Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jochroma Bent., bot. - Jochs florals. Se Juegos florales - Jochtan. Se Joktan - Jochumsson, Matthias - Jockej, eng., kapplöpningsryttare - Jockejklubb - Jocrisse, en person i den franska komedien - Jod, Jodum, kem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1421
Jochs florals-Jod
1422
eller röda blommor. I synnerhet de blåblommiga
arterna odlas som prydnadsväxter. Jfr
Vatten-foder.
Jochs florals [jåks flåra’ls]. Se Juegos flora
l e s.
Jochtan. Se J ok t an.
Jöchumsson, Matthias, isländsk skald, f. 1835,
bondson, landtarbetare till tjuguett års ålder,
genomgick latinskolan och därpå teologiska
seminariet i Reykjavik, blef teol. kand. 1865,
var präst på Möar på Kjalarnes (nära Reykjavik)
1866-73, företog en resa till England 1873-74
och slöt sig där till unitariernas sekt,
återvände 1874 till Island och köpte tidningen
"ThjöÖölfur" i Reykjavik, som han redigerade
till 1880, då han återgick i kyrkans tjänst
och fick pastoratet Oddi (på sydlandet), som
han 1886 utbytte mot Akureyri (på nordlandet),
där han fortfarande är bosatt (emeritus sedan
1900). J. är det nyare Islands produktivaste
skald och en af dess yppersta lyriker. Han eger
en vidtflygande, alltid vaken och rörlig fantasi,
en poetisk kraft och en sinnets friskhet, som
ännu i hans höga ålderdom tyckas oförsvagade,
samt ett ovanligt välde öfver språket. Hans
styrka ligger dels i historiska dikter -
ofta med utmärkt personkarakteristik -, dels
i minneskväden öfver aflidna. Hans läggning
är hufvudsakligen tragisk, men också en
humoristisk åder träder stundom i dagen i hans
skaldskap. Talrika äro hans religiösa dikter,
som intaga en rangplats i den nyare isländska
religiösa poesien; men äfven i hans profana lyrik
tränga sig religiösa betraktelser stundom in och
kväfva poesien. Oklarhet, svulst och meningslös
ordgrannlåt äro tyvärr ej sällsynta fel hos
J. Likväl eger en stor del af hans alstring
högt poetiskt värde. Hans dramatiska arbeten äro
svaga, men några af dem ha uppförts på Island;
bäst är femaktsskådespelet Skugga-Sveinn
(1898), en omarbetning af Vtilegumennirnir
("De fredlösa", 1864 o. 1886). Boksynt och
språkkunnig, har J. öfversatt till isländskan
bl. a. flera af Shaksperes dramer samt Tegnérs
"Fritjofs saga" och "Nattvardsbarnen", flera
af Runebergs "Fänrik Ståls sägner", Topelius’
"Fältskärns berättelser" samt senast Frödings
"Balen". Hans samlade dikter äro utgifna i 5 bd
(1907). - Sedan flera år tillbaka åtnjuter
J. skaldelön af isländska alltinget. -
Litt.: J. C. Poestion, "Isländische dichter
der neu-zeit", Olaf Hansen, "Ny-islandsk
lyrik". R. N-g.
Jockej [jåke7]], eng. jockey [djå’ki; dimin. af
Jack, skotska J ock, som i sin ordning är
dimin. af John], kapplöpningsryttare, som rider
mot betalning, i motsats till gentlemanryttaren
(se Gentleman-rider). Ursprungligen
betecknades med jockej endast en pojke
till häst; ordet användes äfven som
benämning på ridknekt och spannrida re
(se ä la Daumont). I Sverige anordnas
f. n. inga kapplöpningar för professionella
jockejer, utan endast för gentlemänryttare.
