Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isländska litteraturen - Isländska litteraturen 1. Den fornisländska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
959
Isländska litteraturen
960
- Till östfjärdingen höra "Brodd-Helges saga"
och den därmed sammanhängande "Berättelsen om
Thor-stein den hvite"; "Hrafnkell Freysgodes
saga", som lämnar märkliga upplysningar om
gudsdyrkan, rättegångsväsendet och författningen;
"NiarÖvikingarnas saga"; "Thorstein
SiÖu-Hallssons saga" och "Drop-laugssönernas
saga", som skildrar bröderna Helges och Grims
lefnad och bedrifter.
Redan Are frode hade sysselsatt sig
med kronologiska undersökningar i Norges
historia. Efter hans föredöme sökte man tidigt
lämna sammanhängande öfversikter eller ock
utförligare framställningar af hela norska
historien; andra däremot skildrade någon särskild
konungs regering, såsom Olof Tryggvessons, Olof
den heliges, Sverres o. s. v. I allmänhet kan det
sägas, att man af Norges konungasagor har lika
många redaktioner som bevarade handskrifter,
emedan hvarje afskrifvare med mycken frihet
behandlat för honom tillgängliga källor. Från
senare hälften af 12 :e årh. förskrifva sig
de äldsta hithörande skrifter. Till tiden
närmast efter Are hör EirikOddsons förlorade,
men af senare författare åberopade, bok
"Hryggiarstykki", som handlar om de med honom
samtida konungarna Harald Gille, Magnus den
blinde och Sigurd slembe. . Både i Norge och på
Island sökte man vid denna tid äfven använda
latinet till bokspråk, såsom man finner af
den norske munken. Theodricus’ "Historia de
antiquitate regum Norvagensium" och den ungefär
lika gamla s. k. "Historia Norvegiae", äfvensom
af de isländske munkarna Odds och G u n n-1 a
u g s numera endast i isländsk öfversättning
befintliga, men ursprungligen på latin skrifna
"Berättelser om Olof Tryggvesson". Man öfvergaf
likväl där snart användningen af latinet som
framställningsmedel. Den äldsta bevarade,
på modersmålet författade öfversikten af
norsk historia är det s. k. "Ågrip af Nöregs
konungaspgum", som lämnar en ofullständig
skildring af tiden från Halfdan svarte till
Sigurd Jorsalafare; sannolikt är "Ågrip"
ursprungligen författadt i Norge, fastän
det kommit till eftervärlden i en isländsk
handskrift. Af isländskt ursprung äro andra
samlingsverk, t. ex. "Morkinskinna" (se d. o.),
hvilken bland sina källor tydligen haft "Ågrip"
och "Hryggiarstykki" samt behandlar tiden från
1035 till 1157, samt "Fagr-skinna" (se d. o.),
en i många afseenden förtjänstfull skildring
af Norges historia från Halfdan svarte till
1177. Bland enskilda konungasagor från denna
tid må nämnas "Den mindre 1. legendariska sagan
om Olof den helige", sannolikt författad af
islänningen Styrmer frode. Alla nu uppräknade
verk voro föregångare och källor till den
fornnordiska litteraturens främsta och mest
berömda historiska arbete, Snorre Sturlassons
’’Norska konungasagor" 1. Heimskringla (se
d. o.), som börjar med en skildring af den
från gudarna härstammande Ynglingaätten och
fortgår till 1177. Att Snorres verk upphör med
sistnämnda år härrör däraf, att konung Sverres
saga redan var författad af en Snorres samtida,
abboten Karl Jönsson i Thingeyri kloster. Den
s. k. "Större sagan om Olof den helige" är
efter all sannolikhet en af Snorre själf gjord
bearbetning af hans i "Heims-kringla" intagna
Olofssaga. Som fortsättningar af Snorres arbete
