Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job (Ijob och Hjob) (Bibeln) - Jobbare - Jobbé-Duval, Armand Marie Felix - Jobberi. Se Jobbare - Jobi (Jappen), ö på norra Nya Guinea - Jobs bok. Se Job - Jobspost, olycksbud - Jobst. Se Jodocus - Jobs tårar, bot. Se Coix lacryma och Gramineae - Joch, ty., ok - Jochanan ben Sakkai - Jochelson, Waldemar - Jochmus, August Giacomo - Jochnick, Karl Henrik Valter - Jochroma Bent., bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1419
Jobbare-Jochroma
1420
en kort berättelse i prosaform, är en
episk-lyrisk dikt, med storartade och imposanta
skildringar, poetisk färgprakt och bildrikedom
samt dramatiskt lif. Vissa partier i denna
dikt äro enligt sakkunnigas omdömen värda att
ställas i jämbredd med den poetiska litteraturens
förnämsta alster. Om bokens ålder äro meningarna
delade. Talmud anger Mose som författare. Flera
exegeter anse den tillhöra den salomonska tiden,
andra den efterexiliska tiden. Se 0. E. Lindberg,
"Jobsboken eller lidandets problem på israelitisk
mark" (1908). J- P-
Jobbare (af eng. jobber, terminsspelare,
af job, litet inbringande, tillfälligt
arbete, plockaffär), våghalsig börsspelare,
aktievinglare, affärsman, som endast spekulerar i
tillfälliga prisskillnader på affärsmarknaden. -
J o b b e r i, börsspel, aktievingleri. -
Jobb, hvardagligt och slangspråkligt ord för
göra, sysselsättning. - Jobba, vara jobbare;
plockarbeta.
Jobbé-Duval [jåbe-dyva’1], Armand Marie Felix,
fransk målare, f. 1821, d. 1889, lärjunge af
Delaroche, målade kyrkotaflor, Pesten i Milano
i S. Severin i Paris (1853), m. fl., motiv
ur diktverk: Margareta i trädgården, Bruden
från Korint samt porträtt. J. var 1870-71 mar
i 15:e arron-dissemanget och utmärkte sig för
sina sträfvanden mot kommunarderna samt var
sedan flera gånger led. af Conseil municipal.
C. U. N.*
Jobberi. Se Jobbare.
Jobi (Jappen), en 3,480 kvkm. stor ö i
Geel-vinkbai, på norra kusten af Nya Guinea,
tillhörig Nederländerna, ön är väl befolkad.
J. F. N.
Jobs bok. Se Job.
Jobspost, olycksbud, underrättelse cm någon
svårare motgång eller sorg, hvaraf man
drabbats. Uttrycket härrör från J o b>s bok
(kap. 1: 13-21).
Jobst. Se J o d ocu s.
Jobs tårar, bot. Se Coix lacryma och Graminese,
plansch II.
Joch, ty., ok, begagnades förr och förekommer
ännu flerstädes som fältmått för att beteckna
ett så stort stycke land, som man med ett par
oxar kunde plöja på en dag (jfr lat. jugerum,
af jugum, ok). I Österrike var "joch" lagligt
mått ända till metersystemets införande (l
jan. 1876) och utgjorde 1,600 kvadratfamnar
(57,600 kvadratfot) samt motsvarade 5,754,6
kvm., i Ungern - 4,316 kvm. Äfven i Oldenburg
var detta mått, under benämningen jiick, ju ek
1. juchj fältmått till 1871 och motsvarande
5,602,8 kvm. (katasterjiick L gammalt jiick)
eller 4,538,3 kvm. (nytt jtick)
Jochanän ben Sakkai, judisk skriftlärd i l:a
årh. e. Kr. Under Jerusalems belägring af
romarna lyckades det honom genom list komma in
i Vespasianus’ läger. Som fredsvän vann han
den romerske fältherrens gunst. Sålunda fick
han bl. a. tillstånd att i Jamnia upprätta en
rabbinskola. Efter Jerusalems fall blef Jamnia
hufvudsätet för den judiska skrift-lärdomen, och
äfven synedriet förlades dit. Dem, som på grund
af templets fall förtviflade, emedan dåmera
möjligheten att genom offer kunna försonas
fråntagits dem, tröstade J. med de orden:
"Välgärningar ersätta offer". Som hans mest
betydande lärjungar nämnas bl. a. Elieser ben
Hyrkanos (se denne) och Josua ben Chananjah.
