar af Sachsen 2. - Johan från Köln - Johan från Salisbury - Johan från Wesel. Se Rucherath, Johann - Johan Georg - Johan Georg 1. Se Johan, furste af Anhalt-Dessau - Johan Georg 2. Se Johan, kurfurstar af Brandenburg - Johan Georg 3. Se Johan, kurfurstar af Sachsen - Johan Karlsson - Johan Karlsson 1. Se Blå 5. - 2. Johan Karlsson till Vada - Johan Kasimir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ombildning af de kätterske bömiske folkhjältarna
Johan Hus och Ziska, gjord i katolskt syfte för
att efter katastrofen 1620 — då protestantismen i
Böhmen dukade under för katolicismen — uttränga
dem ur folkmedvetandet och ersätta dem med en
rättrogen katolik. Skäl finnas för, att J:s af
Nepomuk kult först under Ferdinand II (1619—37)
kommit i gång genom jesuitiskt inflytande och att
den historiske J. af Nepomuk blifvit dödad 1393.
J. P.
Johan af Paris, namn på flera kyrkliga
skriftställare under medeltiden. Den mest bekante
af dem är en dominikanmunk, äfven kallad Qui
dort (den sofvande), som i striden mellan
påfven Bonifatius VIII och konung Filip den
sköne af Frankrike (i början af 1300-talet)
uppträdde till försvar för den senare med
skriften De regia potestate et populi (om
konungens och folkets makt). I början hade
han fakulteten i Paris på sin sida; men då
han i skriften Determinatio de modo existendi
corporis Christi in sacramento altaris alio quam
sit ille quem tenet ecclesia angrep kyrkans
förvandlingslära och påstod, att Kristi lekamen
och blod äro närvarande i brödet och vinet,
utan att dessa synliga element förvandlas till
Kristi lekamen och blod, fråntog fakulteten
honom rätt till offentlig verksamhet. Död 1306.
J. P.
Johan af Österrike. Se Juan d’Austria.
Johanan (hebr. Jehōḥānān, Jōḥānān, grek. Ioanan,
Ioanas), vanligt personnamn bland de senare
israeliterna. Mest kända äro: 1. J., som
förföljde Gedaljas mördare och anförde judarna
vid deras flykt till Egypten på Jeremias’ tid
(se 2 Kon. 25: 23, Jer. 40: 8 ff.; 41—43). —
2. J., öfverstepräst, son till öfversteprästen
Eljasib (Esr. 10: 6) på Esras och Nehemias tid.
E. S—e.
Johan Filipsson, medeltida svensk storman. Se
Blå 1.
Johan Fredrik, kurfurste af Sachsen. Se Johan,
kurfurstar af Sachsen 2.
Johan från Köln, tysk arkitekt, som på 1400-talet
fullbordade den 1221 påbörjade katedralen
i Burgos i Spanien. Biskop don Pablo från
Cartagena förde honom med sig från Tyskland,
när han återvände från konsiliet i Basel,
och J. utförde i en något tung fransk stil
västra hufvudfasaden med mäktiga, genombrutna
pyramidtorn, 1442—56, hvarjämte han äfven
(enligt Lübke) 1487 byggde det präktiga
8-kantiga kapell, som bildar afslutningen af
kyrkans kor och kallas Capilla del Condestable,
emedan konnetabeln af Kastilien, don Pedro
Hernandez de Velasco, var verkets upphofsman.
C. R. N.*
Johan från Salisbury [så̄’lṡbri] 1. latiniseradt
Johannes Saresberiensis, engelsk
skriftställare, f. sannolikt mellan 1115 och
1120 i Salisbury, d. 25 okt. sannolikt 1180,
studerade omkr. 1136—45 i Frankrike, bl. a. under
Abailards ledning, tjänstgjorde efter hemkomsten
till England (omkr. 1150) som sekreterare hos
ärkebiskop Teobald af Canterbury (d. 1161) och
besökte under denna tid flera gånger Italien. Som
ärkebiskop Thomas à Beckets anhängare måste han
1164 gå i landsflykt, liksom kort därpå Thomas
själf, och återkom kort före denne 1170 till
England. 1176 kallades han af konung Ludvig VII
af Frankrike till biskop i Chartres. J. var en
fint bildad man, framstående som filosof och
historiker. Omkr. 1159 författade
han de båda filosofiska arbetena Policraticus sive
de nugis curialium et de vestigiis philosophorum,
en kyrklig-politisk etik, och Metalogicus,
där han klandrar skolastikens formalism;
dessutom skref han lefnadsteckningar öfver
ärkebiskoparna Anselm och Thomas à Becket. Hans
samlade arbeten (äfven historiskt viktiga
bref) utgåfvos 1847—48 af J. A. Giles. — Jfr
biografier af Reuter (1842), Schaarschmidt
(1862), Demimuid (1873) samt Gennrich, ”Die
staats- und kirchenlehre J:s von S.” (1894).
(G. W—k.)
Johan från Wesel. Se Rucherath, Johann.
Johan Georg. 1. Se Johan, furste af
Anhalt-Dessau. — 2. Se Johan, kurfurstar af
Brandenburg. — 3. Se Johan, kurfurstar af
Sachsen.
Johan Karlsson. 1. Medeltida svensk storman. Se
Blå 5. — 2. J. K. till Vada (nu Södertuna)
i Södermanland, höfvitsman, nämnes som väpnare
1404, som riksråd 1434. Han var en af Engelbrekts
anhängare och sattes af honom till höfvitsman för
belägringshären vid Nyköpings slott 1436. Sedan
slottet s. å. gifvit sig åt marsken Karl
Knutsson, var han dennes höfvitsman 1436—37. Vid
Kristofers kröning (1441) blef J. riddare
och 1442 höfvitsman på Stockholms slott samt
var lagman i Södermanland från 1443 till sin
död. 1450 deltog han i mötet i Halmstad och åtog
sig, oaktadt sin höga ålder, på våren 1457 att
resa till Danmark för att uppgöra med konung
Kristian om hans inkallande, men dog s. å. —
J. förde i vapnet två korslagda färlor.
2. B. S.*
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
