Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalem, Wilhelm - Jerusalemsförening - Jerusalemskors. Se Kors - Jerusalems skomakare (Den vandrande juden) - Jerusalemsvägar. Se Labyrint - Jerusalemsvännerna. Se Tempelsällskapet - Jerwen, krets i Estland - Jervin, kem. Se Veratrum - Jervis, John - Jervis inlet. Se Fjord - Jesaja, hebreiskt namn för Esaias - Jesajas bok. Se Esais bok - Jeschajahu, hebr. Se Esaias - Jesd (Yesd), hufvudstad i persiska prov. Jesd - Jesdedjerd (Jezdegird, Isdedjerd), tre konungar i Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1379
Jerusalemsförening-Jesdedjerd
1380
4:e uppl. 1909), Gedanken und denker (1905),
Wege und ziele der ästhetik (1906) och Unsere
mit-telschule (1907).
Jerusalemsförening, sammanslutning för
evangelisation i Palestina, stiftad i Tyskland
1853 och arbetande genom välgörenhets- och
uppfostringsanstalter i Heliga landet. Svenska
Jerusalemsföreningen, bildad 1900 på initiativ
af biskop G. von Schécle, står under konungens
beskydd och räknar f. n. (1910) 1,350 medlemmar
ur olika samhällsklasser. Föreningen (årsafgift
3 kr.) har egen tidskrift, utg. af hofpredikanten
J. Norrby, från 1910 af pastor J. A. L. Davidson
(4 n:r årl.; 90 öre). Inkomsterna 1908 utgjorde
18,619 kr. 36 öre och utgifterna 22,487 kr. 38
öre. I föreningens tjänst verka en läkare (d:r
G. Eibbing, i Betlehem), 2 sjuksköterskor,
en föreståndarinna för småbarnsskolan i
Jerusalem samt en arabisk lärarinna där.
J. T. B.
Jerusalemskors. Se Kors.
Jerusalems skomakare (Denvandrandeju-den),
hufvudpersonen i en gammal legend. Denne man,
som i allmänhet uppges ha hetat A h a s v e-r u
s och varit skomakare i Jerusalem, men enligt
en uppteckning kallas Cartaphilus ("den högt
älskade"), i Italien Buttadio ("Slå-Gud"),
och uppgifves ha varit Pilatus’ dörrvaktare,
var samtida med Jesus och närvarande både under
rättegången med honom och vid korsfästelsen. Han
skall ha obarmhärtigt påskyndat Jesu gång till
Golgata - enligt den vanliga versionen genom
att neka honom hvila utanför sitt vid den
från rådhuset till afrätts-platsen ledande
gatan belägna hus - och därför blifvit dömd
att "ostadig och flyktig" vandra omkring i
hela världen alltintill domedagen. Den äldsta
kända uppteckningen af legenden om Jerusalems
skomakare förekommer i en engelsk krönika af
Eoger de Wendover och i Matheus Parisiensis’
"Historia major" från omkr. 1250. I tryck
berättas legenden i en tysk folkbok från
1601 (eller 1602) och uppträder i Sverige för
första gången 1643. Källan till traditionen har
ansetts vara Matt. 16: 28 och Joh. 21: 20-24,
med hvilka skilda sagomotiv förenats. Sedan
midten af 1700-talet har legenden upptagits
af konstdikten, där den blifvit synnerligen
omtyckt och fått tjäna som omklädnad för
olika idéer. Goethes behandling i eposform
(1774) vardt fragment; senare bearbetare äro
bl. a. A. W. von Schlegel, Wilhelm Muller,
N. Lenau, J. Moser, Eugene Sue, Edgar Quinet,
H. K. Andersen och Hamerling. Af svenskar äro
att nämna Eydberg ("Prometeus och Ahasve-rus",
"Den flygande holländaren"), Fröding, Lever-tin
och Per Hallström. Jfr P. 0. Bäckström, "Svenska
folkböcker" (1845-48; II, s. 207), H. Schtick
i "Ur gamla papper" (1892), L. Neubauer,
"Die sage vom ewigen juden" (2:a uppl.,
1893), Soergel, "Ahasverdichtungen" (1905),
T. Kappstein, "Ahas-ver in der weltpoesie"
(1906) och K. Nyrop, "Den evige jöde" (1907).
