Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Irokeser, ett indianförbund - Iron, osseternas inhemska namn - Iron and steel institute. Se Tekniska föreningar - Iron hat, bergsv. Se Eisener hut - Ironi är ett skenbart berömmande - Ironiker (jfr Ironi) - Ironisera (jfr Ironi) - Ironisk (jfr Ironi) - Iron Mountain - Iron Mountain 1. stad i staten Michigan - Iron Mountain 2. by i Missouri - Ironside, eng. "järnsida" - Ironstone china, halfäkta porslin. Se Gustafsberg - Ironton, stad i staten Ohio - Ironwood, stad i statn Michigan - Iros, tiggare i Ithaka - Iro-skotska kyrkan l. Keltiska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antagligen ingicks omkr. 1570 på initiativ af
onondaga-höfdingen Hiawatha och till försvar mot
krigiska grannar, hufvudsakligast algonkiner och
huroner. Irokeserna bebodde vid européernas
ankomst (1500-talet) större delen af den
nuv. staten New York och trakterna ö. om de stora
sjöarna i Canada. Efter holländarnas ankomst
förskaffade de sig eldvapen och utsträckte
sitt herravälde öfver alla angränsande folk,
så att deras maktsfär nådde från Ottawafloden
till Tennessee och från Kennebec till
Illinoisfloden och Michigansön. Förbundet
hade satt som sitt mål att obegränsadt utvidga
sin verksamhet med tydligt uttalad afsikt
att till sist h. o. h. afskaffa krig. Både
andligt och fysiskt stodo irokeserna ovanligt
högt. Kvinnorna behandlade de med mer än
vanlig aktning. Dessa representerades af en
särskild talare vid offentliga rådplägningar,
och kvinnor auktoriserades att förmedla fred med
stammens fiender. Hos en af dessa stammar intog
en kvinna t. o. m. höfdingesäte. Irokeserna
uppträdde städse som bittra fiender till de
franske kolonisterna i Canada, men blefvo
trogna bundsförvanter till engelsmännen. Under
amerikanska frihetskriget (1775—83) stodo de
fleste irokeserna ock på engelsmännens sida. I
18:e årh. inträdde tuskaroraerna i Nord-Carolina
som ett sjätte folk i förbundet. Irokeserna
voro redan vid européernas ankomst bofasta,
jordbrukande folk. Jakten var af mindre
betydelse. Deras antal är ännu ungefär lika stort
som på 1600-talet och beräknas till öfver 16,000
individer, af hvilka dock numera omkr. 3,000
äro af blandad ras. — Se äfven Hiawatha. C. V. H–n.
Iron, osseternas (se d. o.) inhemska namn.
Iron and steel institute. Se Tekniska föreningar.
Iron hat, bergsv. Se Eiserner hut.
Ironi (grek. eironeia, förställning i tal,
fördöljande af hvad man verkligen tänker) är en
skenbart berömmande, men i verkligheten tadlande
och hånande framställning af det förvända,
dåliga och fula, för att med en afsiktligt
öfverlastad färgläggning framkalla medvetande
om det rätta. Ordet fick först användning genom
Sokrates. Ironien utgjorde nämligen den negativa
sidan af den efter honom s. k. sokratiska metoden
och bestod däri, att filosofen ställde sig själf
okunnig och skenbart ville låta sig undervisas
af dem, med hvilka han samtalade, under det att
han i själfva verket genom fortsatta frågor
och oväntade slutledningar invecklade dem i
motsägelse och förvirrade deras förmenta vishet,
så att de till sist i sin förlägenhet kommo till
den slutsatsen, att de ingenting visste. Detta är
den milda arten af ironi. Men det gifves äfven
en annan, den skarpa ironien, som framhåller
det förvända med bitterhet och skärpa för
att tillintetgöra det och som kan öfvergå till
persiflage och sarkasm. Den framställer föremålet
