Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakub kan, emir af Afganistan - Jakubovitj, Petr Filippovitj - Jakubu l. Garo-n' Bautsji, stad i Sudan - Jakuhönsen, zool. Se Hokkofåglarna - Jakusjkin - Jakusjkin 1. Ivan Dmitrievitj J - Jakusjkin 2. Pavel Ivanovitj J - Jakut, Ibn Abdallah - Jakuter - Jakutiska, språkv. - Jakutsk - Jakutsk 1. Guvernement i Sibirien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1219
Jakubovitj-Jakutsk
1220
upprorsmakare, öfvertog efter dennes flykt undan
engelsmännen i dec. 1878 regeringen i Eabul och
efterträdde vid Schir Alis död (21 febr. 1879)
denne som regent. Om hans mellanhafvanden
med engelsmännen s. å. se A f g a n i s t a n,
sp. 234; de resulterade däri, att J. som indirekt
medskyldig i mordet på brittiske residenten
Cavagnari fördes till Indien (dec. s. å.),
där han sedan dess hållits internerad.
V. S-g.
Jakubovitj, Petr Filippovitj, rysk författare,
f. 1860, student i Petersburg, satt tre år i
Peter-Paul-fästningen för deltagande i politiska
rörelser och hölls 1887-99 till straffarbete
i Sibirien. I tidskr. "Eusskoje bogatstvo"
publicerade han 1895 under pseudonymen L. M e
l s j i n (som litteraturkritiker kallade han
sig P. F. G r i n e v i t j) uppseendeväckande
skildringar från fångarnas lif i Sibirien, V
mirje otverzjennych (l de förkastades värld) och
Pasynki zjizni (Lifvets styfbarn), som utgått i
flera upplagor (smärre öfv. därur i "Stockholms
dagblad" 1906) och näst efter Dostojevskijs
"Anteckningar från det döda huset" anses som
de yppersta i sitt slag genom den realistiska
skärpan, stundom mildrad af en viss humor och
alltid af varm medkänsla för de olycklige. Som
poet är J. högt skattad under märket P. Ja. (2
bd dikter, 1898, 1901). Vemodig lyrik, personlig
resignation och stark idealism med tro på en
bättre framtid utmärka hans formsköna dikter,
hvaribland märkas hans innerliga poem till
systern och poetiska bilder från de sibiriska
bergkullarnas nejder (V stranje sopok). Jfr
A. Jensen, "Tsardömet vid skiljevägen" (1905).
A-d J.
Jakubu (Jakob a) i. G a ro-n’ Bautsji ("Bautsjis
stad"), stad i Sokoto i Sudan, hufvudstad i riket
Bautsji, hvilket sedan 1903 hör till brittiska
protektoratet Northern Nigeria. J. är en af
de största städerna i Sudan, med omkr. 50,000
inv., till stor del haiisa. Det anlades i
början af 19 :e årh. af fulbe från Sokoto,
har ett sundt läge på en af höga, skogklädda
berg omgifven platå (670 m. ö. h.) och omgifves
af en omkr. 20 km. lång vall. Jfr Bolo-bolo.
(J. F. N.)
Jakuhönsen, Penelopince, zool. Se Hokko-fåglarna.
JakiTsjkin. 1. I van Dmitr ievitj J., rysk
dekabrist (se d. o.), f. 1793, d. 1857, deltog i
fälttågen 1812-14, bildade 1816 jämte Muravjev,
Muravjev-Apostol och furst S. P. Trubetskoj
den mot lif egenskapen, absolutismen och
andra sociala missförhållanden riktade hemliga
föreningen Sojuz spasenija (Räddningsförbundet,
hvars statuter upprättades 1817 af Pestel),
men lämnade sällskapet och bildade s. å. Sojuz
dobrodjeteli (Dygdeförbundet) och erbjöd
sig utföra dess beslut att mörda kejsar
Alexander I. J. lämnade militärtjänsten och
sällskapet och bosatte sig på sitt gods i
guv. Smo-lensk, där han friköpte lifegna,
ifrade för folkundervisning m. m. Han var
sedermera medlem af Sojuz blagodenstvija
(Välfärdssällskapet) och inträdde efter Alexander
I:s död, 1825, i det s. k. Nordförbundet, hvars
resning i dec. s. å. nedalogs. Han häktades
10 jan. 1826, yppade efter svåra lidanden
i Peter-Paul-fästningen namnen på åtskilliga
deltagare, dömdes till deportation på lifstid och
20 års straffarbete i sibiriska grufvorna. Efter
befrielse från straffarbetet fick J. lof att
inrätta en
folkskola i guv. Tobolsk. Genom amnestien af
26 aug. 1856 återfick han friheten. Hans högst
värdefulla memoarer trycktes 1862, 1870.