B. C-m.
Jockejklubb, förnämt sällskap af sportsmän,
som har till ändamål att genom kapplöpningars
anordnande förädla hästafveln. Efter engelskt
mönster finnas dylika sällskap organiserade i de
flesta länder, t. ex. Ungern Jockeyclub (stiftad
1827), i Österrike Jockeyclub (stiftad 1868);
i somliga länder ha motsvarande sällskap annan
benämning, t. ex. i Frankrike: Jockey-club,
cercle et sociélé d’encouragement
Med! emsmärke för Jockeyklub-ben i Stockholm.
pour amélioration des races de chevaux en France
(stiftad 1833), i Tyskland Unionclub (stiftad
1834), i Danmark Föreningen til den (Kale
hesteavls fremme (stiftad 1859). I Sverige
ha kapplöpningar anordnats af Patriotiska
föreningen för Sveriges hästkultur 1830-37,
Allmänna svenska kapplöpningssällskapet 1867
-78 och Jockeyklubben (stiftad 1890), som har
sitt säte i Stockholm och f. n. (1910) räknar
omkr. 120 ledamöter med 100 kr. årsafgift. De
influtna årsafgifterna användas till pris vid
kapplöpningar, som af fältridtklubbar eller
särskilda kommittéer anordnas i olika delar
af landet. Vid dessa täflingar gälla till
efterrättelse "Jockeyklubbens reglemente för
kapplöpningar". (Jfr fig.) B. C-in.
Jocrisse [jåkrirs], en person i den franska
komedien, än dum betjänt, än, och i synnerhet,
den populära inkarnationen af pjolleraktighet och
tafatthet. Han är ett dumhufvud, som låter styra
sig och sysslar, inom hus, med sådana småsaker,
som ej anstå en man. Hans namn och rykte gå
ganska långt tillbaka, och hans sätt att "valla
hönsen" hade öfver-gått till ordspråk redan
hos 1600-talets författare. Som teaterfigur
hade J. ganska stor betydelse, i synnerhet
i Dorvignys (f. 1734, d. 1812) mycket lustiga
stycken, hvilkas hjälte han var och i hvilka han
i Brunet hade en utmärkt framställare. Äfven
för den svenska publiken presenterades han
i början af 1800-talet, på Djurgårdsteatern.
A. F.*
Jod [jådd], Jodum (af grek. ioeides, violblå,
med hänsyn till jodgasens färg), kem., ett till
saltbildarnas grupp hörande grundämne, s<5m
1811 upptäcktes af Courtois. Jod förekommer
i naturen aldrig i fritt tillstånd, sällan i
förening med tunga metaller, såsom kvicksilfver
och silfver, oftast i förening med natrium eller
magnesium eller som jodsyrans natriumsalt. Små
mängder jod förekomma i hafsvatten, enligt nyare
undersökningar dock icke i form af oorganiska
salter, utan organiskt bundna. Hafsalger
(fuka-céer, laminarier m. fl.) upptaga och
anrika hafsvatt-nets jod i form af jodmetaller,
hvilka återstå i askan, sedan algerna
förbränts. Denna aska (benämnd kelp och varek)
begagnades för sodatillverkning och utgjorde
äfven ett råämne för jodfabrikationen. Ur
kelp och varek erhålles jod på det sätt,
att askan utlakas med vatten och lösningen
koncentreras genom afdunstning, hvarefter den
lämnas att kristallisera. Glaubersalt, soda
och andra salter utkristallisera. Moderluten,
som utom jodmetaller äfven innehåller stora
mängder undersvafvelsyrliga salter och lösliga
svafvelmetaller, försättes med svaf-velsyra,
då de sistnämnda ämnena sönderdelas under
afskiljande af svafvel. Vissa spongier
af aplysinider-nas och spongidernas
familjer äro rika på j o d o-s p o n g
i n, en organisk förening, som föres till
albuminoiderna (se d. o.) och vid spjälkning
ger bl. a. tyrosin. Sköldkörteln (thyreoidea)
innehåller ett fysiologiskt verksamt ämne,
t y r o j o d i n (se Jodotyrin) med 9,3
proc. jod. Det i vår tid viktigaste råämnet för
jodtillverkningen utgöres af mo-derlutarna från
chilesalpeterfabrikationen, hvilka i genomsnitt
innehålla 92 proc. natriumjodat. Joden ut-fallés
härur med svafvelsyrlighet och försändes därpå
till Europa, där den renas genom sublimation. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
