Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprätthölls; presidenten Loubet besvarade 1904 i
Rom Viktor Emanuels besök i Paris 1903, och ett
fördrag om italienska arbetare i Frankrike och
franska i Italien afslöts i maj 1904. Tillika
slötos nya handelstraktater med Tyskland och
Österrike. I sept. s. å. anordnade socialisterna
under några dagar allmän strejk i alla I:s
större städer; men nya val i nov. gåfvo som
vanligt regeringen stor majoritet; republikaner,
socialister och radikaler försvagades något,
i det deras röstetal i kammaren nedgick
från 105 till omkr. 90. – I början af 1905
tog regeringen upp frågan om de italienska
järnvägarnas återgång till statens förvaltning;
de enskilda järnvägsbolag, åt hvilka driften
1885 öfverlämnats för viss tid, hade nämligen
icke visat sig vuxna sin uppgift, den rullande
materielen var i hög grad otillräcklig,
godstrafiken långsam och olyckshändelser
vanliga. Järnvägstjänstemännen gjorde motstånd,
men förgäfves. Kabinettets ställning var
emellertid osäker, och 4 mars begärde Giolitti
afsked, såsom han uppgaf, af hälsoskäl, 16 mars
förordnades Tittoni till ministerpresident tills
vidare, och 29 mars bildade de förres trogne
anhängare Fortis en ny blandad ministär; Tittoni
behöll utrikesdepartementet. En järnvägsstrejk i
april upphörde, då kammaren den 19 och senaten
den 21 antogo regeringens järnvägsförslag,
hvarefter de adriatiska, sicilianska och
medelhafsbanorna öfvertogos af staten 30 juni;
ett lån på 500 mill. lire upptogs för uppgörelsen
med bolagen. 1906 inköptes dessutom af staten
de linjer, som egdes af sydbanebolaget. – I juni
1905 organiserades också med påfvens goda minne
ett katolskt politiskt parti under ledning af
markis Cornaggia. En ministerkris framkallades
i dec. af frågan om provisorisk handelspolitisk
modus vivendi med Spanien; ministären ombildades,
men höll sig dock endast till febr. 1906, då
Fortis 8 febr. aflöstes af Giolittis medtäflare
Sonnino, som bildade en koalitionsministär, med
grefve Guicciardini till utrikesminister. Vid
denna tid var Marokkokonferensen i Algeciras
samlad (jan.–april) där I. representerades af
Visconti-Venosta och jämte England och Ryssland
understödde Frankrike mot Tyskland och dess
trogne "sekundant", Österrike.
Redan 17 maj 1906 föll Sonnino, och Giolitti
återtog styrelsen samt förmådde Tittoni att
åter öfvertaga utrikesdepartementet; till
skattkammarminister utnämndes Majorana. I
ministärens sammansättning skedde sedan tid
efter annan många ändringar. Deputeradekammaren
visade under Giolittis ledning i juni ovanlig
enighet och arbetsförmåga; viktigast var
beslutet 29 juni om den länge förberedda
konversionen af italienska statsskulden
från en ränta af 5 proc. brutto eller 4
proc. netto till 3 3/4 proc., från 1 juli 1912
3 1/2 proc. Konversionen, som omfattade en
kapitalskuld af 8 milliarder 100 mill. lire,
genomfördes utan svårighet. Finansläget ställde
sig fortfarande genomgående gynnsamt: 1903–04
hade budgetens öfverskott uppgått till 33
mill. lire, och under de tre närmast följande
finansåren steg samma siffra till respektive
47, 63 och 87 mill. lire. Samtidigt fortgick
dock emigrationen, t. o. m. med stigande. –
18 dec. 1906 uttalade sig Tittoni i kammaren
om I:s utrikespolitik, som i fredens intresse
borde bestå i ett samtidigt vidmakthållande af
tremaktsförbundet och vänskapen med Frankrike
och England. 13 dec. hade I. slutit ett fördrag
med dessa båda makter rörande deras intressen i
Abessinien, och efter det besök i Spanien i april
1907, som efterföljdes af öfverenskommelsen
mellan denna stat samt England och Frankrike om
status quo i Medelhafvet 16 maj, besökte Edvard
VII också italienske konungen i Gaëta 18 april.