G. K-n.
Jochelson, Waldemar, etnograf, rysk revolutionär,
f. på 1850-talet, tillhörde under* 15 år det
revolutionär-socialistiska partiet, lefde många
år utanför sitt lands gränser som politisk agent
och förestod under en lång tid partiets tryckeri
i Geneve. 1885 arresterades han, hölls länge i
fängsligt förvar och förvisades slutligen på 10
år till Jakutsk i Sibirien. Där studerade han
landets urbefolkning, särskildt jukagirerna,
deras språk, folksägner och etnologi. Då
han 1897 återkommit till Petersburg, började
ryska vet. akad. utgifva hans lingvistiska
arbeten. 1900 engagerades J. af American
Museum of natural history i New York för en
2J/2 års expedition till nordvästra Asien och
hemförde till New York ett rikt material af stort
vetenskapligt värde. Sedan 1907 är J. deltagare
i Ejabusjinskis expedition till Kamtjatka och
Aleuterna. J:s förnämsta publikationer äro Utdrag
af samlingar för studiet af jukagirernas språk
och folklore (på ryska; i vet. akad:s handl.,
IX, N2, 1898), Religion and myths of the Koryaks
Q905) och The Koryaks. Material culture and
social organization (1908). C, V. H-n.
Jochmus, August Giacomo, friherre von Co ti
gno l a, tysk militär, f. 27 febr. 1808 i
Hamburg, d. 14 sept. 1881 i Bamberg, egnade
sig först åt handel, men gaf sig 1827 såsom
"filhellen" i grekisk tjänst, där han blef
kapten. 1835 ingick han i den främlingslegion,
som England sände till drottning Isabellas
hjälp. I Spanien avancerade han (1837)
till brigadgeneral och generalstabschef vid
kantabriska armén. 1840-41 deltog han i syriska
kriget, först som generalstabschcf vid den
förenade turkisk-engelsk-österrikiska hären,
sedan som öfver-befälhafvare för den turkiska
operationsarmén. J. beklädde därefter en
tjänst inom turkiska krigsministeriet, men
återvände efter marsrevolutionens utbrott
i Tyskland 1848 till sitt hemland. Från
maj till dec. 1849 var han utrikes- och
marinminister i riksföreståndaren ärkehertig
Johans riksministär. 1859 utnämndes han till
österrikisk fältmarskalklöjtnant och 1860 till
friherre von Cotignola. J. författade bl. a. Der
syrische krieg und der verfall des Os-manenreichs
seit 18&0 (1856). Hans Gesammelte schriften ha
utgifvits af Thomas (4 bd, 1883-84).
Jochnick, Karl Henrik Valter, matematiker,
läroboksförfattare, f. 7 dec. 1825 på Skall-torp,
Vings socken, Skaraborgs län, d. 16 aug. 1899 på
Karlberg, utnämndes till underlöjtnant vid Göta
artilleriregemente 1846, lämnade krigstjänsten
som löjtnant 1854, promoverades till filos.
doktor (ul-timus) 1857, var 1858-74 lektor i
matematik vid Krigsakademien (Karlberg) och 1874
lärare i matematik och mekanik vid Artilleri-
och ingenjörhögskolan. Hans många läroböcker,
af hvilka må nämnas de, som framställa de första
grunderna till Analytiska geometrien (1860),
Theoretiska mekaniken (1861), Fysiken (1867),
Kemien och geologien (s. å.), vidare Geometriska
teoremer och konstruktionsproblemer (1865),
Det vigtigaste af eqmtionsläran (1878), Det
vigtigaste af differential- och integralräkningen
(1879; 2:a uppl. 1900), Les formes principales
des lignes du troisiéme degré (1887), Grunderna
för sannolikhetsräkningen (1888), Matematiska
formler (1896) och Lärobok i matematik vid
Kongl. krigsskolan (s. å.), ha vunnit stor
spridning. (I. F.)
Jochroma Benth., bot., växtsläkte af
fam. Sola-nacece med omkr. 15 i Anderna
förekommande arter, som äro träd eller buskar
med praktfulla, stora, hängande, rörformiga
eller smalt trattlika, oftast blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
