Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jesuitstil, konsthist. - Jesu och Marias präster. Se Eudes, J. - Jesus del Monte, förstad. Se Habana - Jesus hominum salvator, I.H.S. Se kristusmonogram - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1399
Jesu och Marias präster-Jesus Kristus
1400
konstperiod, som sökte skyla sin fantasis armod
med tornt effektsökande prål.
Jesu och Marias präster. Se E u d e s, J.
Jesus del Mpnte, förstad. Se H a b a n a,
sp. 942.
Jesus ho^inum salvator (vanl. skrifvet endast med
begynnelsebokstäverna. I. H. S.), lat., "Jesus,
människornas frälsare’’. Se Kristusmono-grain.
Jesus Kristus. Jesus (grek. lesus) är den
grekiska formen för det äldre Josua (hebr. Jesu*a
1. Jehösu’a; jfr J a s o n). J. hette bland sina
samtida J. af N a-såret, därför att Nasaret
var hans hemvist ända till hans offentliga
uppträdande. Kristus (grek. Christo’s) är
den grekiska formen för Messias (hebr. mäsiah,
aram. mesihä). Föreningen af de båda namnen till
ett, Jesus Kristus, som förekommer för första
gången i aposteln Paulus’ bref, är en kort
sammanfattning af bekännelsen: Jesus är Kristus.
J. föddes i Betlehem under konung Herodes den
stores sista regeringstid (om tidpunkten se
vidare Kristi födelse). Hans föräldrar hette
Josef och Maria, af hvilka den förre synes
snart ha dött, så att han ej vidare omtalas i
evangelierna. J. hade flera syskon, åtminstone
ett par systrar och fyra bröder: Jakob, Joses,
Judas, Simon (Mark. 6: 3), i N. T. kända
under namnet "Herrens (Jesu) bröder" (Apg. 1:
13, l Kor. 9: 5), af hvilka Jakob (se denne,
sp. 1179-80) efter Jesu död en tid intog en
mycket framstående ställning som föreståndare för
församlingen i Jerusalem och af ålder ansetts
som förf. till "Jakobs bref", likasom Judas
betraktas som förf. till "Judas bref". Om Jesu
barndom och ungdom ha evangelierna ej mycket att
förtälja, ett bevis därpå, att han under denna
tid ej på något särskildt sätt i yttre hänseende
skilde sig från andra. Jesu offentliga verksamhet
inföll på den tid, då Judéen och Samarien stodo
under romarnas omedelbara förvaltning (genom
prokuratorn Pontius Pilatus 26-36 e. Kr.) samt
Galiléen och Peréen lydde under Herodes Äntipas,
hvilken var romersk vasallfurste. Frågan om
längden af hans offentliga verksamhet och
de närmare tidsbestämningarna i hans lif
beror af det värde, som tillmätes det 4:e
evangeliet. Tillerkän-nes detta evangelium
historisk trovärdighet, får man hufvudsakligen
följande bild af J:s offentliga lif. A: Inledande
och förberedande händelser. Jesu offentliga
framträdande stod i nära samband med J o-hannes d
öp a ren s (se d. o.) uppträdande, och han fick
sin invigning genom att låta denne döpa sig i
Jordan (Matt. 3: 13-17 med parallellst.). Dopets
betydelse för J. uttrycka evangelisterna med att
hänvisa till den därvid skedda andemeddelelsen
(Luk. 4: 1) och de tecken, som därvid skedde,
"för att han måtte blifva uppenbar för Israel"
(Joh. 1: 31). Efter dopet ställa de tre
förste evangelisterna frestelserna (Matt. 4:
1-11 med parallellst.). Berättelsen därom är
beroende på Jesu egna meddelanden, då ingen
af lärjungarna var med honom under denna tid,
och beskrifningen på dem är symbolisk; med
symboliska uttryck skildrade man på denna tid
inre andliga erfarenheter. Frestelsen utgår från
två förutsättningar: att J. är Messias; att han
är i besittning af utomordentliga gåfvor. Den
bestod i frågan, om han ville bruka dessa gåfvor
för att häfda sig själf och tillfredsställa sina
