Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isländska litteraturen - Isländska litteraturen 1. Den fornisländska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
957
Isländska litteraturen
958
samt af moderlandet Norges konungahistoria,
hvarjämte en och annan saga äfven förtäljer
märkliga händelser bland andra folk, med
hvilka islänningar kommo i beröring. Det är
företrädesvis på detta historiska område, som
den fornnordiska sagan utvecklat den rikaste
blomstringen och framalstrat mästerverk,
värda att i sitt slag både till innehåll
och form anses som klassiska. Den egentliga
isländska sagoskrifningen började omkr. 1120
och fortgick till inemot slutet af 14:e årh.;
dess guldålder kan anses infalla i 13 :e seklets
förra hälft. Naturligtvis spårar man äfven hos
denna litteraturgren, under dess tvåhundraåriga
tillvaro, såväl en utveckling till mognad och
blomstring som ock ett af tynande. De äldsta
uppteckningarna lämna mera en krönikeartad
öfversikt än en egentlig, utarbetad historia,
och efter blomstringstiden förlorar sig det
ymniga sagoflödet slutligen i en torr annalistisk
sandöken. Men som ett helt betraktad, företer
sagoskrifningen många egendomliga förtjänster,
hvilka hos dess flesta verk äro af ett mycket
högt värde. Den historiska sagan utmärkes
i främsta rummet för en fullt objektiv,
opartisk hållning, och äfven i de få fall,
då vi känna författarens person, träder denna
helt och hållet i bakgrunden. I många fall,
då sagans ämne under den måhända genom flera
släktled fortgående öfver-lämningen antagit
en någorlunda bestämd form i sagomännens (de
muntlige berättarnas) mun, kan man ej heller
tala om egentligt författarskap i detta ords
nutida betydelse. Till framställningen, hvars
riktighet ofta styrkes genom åberopande af
skalder eller andra kända hemulsmän, höra ock
noggranna tidsbestämningar och skildringar af
händelsernas skådeplats, äfvensom fullständiga
redogörelser för de handlande personernas såväl
härkomst som utseende och skaplynne. I synnerhet
äro dessa karakteristiker, ehuru alltid utförda
i några få ord, särdeles beundransvärda för
sin finhet och träffsäkerhet. Sagans uppkomst
ur den muntliga traditionen har ock åt själfva
uttryckssättet meddelat vissa egendomligheter
samt skapat en stil, som gör sig gällande
äfven i de verk, hvilkas uppkomst mera är att
tillskrifva den enskildes forskning än den
folkburna berättelsen. Denna stil är enkel och
okonstlad, har inga långa period byggnader,
utan nyttjar företrädesvis en parataktisk
ordfogning samt erinrar äfven genom den ofta
använda samtalsformen om hvardagsspråket. Allt
detta förlänar åt framställningen en dramatisk
liflighet och framkallar, i förening med den
ofta konstnärliga grupperingen af ämnet, både
ett kulturhistoriskt och estetiskt intresse, som
i styrka kan mäta sig med intrycken af hvilken
annan litteratur som helst. I kompositionens
fasthet samt skildringens konstnärlighet och
verklighetsprägöl står den isländska sagan högt
öfver den iriska. Den nu gjorda skildringen
gäller företrädesvis den historiska sagan:
men i viss mån träffar man samma egenskaper
såväl i de på inhemska fornkväden grundade
mytisk-heroiska sagorna som i de af utländskt
innehåll uppfyllda romantiska berättelserna,
hvilka båda grupper så flitigt odlades under
sagoskrifningens senare skede, att de kunna och
böra uppställas som sidoordnade afdelningar
jämte den historiska sagan. - Den historiska
flocken af sagor indelas lämpligen i:
1. sådana, som handla om isländska