A. F. (R-nB.)
Jerusalemsvägar. Se Labyrint.
Jerusalemsvännerna. Se Tempelsällskapet.
Jerwen, förr landskap, nu krets i Estland (se
d. o., sp. 949). Dess hufvudstad är Weissenstein.
Jervin, kem. Se Veratrum.
Jervis [djo’vis], John, earl af S:t Vincent,
berömd engelsk amiral, f. 1734, d. 1823, utmärkte
sig mycket i det amerikanska frihetskriget,
som befälhafvare på skeppet "Foudroyant",
särskildt i sjöslaget vid Ouessant 1778, och
erhöll 1782 knight-värdighet. Efter fredsslutet
1783 tog han säte i underhuset och slöt sig där
till oppositionen. 1787 blef han konteramiral,
eröfrade 1793 de franska kolonierna Marti-nique
och Sainte-Lucic och utnämndes i anledning däraf
s. å. till Viceamiral samt blef amiral 1795. I
spetsen för 15 linjeskepp och 7 fregatter
slog J. 14 febr. 1797 den 26 linjeskepp
och 12 fregatter starka spanska flottan
vid kap S:t Vincent, hvarför han erhöll
stora belöningar, bl. a. titeln earl af S:t
Vincent. Efter att 1801-04 ha tjänstgjort som
förste amiralitetslord i Addingtons-ministär
förde han 1806 befälet öfver flottan i Engelska
kanalen. 1807 drog han sig tillbaka till det
enskilda lifvet, och 1821 erhöll han den
högsta amiralsvärdigheten (admiral of the
fleel). J. är mest känd för den oblidkeliga
rättvisa, hvarmed han upprätthöll disciplinen
inom engelska flottan, för den stränga ordning
och minutiösa renlighet han införde ombord samt
för den flitiga och målmedvetna öfning-han
gaf fartygsbesättningarna. Han var en af
Nel-sons förnämsta gynnare. - Jfr biografi
af Brenton (2 bd, 1838) och Tucker, "Memoirs
of the earl of S:t Vincent" (2 bd, 1843).
(H. W-i.>
Jervis i’nlet [dj§’vis-]. Se Fjord, sp. 481.
Jesa’ja (Jeschafjafhn), det hebreiska namn,
hvaraf det grekiska Esaias (se d. o.) är bildadt.
Jesa’jas bok. Se Esaias’ bok.
Jeschaeja’hu, hebr. Se E s a i a s.
Jeschil Irmak (turk., "gröna floden") l.
Tosanli (forntidens Iris), flod i Mindre
Asien, upprinner på Köse dag, ej långt
från Kisil Irmaks källor, flyter först i
västlig hufvudriktning, vänder sig sedan
mot n. ö. och n., upptager fr. h. bifloden
Kelkil Irmak l. Germili (forntidens Lykos),
hvilken är ung. lika stor som hufvudfloden,
fr. v. Tschereke Su samt bildar vid sitt utlopp
i Svarta hafvet ett stort delta. Längd 350 km.
(J. F. N.)
Jesd (Yesd), hufvudstad i den persiska
prov. Jesd, 1,333 m. ö. h. på en af kullar
omgifven sandslätt. Omkr. 40,000–50,000 inv.,
hvaribland 1,000 judar och 6,500 parser. Staden
ligger vid föreningen af karavanvägarna
från Schiras, Ispahan, Kaschan, Mesched,
Herat, Kandahar och Kirman samt torde vara
den viktigaste stapelplatsen i landet för
den indiska handeln. Jämte de från Indien
kommande varorna fortskaffar J. till de västra
provinserna alstren af sin egen industri,
bland dem siden- och bomullstyg samt andra
väfnader, färgämnen, socker och papper. I
trakten produceras det bästa persiska opium.
(J. F. N.)
Jesdedjerd (J e z d e g i r d, I s d e d j e
r d), tre konungar af sasanidernas dynasti i
Persien: J. I (399-420), J. II (439-457) och
J. III (633-641; död i Chorassan 652), under
hvilken sistnämnde ära-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