2. Pavel Ivanovitj J;, den föregåendes kusin,
rysk författare, f. 1820, d. 1872, samlade
folkvisor och sägner från olika delar af
Ryssland och författade äfven originaldikter
och skisser i "narod-nikernas" etnografiska
stil. Hans skrifter, Putevyja pisma (Resebref,
1860), Byvaloje i Nebyvalstjina (Verklighet
och dikt, 1865), Sobranie pjesen (Vissamlingar,
1860, 1865), utgåfvos i samlad upplaga 1884 med
biografi af S. V. Maksimov. 1-2. A-d J.
Jakut (Jaqut), Ibn A bd alla h, geografisk
skriftställare på arabiska, f. förmodligen 1178
eller 1179, d. 1229, var af grekisk härkomst. Han
kom tidigt till Bagdad som krigsfånge och
köptes af en arabisk köpman, som gaf honom
god uppfostran och skickade honom på längre
affärsresor. Sedan hans herre dött, efter att
förut ha frigifvit honom, började J. handel med
böcker. För politiska och religiösa stridigheter
tvungen att lämna Bagdad, begaf han sig ut på
resor och bosatte sig slutligen i Aleppo. Hans
båda förnämsta geografiska verk äro det stora
geografiska lexikonet Mtfdjam el-buldän (utg. af
Wustenfeld i 6 bd 1866-73; värdefull bearbetning
af de delar, som behandla de persiska länderna,
af Barbier de Meynard, se d. o.) och en ordbok
öfver geografiska homonymer, El-muschtarik
(utg. af Wustenfeld 1846). Bägge verken utmärkas
för det samlade materialets rikedom, men lida
brist på kritik och själfständighet. (K. V. Z.)
Jakuter, den nordöstliga grenen af den
turkisk-tatariska folkstammen. De utbreda sig
nu på båda sidor om Lena. Traditionen förlägger
deras ursprungliga boplats till trakten af
Baikalsjön. Deras ålderdomliga språk (se
Jakutiska) är allmänna samtalsspråket
från Jakutsk till Okotsk, från Ishafvet till
kinesiska gränsen. Det upptages t. o. m. af där
boende ryssar. Som folk ha jakuterna uppblandats
med ryssar och tunguser. De ha stora häst-
och boskapshjordar. Jakt och fiske spela
som förvärfskällor en mindre roll. De äro af
gammalt skickliga handtverkare och handelsmän
och anses allmänt som de mest energiske af
Sibiriens nomader. Till namnet äro de alla
kristna, men den gamla tron från schamantiden
lefver ett friskt lif. Deras antal beräknas
till 210,000. (Jfr fig. l, 2, 4, 5, 11, 12, 19,
20 o. 29 å färgplanschen Asiatiska kulturföremål
samt fig. 13–16 å pl. 3 med samma öfverskrift,
i art. Asien.)
E. Rld.
Jakutiska, språkv., det språk, som talas af
jakuterna inom guv. Jakutsk i nordöstra Sibirien,
tillhör den turkiska språkstammen och företer i
vissa hänseenden mycket ålderdomliga drag. Ett
i den språkvetenskapliga litteraturen mycket
berömdt arbete behandlar jakutiskan, nämligen
0. v. Böhtlingk, "Über die sprache der jakuten"
(grammatik, text och ordbok aftryck ur 3:e
bandet af A. Th. v. Middendorffs "Reise in den
äussersten Norden und Osten Sibiriens", 1848).
K. F. J.
Jakutsk. 1. Guvernement i östra Sibirien,
be-gränsadt i n. af Ishafvet, i ö. af
Kustprovinsen, i s. af Transbaikalska området
och Irkutsk samt i v. af Jenisejsk. Det
beräknas ha en areal af 3,947,568 kvkm. (nära
1/5 af ryska riket och nära 9 gånger större än
Sverige). 269,880 inv. (1897), d. v. s. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