förhållanden;
2. norska konungasagor och 3. sagor om andra
länder. - Uti inskränktare mening utgöras
de isländ-
ska sagorna dels af sådana, som angå landet
i dess helhet, dels af släktsagor och
lefnadsbeskrifningar. Till den förra gruppen
räkna vi den bekanta "Is-lendingabok" (se
d. o.) af A r e f röd e (se d. o.), den nordiska
historieskrifningens fader, hvars ifrågavarande
arbete lämnar en med mycken kritik affattad
öfversikt af landets äldsta historia. Are
påbörjade äfven den märkliga "Landnåmabök",
ett arbete om Islands kolonister och deras
ätter, hvilket fortsattes af Sturla T hordsson
m. fl. samt innehåller omkr. 3,000 personnamn
och 1,400 ortnamn. Till Islands allmänna historia
höra vidare den om kristendomens införande på ön
handlande "Kristni-saga", till hvilken åtskilliga
"biskopssagor" och legendsamiingar ansluta sig,
samt den s. k. "Stora Islänningasagan" eller
"Sturlungasaga", som till större delen är
författad af Sturla Thordsson och innehåller
Islands historia från 1120 till 1284. - De
isländska ättesagorna lämna, med få undantag,
skildringar af tilldragelser från landets
bebyggande till omkr. år 1030 - en tidrymd,
som till .följd af själfva kolonisationen,
införandet af en ny lära och andra medverkande
orsaker var rik på viktiga händelser och
lämnade ett rikhaltigt och lockande ämne för
traditionen. Dessa sagor grupperas lämpligast
efter händelsernas skådeplats och ordnas
sålunda efter de fjärdingar, i hvilka Island
var indeladt. Till sydfjärdingen höra endast
"Flöam annasaga" och "Nialssagan", den yppersta
isländska släktsagan. Till västlandet höra
"Egils saga" om den förut nämnde skalden och
kämpen Egill Skallagrims-son, likaledes en af
de yppersta ättesagorna, klassisk till form
och innehåll; "Gunnlaug Ormtungas saga", kort,
men särdeles vacker, bildande en fortsättning
af Egilssagan; "Björn Hitdölakämpens saga",
som i sin ordning är en fortsättning af
Gunn-laugssagan; "Hoensna-pöris saga" med
viktiga bidrag till den isländska författningens
historia; "Hård Grimkelssons och Geirs saga";
"Eyrbyggia-saga" (se d. o.), som meddelar
viktiga upplysningar om seder och skick vid
det nya landets besittningstagande och i
synnerhet om forntidens vidskepliga folktro;
"Viga-Styrs saga", en af de allra äldsta
sagorna; "Laxdoela-sagan", med ypperlig
karaktärs-skildring och ledig framställning;
"Gull-Thores saga"; "Gisle Surssons saga", en väl
berättad skildring af en fredlös mans öden och
upplysande om det forntida fostbrödralaget;
"Isfjordinga-sagan", samt slutligen
"FöstbroeÖrasaga" om Thorgeir Ha-varssou och den
bekante, vid Stiklastad fallne kämpen Thormod
Kolbninarskåld. - Till nordfjärdin-gen äro
att hänföra: "Kormaks saga", en skildring af
skalden Konnak Ågmundssons kärlek till Stein-gerd
samt hans äfventyrliga lif; "Thord trätas saga"
(föröar saga hreöu); "Hallfreds saga", en liflig
framställning af den ofvan nämnde Hallfred
vandraedaskålds lefnadsöden; "Vatnsdoela saga",
med förträffliga skildringar af personer och
tidsförhållanden; "Finnboges saga"; "Grettes
saga"; "Bandamannasaga", som hufvudsakligen
skildrar rättstvister; "Viga-Glums saga", en af
de äldsta och bäst affattade sagorna, med viktiga
bidrag till kulturhistorien; "Eeykdoela saga";
"Liösvetninga saga", som berättar om höfdingen
Gudmund den mäktige och hans söner; "Berättelsen
om Thorhall ölkofri"; "Svarfdoela saga" och
"Valla-Liöts saga", hvars innehåll ansluter sig
till den näst föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