må, utom Sverres redan anförda historia, nämnas
"Sagan om Sverres tre efter-
trädare" samt den i flera mer och mindre
utförliga af skrifter bevarade "Sagan om konung
Håkan Håkansson", hvars författare är Sturla
Thords-son. Denne skref ock "Magnus Lagabötes
saga", hvaraf endast ett par fragment finnas i
behåll. Därmed slutar egentligen det originala
författarskap, som islänningarna egnat åt Norges
historia. I de handskrifter från slutet af 13:e
och hela 14:e årh., hvilka innehålla norska
konungasagor, spårar man sedan i främsta rummet
begäret att göra framställningen så utförlig och
fullständig som möjligt, hvar-för allting tages
med och den kritiska sofringen försummas. Detta
samlingsbegär märker man redan hos afskrifvarna
af "Heimskringla". Så utgör den under namnet
"Eirspennill" bekanta handskriften (från
omkr. 1280) en förening af "Heimskringla" (från
Magnus den gode) och "Morkinskinna" jämte en
tillagd fortsättning, innehållande "Sverres saga"
och följande sagor i kort sammanfattning. Den
s. k. "Codex Frisianus" (skrifven omkr. 1300),
som man plägat räkna till "Heimskringlas"
handskriftliga apparat, är egentligen en fritt
gjord förening af "Morkinskinna" och Snorres
verk. Till denna efter-skördstid höra vidare,
från 14:e årh.: de bägge handskrifterna "Hulda"
och "Hrokkinskinna", hvi-lande på "Morkinskinnas"
grundval, men med inflickade berättelser från
Snorre och andra källor; den "Stora sagan om Olof
Tryggvesson", en sam-mangjutning af alla äldre
berättelser om denne konung, samt slutligen
från åren 1370-80 den vidlyftiga "Flatöboken"
(se -d. o.), som innehåller icke blott norska
konungasagor i utförlig framställning, utan äfven
andra omfattande skrifter, såsom "Orknöinga-" och
"Färöingasagorna", förutom en mängd inflickade
smärre berättelser. - Till historiska sagor om
andra länder än Island och Norge höra, förutom
de nyss anförda skrifterna om Färöarna och
Orkneyöarna, äfven Erik den rödes och Thorfinn
karlsämnes sagor, hvilka handla om nordbornas
upptäckt af Grönland och Vinland (Nord-Amerika)
vid slutet af 900-talet. För Danmarks historia
upplysande äro den i flera redaktioner bevarade
"Jomsvikingasagan" om Palnatoke, Joms-borg och
härnadståget mot Haakon jarl, hvilket slutade med
slaget i Hjörungavåg, samt "Knytlinga-saga",
skildrande tiden från Gorm den gamle till
1186. Till Sveriges historia kunna hänföras
de små berättelserna om Styrbjörn starke, Hroe
den enfaldige, Ingvar vidtfarne m. fl. "Emunds
saga" lämnar bidrag till Rysslands historia på
1000-talet. - Många bidragände orsaker vållade,
att sinnet för historisk kritik småningom
förslöades och att den en gång så fasta och
lefvande muntliga öfverläm-ningen aftynade,
på samma gång man alltmera vände sin håg till
sådana områden, där fantasien kunde ha ett mera
fritt spelrum. De gamla guda-och hjältesångerna
blefvo sålunda förvandlade till mytisk-heroiska
sagor. Såsom den äldsta mytiska saga kan man
anse "Gylfaginning" i Snorres Edda. Till denna
grupp räknas i främsta rummet den bekanta
"Völsungasagan", en parafraserad och delvis
romantiserad skildring af innehållet i "Den äldre
Eddans" hjältekväden, hvilken är af vikt, emedan
författaren känt flera nu förlorade sånger. Till
"Völsungasagan" ansluter sig i viss mån "Sagan
om Didrik af Bern" 1. "Vilkinasagan", ehuru den
ej grundar sig på nordiska fornkväden, utan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
