Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jeu, spel, lek - Jeumont, by i dep. Nord i Frankrike - Jeune premier. Se Premier och Premiere - Jeunesse dorée, fr., "gyllene ungdom" - Jeurling, Anders Elis - Jeux floraux, fr., "blomsterlekar" - Jevdokimov, Nikolaj Ivanovitj - Jever, stad i Oldenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgifter sådana som akrostikon, anagram eller
bouts-rimés, jeux floraux (se d. o.) och
jeu de dames [də da’m], damspel (se d. o.). —
Om Le jeu de paume [lə ʃö də påm] se Bollhus.
Jeumont [ʃömå̄’], by i franska dep. Nord
via Sambre och nordbanan. 4,327 inv. (1901). Gränsstation
mot Belgien. Marmorbrott, glashytta och mekanisk verkstad.
J. F. N.
Jeune premier [ʃön prəmiē’], Jeune première
[prəmiǟ’r]. Se Premier och Première.
Jeunesse dorée [ʃöne’ss dårē], fr. ("gyllene
ungdom"), namn, med hvilket man betecknat
den manliga ungdomen i Paris (la jeunesse
parisienne), hvilken efter Robespierres
störtande, 9 thermidor år II (27 juli 1794),
ställde sig i spetsen för den mot skräckmännen
riktade rörelsen. Detta namn liksom Muscadins
(myskhjältar) och Incroyables (löjligt utstyrda,
eg. "otroliga") skulle utmärka deltagarna
i rörelsen som aristokrater, de där genom
sprättaktig dräkt sökte skilja sig från den
revolutionära demokratien (se Incroyable).
Ett annat namn på dem var jeunesse
fréronnière (efter ledaren Fréron). Ännu
mera användes uttrycket "jeunesse dorée"
om deltagarna i den mot hela revolutionen
riktade aristokratiska reaktionen efter
Napoleons fall. Uttrycket brukas i vår tid som
benämning på den slösaktiga, nöjeslystna delen
af en stor stads yngre manliga befolkning.
(S. B.)
Jeurling [ʃör-], Anders Elis, tidningsman,
f. 21 dec. 1851 i Kristinehamn, d. 28 mars 1906 å
Jättna i Södermanland, aflade 1871 studentexamen,
egnade sig efter ett par års studier i Uppsala åt
tidningsmannayrket och blef redaktör af "Gotlands
Allehanda" (1876—77) och "Karlstads tidning"
(1879—84) samt var okt. 1884—jan. 1885 utgifvare
af en göteborgsk billighetstidning "Dagbladet",
som snart dog. J. blef då medarbetare i
"Aftonbladet" (redaktionssekreterare 1885—89
och ansvarig utg. april 1885—nov. 1887). I
nov. 1889 uppsatte han med C. E. Gernandt till
förläggare "Stockholmstidningen". Tidningen,
som ursprungligen afsåg att för billigt pris
lämna den stora allmänheten en innehållsrik
tidning och hade liberal färg, har vunnit en för
svenska förhållanden ovanligt stor spridning,
och J. var med någon tids afbrott tidningens
hufvudredaktör intill sin död. Han var en af
stiftarna af Svenska tidningsutgifvarföreningen
och dess mångårige ordf. År 1887 upprättade han
Stockholms stadspost för lokal postbefordran,
som måste upphöra, då den ansågs komma i
konflikt med postverkets regale. På sin
egendom Jättna nära Stjärnhof inrättade
han gossläroverket Solbacka (se d. o.).
T—s.
