Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalem, stad i Israel - Jerusalem, biskopsdöme och petriarkat - Jerusalem 1. fornkristet biskopsdöme - Jerusalem 2. Grekiskt katolskt patriarkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10 år) förvärfva de kristne besittningsrätt
till J., men staden förstördes åter 1239 af
fursten öfver Kerak, och 1244 stormades och
plundrades den af de vilde kovaresmierna, som
den egyptiske sultanen Eijub tillkallat från det
inre af Asien. Alltsedan dess har J. förblifvit
en muhammedansk stad. Sedan sultan Selim I 1517
förenat J. och Syrien med turkarnas rike, ha de
europeiska staterna inskränkt sig till att söka
gifva de där boende kristne skydd. Det turkiska
herraväldet har afbrutits under åren 1831–40, då
staden hölls besatt af egypterna under Muhammed
Ali. 9. J:s nyaste historia kännetecknas af
hvad T. Tobler kallat "de fredliga korstågen",
de kristna missionssträfvandena, vid hvilka de
evangeliske kristne (amerikaner, engelsmän,
tyskar) äfven intagit en framskjuten plats
och som bl. a. ledt till upprättandet af
ett evangeliskt biskopsstift S:t Jakob i
J. (1841), hvilket i sin tur åter föranledde
den grekisk-ortodoxa kyrkan att (1845) flytta
patriarkstolen åter från Konstantinopel
till J. och den romersk-katolska att (1847)
återupprätta det latinska patriarkatet. I samband
härmed har uppstått en storartad täflan mellan
alla här representerade kyrkosamfund att bygga
härbärgen för pilgrimer, sjukhus, kloster
och skolor. Särskildt ha ryssarna nedlagt
betydande summor i detta afseende. Ett annat
utmärkande drag är, att judarna, trots att de
äro förbjudna att inflytta eller ega fastighet,
växt så betydligt i antal, att de f. n. ega
öfver 70 synagogor och utgöra mer än 2/3 af den
till 60,000 uppskattade befolkningen, och att
muhammedanerna nedgått till 7,000. Af de kristne
komma 6,000 på den grekisk-ortodoxa och 4,000
på den romersk-katolska kyrkan, protestanterna
räkna 1,400 och armenierna 800. Resten utgöres
af unerade grekiska, koptiska, abessinska,
syriska och unerade armeniska kristna. Bland de
många skolorna finnes sedan någon tid äfven en
af Jerusalemsföreningen underhållen svensk. En
egendomlig svensk-amerikansk sekt i J. har
skildrats af S. Lagerlöf i "Jerusalem". I staden
finnes ock sedan några år svenskt konsulat. –
J. bildar ett själfständigt liva (styrelseområde)
under en mutesarrif af första klassen (guvernör),
hvilken lyder direkt under centralregeringen
i Stambul. Besättningen utgöres i regel af
en bataljon infanteri. Stadens förvaltning
omhänderhafves af ett förvaltningsråd,
där guvernören är ordf., och ett stadsråd med
borgmästaren som ordf. I båda dessa myndigheter
ha äfven representanter för de grekisk-ortodoxe,
romersk-katolske, protestantiske och armeniske
kristne äfvensom judarna säte och stämma. Staden
har sedan någon tid järnvägsförbindelse
(85 km.) med Jafa, god landsvägsförbindelse
med städerna i s., Betlehem och Hebron,
och dräglig sådan med Jeriko och trakten
norrut. – J:s betydelse ligger f. n. så godt
som uteslutande på det religiösa området; men
den religiösa täflan mellan representanterna för
tre världsreligioner (judendom, kristendom och
islam), som alla, med undantag af de evangeliske
kristne, hufvudsakligen lefva på gamla minnen
och icke göra till sin uppgift att främja
kristet framåtskridande, förlänar åt lifvet där
en föga tilltalande prägel. Staden har ingen
egentlig industri, och handeln inskränker sig
till att fylla invånarnas och pilgrimernas
behof. (Fr. o. m. 1909 finnes emellertid en
handelskammare i J.) Judarna lefva till allra
största delen på gåfvor
från sina rika trosbröder i Europa och Amerika,
och detsamma gäller ock till en god del
om de kristne. Om J:s flagga se taflan till
art. Flagga.
