Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Japan. Historia. III. Japan i brytning med kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1481
Japan (Historia. Brytning med kristenheten,
omkr. 1540-1853)
1482
vel på den hänsynslösa stränghetens
verkningskraft. Emot de portugisiske köpmännen,
som h. o. h. inskränktes till Nagasaki,
liksom de holländske till Hirado, vidtogos
steg för steg de skarpaste kontrollåtgärder
för att hindra insmuggling af kristna präster,
böcker eller symboler och förebygga hvarje
misstänkt förbindelse med landets eget folk. De
fingo drifva affärer endast med en särskildt
privilegierad handelskorporation, och slutligen
afstängdes de för största delen af sin vistelse
på den konstgjorda holmen Deshima i Nagasakis
hamn (1636). Samtidigt (1635 och 1636) utfärdades
påbud, som, utom utvisning af alla i J. bosatta
portugiser och deras barn, stadgade dödsstraff
och fartygets konfiskation för hvarje försök
af någon japan att segla utrikes, äfvensom för
hvarje i utlandet bosatt japan, som fördristade
sig att återvända hem. Ingen fick bygga större
och annorlunda inrättade fartyg än sådana,
som nödtorftigt dugde för inrikes kustfart. Men
tillika var det ändock på tal att öfvergifva den
hittills iakttagna defensiven och att krossa
de onda stämplingarna i deras mest fruktade
näste. Kegerin-gens själf tillit stegrades
plötsligt ända därhän, att underhandlingar
öppnades (1637) med holländarna om bistånd med
krigsfartyg för en expedition till Filippinernas
eröfring; förut hade man alldeles lämnat å sido
de förslag, som den nye kristendomsfientlige
landsfursten af Arima framställt i detta syfte
(1630). Då utbröt helt oväntadt den sista krisen
i den japanska samhällsstriden. De förtryckte
bönderna på halfön Shimabara och ön Amakusa
reste sig mot sina påtvungna landsherrar. De
återupp-togo sin förlorade kristendom, och till
dem sällades en mängd ättlingar af kristna
ronin från samma bygd och andra orter. Under
ledning af en tapper och högt bildad kristen
samurai-yngling, M a s u d a Shirodayu, värjde
sig insurgenterna i och omkring den halfförfallna
borgen Håra (dec. 1637- april 1638) emot de
närboende furstarnas och regeringens trupper,
som ledo svåra förluster. På befallning besköt
då det holländska faktoriets befälhafvare de
kristnes försvarsverk med sina skeppskanoner,
och ändtligen stormades borgen af den till
100,000 man förstärkta rikshären, som nedhögg
hela upprorsskaran (omkr. 40,000 med kvinnor
och barn). Det tycktes vara den japanska
kristendomens dödsryckning, men därjämte och
närmast en varning för regeringen mot att
anfallsvis framkalla utländska konflikter, som
dess af den långa freden förslappade krigsmakt
måhända icke vore vuxen under ännu i hemlighet
jäsande tvedräkt. Därtill kom, att Kina och
dess grannländer samtidigt skakades af den
hastigt tillväxande Mandschu-maktens eröfringar
och af de inre revolutioner, som föregingo och
efterföljde Ming-dynastiens fall (1644). I Yedo
fruktade man alltmer att genom utrikespolitiska
äfventyr indragas i dessa förvecklingar, och
alla ansökningar från Peking om hjälp afböjdes
bestämdt. I stället beslöt man att åt alla håll
sätta sig i en, såsom man hoppades, oåtkomlig
försvarsställning. De por-turgisiske köpmännen,
som särskildt misstänktes för stämplingar med
de kristne insurgenterna, utvisades för alltid
(1639) med tillkännagifvande, att hvarje
portugisiskt fartyg, som hädanefter anlände
till J., skulle brännas och dess besättning
af rättas, och när man från Macao affärdade en
ståtlig beskickning med rika gåfvor och ödmjuk
anhållan om för-
budets återtagande, verkställdes hotelserna
till punkt och pricka i Nagasaki (1640). Samma
öde var åtminstone af ett parti inom regeringen
tillämnadt äfven holländarna på Hirado, oaktadt
deras visade tjänster. Men då de på befallning
godvilligt och ögonblickligen nedrefvo sina
nya faktorimagasin, som påstodos väcka anstöt
genom sina efter Kristi födelse daterade
inskrifter, förskonades de åtminstone till
lifvet (1640), ehuru de måste lämna Hirado och
efter portugiserna flytta till Deshima (1641),
där de måste hålla till godo med en nästan än
mer kränkande bevakning och behandling än den,
som deras rivaler fått lida. Alla nya försök från
olika håll att vinna tillträde till J. ledde till
ingenting. Sålunda af visades efter hvarjehanda
hotfulla demonstrationer ett holländskt fartyg,
som för storm nödgats anlöpa en hamn i norra
J. (1643), en ny portugisisk ambassad (1647; från
den förste konungen af Portugal efter skilsmässan
från Spanien) och ett engelskt fartyg (1673),
som båda anländt till Nagasaki med förslag om ett
vänskapligt återknytande af samfärdseh. Utom
för holländarna på Deshima (och för några
kinesiska krämare under liknande villkor)
förblef J. ett utåt alldeles afstängdt land. För
mer än två århundraden häfdades också genom
afstängningen det därmed åsyftade önskemålet:
en obruten fred och neutralitet, som intet
annat kulturfolk så länge och så följdriktigt
lyckats bevara. - Tokugawa-väldets statsskick
var i sina väsentliga drag uppbyggdt redan
af lyeyasu själf och fullbordades f. ö. under
hans närmaste efterträdare i öfverensstämmelse
med grundsatserna i hans endast för de trängsta
regeringskretsarna tillgängliga "testamente", som
utan tvifvel troget återspeglar hans tänkesätt,
om än redaktionen och vissa bestämmelser härröra
från en något senare tid. Detta dokument är i det
hela taget snarare ett politiskt program än en
lagstiftningsurkund. Det är genomträngdt på samma
gång af kinesisk statsvisdom, sådan denna omsider
blifvit formulerad i den filosofiska ortodoxiens
lärosystem under Sung-dynastien (960-1278), och
af de praktiska erfarenheter, som de båda senaste
mansåldrarnas revolutionsstrider efterlämnat. Det
ideal, som uppenbarligen föresväfvade lyeyasu,
var en fast grundad statsmakt, som obetingadt
kunde upprätthålla friden öfverallt inom hela
riket och tillika sörja för alla samhällsklassers
välstånd genom en noggrant reglerad och
öfvervakad arbetsfördelning. Men han var också
en i sällsynt grad illusionsfri statsman, som,
i motsats till andra japanska maktkräfvare, icke
gjorde sin riksstyrelses framtid beroende af
sina hufvudarfvingars härskarförmåga och deras
medhjälpares vasalltrohet, utan därutöfver
sökte särskilda garantier för det samfällda
riksintressets häfdande i en på ett slags
solidariskt ansvar hvilande jämvikt emellan en
mångfald redan gifna särintressen. Han liksom
ville i förväg utstaka de olika kretsar, inom
hvilka sådana krafter, som undergräft och
sönderbrutit Yoritomos, Hojos och Ashikagas
verk, skulle få göra sig gällande under ständig
inbördes kontroll till hela regeringens så mycket
kraftigare skötsel. Frukten af dessa beräkningar
blef ett ytterst konstfullt och inveckladt, men
därjämte smidigt statsmaskineri, som af den gamla
"feodalis-men" behöll endast åtskilliga utvärtes,
under tidernas lopp alltmer utjämnade former,
medan dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