Jeux floraux [ʃȫ flårå̄], fr., "blomsterlekar",
lyriska pristäflingar, hvilka sedan gammalt
årligen ega rum inför Académie des jeux
floraux i Toulouse. Redan 1323 stiftades af
sju borgare i Toulouse ett litterärt sällskap,
hvilket följande år formligen konstituerade sig
under namnet "Consistori de la gaya sciensa"
och sedermera hvarje år i maj samlades till
poetisk täflan. Vid de årliga pristäflingarna
utdelades för de bästa inlämnade dikterna tre
pris, kallade "joyas del gay saber". Första
priset, som tilldelades den bästa canzone,
bestod i en violblomma af guld, andra priset,
för den bästa sirvente, pastourelle eller hymn
till den hel. jungfrun, var en nyponblomma
af silfver. Tredje priset, för den
bästa dansa, utgjordes af en ringblomma
af silfver. Den, som vunnit tre pris, fick
titeln trobador. Alla poetiska spörsmål
afgjordes efter en af kansleren G. Molinier
(1356) utarbetad poetisk lagbok, grundad
på de gamla från trubadurernas tid ärfda
traditionerna. Sällskapet vann alltmera i
betydelse: universiteten togos till förebilder,
och formliga lärdomsgrader i grammatik och poesi
utdelades. Trots lagbokens namn, leys d’amors
("kärlekslagar"), var den subjektiva kärleken
så godt som utesluten från poetisk behandling;
endast kärlekens begrepp och särskildt kärleken
till den hel. jungfrun fingo besjungas. Det
gick slutligen så långt, att man under Amors
namn förstod Maria med barnet. Kvinnor voro
uteslutna från deltagande i täflingarna, och
ingen, hvars vandel eller religiösa tänkesätt ej
voro fläckfria, lämnades tillträde till dessa. —
Samfundets verksamhet förblef ej inskränkt till
Toulouse. Redan i slutet af 14:e årh. upprättades
filialer i Katalonien och Aragonien. (Jfr
Juegos florales). Mot slutet af 1400-talet
råkade emellertid modersällskapet, till
följd af ekonomiska skäl, i fara att förfalla,
men räddades af en rik borgarkvinna, Clémence
Isaure (besjungen i en dikt af Sturzen-Becker i
"Samlade ax", 1868). Genom hennes testamente af
1484 betryggades sällskapets tillvaro. Under
Ludvig XIV ombildades det (genom patent af
1694) till en akademi under namnet Académie
des jeux floraux, hvars kansler utnämndes af
konungen. "Jeux floraux" fortgingo emellertid
som förut, ehuru numera ställda under uppsikt
af "le chancelier de France". Prisblommornas
antal ökades samtidigt med en tusensköna af
guld (värd 400 livres) såsom första pris,
och medlemmarnas siffra bestämdes till 36, ett
antal, som 1725 ökades till 40. Kanslersämbetet
upphäfdes 1773, och sällskapets angelägenheter
anförtroddes då åt en ständig sekreterare
samt en president (modérateur), hvilken
senare ombyttes hvar tredje månad. Sålunda
organiseradt, har sällskapet bibehållit
sig nästan oförändradt till våra dagar, med
afbrott endast under revolutionsstormarna åren
1790—1806. De sista årtiondena ha sett ett
nytt uppsving genom Feliberförbundets
(se d. o.) skaldetäflingar. Alltsedan
1696 utgifver akademien en "Recueil
annuel". Se Duboul, "Les deux siècles
de l’académie des J. f." (2 bd, 1901).
R. G.*
Jevdokimov, Nikolaj Ivanovitj grefve, rysk
general, f. 1804, d. 1873, erhöll 1856, som
generallöjtnant, ledningen af operationerna mot
Schamyl. Efter viktiga framgångar lyckades
det honom att i april 1859 intaga Schamyls
hufvudfäste, Veden, och därigenom påskynda östra
Kaukasus’ underkastelse. 1861 sändes han mot
tjerkesserstammarna i västra Kaukasus. Han intog
28 april 1864 deras sista stödjepunkt, fästet
Vardan, hvarigenom äfven eröfringen af den västra
delen af Kaukasus fullbordades. S. å. utnämndes
J. till general af infanteriet, men tog 1870
afsked ur krigstjänsten.
Jever, stad i Oldenburg, vid Sieltief, en
segelbar kanal, som går till Hooksiel, J:s hamn,
vid Jadeviken. 5,660 inv. (1905). Gammalt slott,
gammalt rådhus, gymnasium, textilindustri samt
boskaps- och spannmålshandel. J. var fordom
befäst hufvudort i herrskapet Jeverland (staden
och amtet J., 330 kvkm.), hörde i äldre tider
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