personliga behof ("öknens frestelse"), för att
med yttre undertecken öfvertyga Israel om,
hvem han var ("tinnarnas frestelse"), för att
grundlägga ett stort världsrike med Jerusalem
som medelpunkt ("bergets frestelse"). J. af
visade frestelsen i alla dessa former och
ställde sig därmed från början i motsats till
judarnas vanliga messiasföreställningar. Efter
sina genomkämpade frestelser uppsökte J. åter
Johannes döparen vid Jordan och vann där sina
första lärjungar (Joh. 1: 29-51), bland hvilka
två brödrapar: Simon Petrus och Andreas samt
Johannes och Jakob, söner till Sebedeus,
alla från Galiléen, senare kommo att bilda
kärntruppen. Från trakten af Jordans nedre
lopp begaf sig J. åter hem till Galiléen, där
han tills vidare slöt sig till sina föräldrar
och bl. a. deltog i bröllopet i Kana och där
gjorde sitt första under. - Den följande tiden,
som upptages af hans egentliga offentliga
verksamhet, torde ha bestått af 2 år (eller
3, ifall den i Joh. 5 omtalade festen är att
betrakta som en påskfest).- B: Ett (L två) år af
öfvervägande yttre framgång. Sin hufvudsakliga
verksamhet under denna tid förlade J. till
Galiléen och närmare bestämdt till trakten af
sjön Genesaret (se d. o.), endast i början och
slutet har han besökt Jerusalem. För kännedomen
af den förra verksamheten (i Galiléen) äro
de 3 första evangelierna våra källor, för den
senare uteslutande det 4:e evangeliet. J. synes
alltså allra först ha uppsökt Jerusalem och där
rensat templet samt bl. a. haft ett märkligt
samtal med rådsherren Nikodemus (Joh. 2-3). På
återvägen till Galiléen sammanträffade han
med den samaritiska kvinnan vid Jakobsbrunnen
(Joh. 4). I Galiléen synes J. ha tagit sitt
stamhåll i Kapernaum, på nordvästra stranden af
sjön Genesaret. Bland hans första här utförda
handlingar var utväljandet af en förtrogen
krets lärjungar} som skulle vara i hans närhet
beständigt för att så fostras till hans sändebud
(Mark. 1: 14-20 med parallellst.). J. utvalde
till slut 12 sådana förtrogna ("Jesu apostlar";
se för-teckn. Mark. 3: 16-19 med parallellst. och
Apg. 1: 13). Kärnan bildades af de två
brödrapar, som J. lärt känna hos Johannes
döparen vid Jordan. I samband härmed började
J. en predikoverksamhet, som hade tre olika
former: predikningar eller tal i synagogorna i
anslutning till de där lästa heliga skrifterna
(se Matt. 4: 23; 9: 35 med parallellst.,
Luk. 4: 16-21); fria tal ute i naturen, utan
anslutning till någon uppläst bibeltext ur
G. T. (exempel på detta Jesu sätt att predika är
bl. a. bergspredikan, Matt. 5-7); liknelsetal,
hvarvid J. framdrog något exempel på den i
naturen eller människolifvet härskande ordningen
och ville lära sina åhörare att tro på en
motsvarighet därtill inom Guds rike och inrätta
sitt lif därefter (exempel på sådana liknelser
erbjuda Matt. 13, Luk. 13-18 m. fl.). Innehållet
i Jesu förkunnelse rörde sig hufvudsakligen
omkring ämnet Guds rike 1. himmelriket (se
d. o.). Men jämte detta uppträdde han som en
underbar och mäktig hjälpare, i det han botade
flera slags sjukdomar och äfven uppväckte från
döden (se t. ex. Matt. 4: 23 ff.; 11: 5). Ett
konkret exempel på en arbetsdag med predikan och
helbrägdagörelse bjuder Mark. 1: 21-34. Ett
särskildt slags sjuka, de s. k. besatte,
omtalas ofta; de torde ha motsvarat hvad vi
hufvudsakligen beteckna som nerv-sjuka. Ett
annat utmärkande drag i Jesu uppträdande var,
att han ock personligen tog sig af människors
andliga nöd och tillsade dem syndernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