På tysk sida talades om en engelsk plan att med
de romanska staternas hjälp isolera Tyskland.
Men i juni s. å. förnyades genom underlåten
uppsägning trippelalliansen ännu en gång på
6 år, räknade från juni
1908. – Mycken uppmärksamhet väckte
processen mot förre undervisningsministern,
sicilianaren Nasi (se d. o.), som, sedan han i
nov. 1903 lämnat sin ministerpost, anklagats för
försnillning af statsmedel och 1908 af senaten
dömdes till fängelse. – Vid denna tid (1908)
gjorde den kyrkofientliga rörelsen i I. framsteg:
ett antal städer, såsom Alessandria, Padua
och Rom, afskaffade religionsundervisningen
i sina folkskolor, men i kammaren afslogs ett
socialdemokratiskt förslag att förbjuda den i
alla landets folkskolor med 333 röster mot 106.
För att tilltvinga sig samma rätt som öfriga
stormakter att hålla egna postkontor i
vissa af Turkiska rikets städer sände I.
20 april tolf krigsfartyg till de turkiska
farvattnen; sultanen gaf därpå efter,
af farhåga att I. skulle begagna tillfället
till att besätta Tripolis, och lofvade likaså
afhjälpa vissa klagomål öfver italienares
behandling där. 4 juli antog senaten en
öfverenskommelse med Menilek, enligt hvilken
denne mot 3 mill. lire afträdde ett stycke
land till kolonien Eritrea. En olycka snarlik
Lissabons förödelse 1755 drabbade södra I. och
Sicilien genom en jordbäfning 28 dec.;
städerna Messina och Reggio blefvo nästan
fullständigt förstörda. Antalet omkomna har
uppgifvits till inemot 200,000. – Bosniens
och Hercegovinas fullständiga införlifvande
i den österrikisk-ungerska monarkien 5 okt.,
utan åtspörjande af de makter, som deltagit
i Berlinkongressen 1878, mottogs i I.
med missnöje – liksom i England, Ryssland och
äfven Frankrike –, detta med hänsyn till I:s
intressen på Balkanhalfön, särskildt i Albanien.
Under 1909 förnyade allmänna val Giolittis
majoritet i deputeradekammaren, men då kammaren
i utskottet rörande regeringens skatteförslag
insatte en majoritet af oppositionens medlemmar,
afgick ministären i dec. s. å., hvarefter
Sonnino bildade en koalitionsministär
med Guicciardini som utrikesminister. –
Tsar Nikolaus besökte i okt. s. å. I:s konung
i Racconigi.
Litt.: Källsamlingar: Muratori, "Rerum
italicarum scriptores" (28 bd, 1723–51; forts.
af Tartini, 2 bd, 1748–70, och Mittarelli 1771;
"Indices" af Cipolla och Manno 1885; ny uppl. af
Carducci och Fiorini 1900 ff.); "Fonti per
la storia d’Italia" (många bd, 1887 ff.). –
Bibliografi: Lozzi, "Biblioteca storica dell’
antica e nuova Italia" (2 bd, 1886–87); "Rivista
storica italiana" (öfversikter från 1884). –
Källor och uppsatser finnas i: "Archivio storico
italiano" (många bd, 1838–77), "Bulletino dell’
istituto storico italiano" m. fl. tidskrifter.
Bearbetningar: Om Italiens urhistoria jfr
Montelius, "La civilisation primitive en Italie"
(bd I, 1895). Om gamla tiden se Romerska riket
och Sicilien. – Allmänna verk: Muratori,
"Annali d’Ita1ia" (till 1749; 12 bd, 1744–49)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