Bland den i nyare tid mycket omfattande
litteraturen ang. det äldre J., dess
topografi och historia må här nämnas:
T. Tobler, "Denkblätter aus J. Topographie
von J." (1853–54), Ch. Warren, "Underground
of J." (1876), H. Guthe, "Ausgrabungen bei
J." (1883), Ch. Warren och C. R. Conder,
"Jerusalem" (i "The survey of western Palestine",
1884), C. Schick, utom flera uppsatser i
den tyska Palestinaföreningens tidskrift,
"Beit El Makdas" (1887); Ch. W. Wilson, "The
holy city" (1888), Fr. J. Bliss, "Excavations
of J." (1894–97), och G. A. Smith, "Jerusalem,
topography, economics and history from earliest
times to A. D. 70" (1907–08). Plankartor:
C. Zimmermann, "Karten und pläne zur topographie
des alten J." (1876), Zimmermann-Socin, "Plan
des heutigen J." (1879) och A. Kummel, "Karte
(und materialien) zur topographie des alten
J." (1904–06). För det moderna J. se Bædekers
resehandbok öfver "Palestina med Syrien".
E. S-e.
Jerusalem, biskopsdöme och
patriarkat. 1. Fornkristet biskopsdöme. J. var
i början medelpunkten för den judekristna
kyrkan och sätet för Jesu familj (med monarkisk
ställning i denna kyrka). Sedan J. efter judarnas
sista stora uppror 132–135 blifvit helt romerskt,
framväxte där en hednakristen kyrka, kring hvars
biskop småningom bildade sig ett biskopsdöme
(omkr. 300). Då metropolitorganisationen
vid samma tid begynte, kom J:s biskopsdöme
under metropoliten i Cæsarea, och denna
anordning erkändes på kyrkomötet i Nicæa,
ehuru där betonades, att J. hade en äre-
(ej rätts-) ställning i kyrkan bredvid
Rom, Alexandria och Antiokia. Något större
inflytande på utvecklingen hade ej J:s kyrka;
en tillfällighet gjorde dock, att den där
brukliga formen för dopbekännelse blef stommen
till kristenhetens allmännast antagna symbolum
(Nicæno-Constantinopolitanum). – 2. Grekiskt
katolskt patriarkat. Då patriarkinstitutionen
mot slutet af 300-talet fullt utbildades,
sträfvade J:s biskopar energiskt att nå
en dylik ställning; och det lyckades på
kyrkomötet i Chalkedon 451, där J:s patriark
som sitt jurisdiktionsområde fick Palestinas 3
provinser. Under de monofysitiska stridigheterna
sönderslets patriarkatet; och sedan det 638
kommit under arabiskt herravälde, förlorades
större delen af dess kristna, och hårda
tider följde; från 644 var det t. o. m. i
öfver 60 år obesatt. Latinarnas herravälde
genom korstågen förorsakade nya vakanser, och
patriarkerna residerade mest i Konstantinopel,
tills Saladin 1187 intagit J. Patriarkerna förde
sedan en bekymmersam existens, i dogmatiska
frågor alltid motståndare till unionsförsöken
med Västerlandet och i kyrkopolitiskt afseende
sökande värja sig mot Konstantinopel-patriarkens
öfverhöghet. Denna upprättades dock slutligen
helt af osmanerna, sedan de 1517 eröfrat
Syrien. Beroendet blef så stort, att J:s
patriark tidvis, under 1700-talet oafbrutet,
bodde i Konstantinopel; syrerna ersattes
af greker på patriarkstolen, och de spridda
resterna af patriarkatet (biskopar och präster)
greciserades. Sedan 1845 ha dock patriarkerna
åter stadigvarande residens i J., och i den stora
afsöndringen från den ekumeniske patriarkens
öfverhöghet har äfven J:s patriarkat blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