för sitt hån så, som om det vore fritt från vank
och lyte, talar därom med det torraste allvar
och berömmer det till och med såsom höjden af
förträfflighet. Den inlägger hos sitt föremål
afsikter, som det icke haft, och detta just i den
punkt, där det förefaller som mest bristfälligt,
samt framställer de sålunda föremålet pådiktade
goda egenskaperna med en viss finhet och måtta
utan alltför stor öfverdrift, tilldess helt
plötsligen motsägelsen blir klar mellan den
förställda framställningen och originalets
förvändhet. Ironien är sålunda besläktad
med kvickheten: den är ”den i sitt föremål
ingående kvickheten” (Vischer). I sin mildare
form är ironien äfven besläktad med humorn;
men såsom blott hånande och begabbande är den
snarare humorns motsats, ty denna kan väl draga
ned föremålen ur en högre i en lägre sfär,
men icke nedsätta dem. — Läran om ironien
såsom estetiskt begrepp har först och på ett
förträffligt sätt blifvit framställd af Jean
Paul, hvilken ansåg Swift som ironiens egentlige
representant inom litteraturen. För den tyska
nyromantiken fick ironien en särskild betydelse
(se Romantik). Enligt Vischer är ironien den
art af det subjektivt komiska, eller kvickheten,
som leder öfver till humorn. Se S. Kierkegaard,
”Om begrebet ironi” (1841), och Schasler,
”Das reich der ironie” (1879). C. R. N.*
Ironiker (jfr Ironi), person, som är öfvervägande
ironisk i uttalanden och åskådning.
Ironisera (jfr Ironi), behandla ironiskt, göra
till föremål för ironi.
Ironisk, som grundar sig på ironi; spefull,
hånande eller tadlande under sken af beröm
eller okunnighet; som menar motsatsen till hvad,
som säges. Se Ironi.
Iron Mountain [ai’ən mauntin]. 1. Stad
i nordamerikanska staten Michigan, vid
Menomineefloden, som där utgör gränsen
mellan staterna Michigan och Wisconsin,
337 km. n. om Milwaukee. Knutpunkt för
järnvägen Chicago—Northwestern och
Chicago—Milwaukee—S:t Paul. 9,242 inv. (1900),
hvaraf en tredjedel svenskar. På platsen
finnas 4 svenska församlingar, och en
svensk veckotidning utgifves. Staden är
hufvudort i Menominee-bergslagen med en
årlig brytning af omkr. 3 mill. ton järnmalm
(1908). Flera järngrufvor finnas i stadens
närhet. Malmhandtering är platsens enda
viktigare industri. — 2. By i nordamerikanska
staten Missouri, omkr. 10 km. s. om staden
Bismarck, bekant genom ett 327 m. högt,
oregelbundet porfyrberg, genomdraget af
en mängd malmådror och betäckt med ett
2—9 m. mäktigt lager af spegeljärnsmalm,
som innehåller nära 70 proc. rent järn.
1. O. A. L–r. 2. (J. F. N.)
Ironside [ai’ənsaid], eng. ”järnsida”. Se Edmund
II. — Ironsides, de af Oliver Cromwell 1642
uppsatte och anförde ryttarna.
Ironstone china [ai’ənståun tʃai’nə], halfäkta
porslin. Se Gustafsberg, sp. 694.
Ironton [ai’əntən], stad i nordamerikanska
staten Ohio, vid floden Ohio, s. ö. om
Cincinnati. 11,868 inv. (1900). Rika
järn- och kolgrufvor samt stora
järnverk i närheten. I. anlades
1849 och blef stad 1865.
(J. F. N.)
Ironwood [ai’ənωud], stad i nordvästligaste
delen af nordamerikanska staten Michigan, vid
Montrealfloden, som bildar gräns mot Wisconsin,
20 km. s. om Lake Superior. 10,019 inv. (1904),
hvaraf en fjärdedel svenskar. Platsen är
medelpunkt i Gogebic-bergslagen, med en årlig
brytning af 2,5 mill. ton järnmalm (1908). I
stadens närhet finnas flera järngrufvor.
O. A. L–r.
Iros (grek. Ἶρος), en i Odyssén förekommande
tiggare på Ithaka, hette eg. Arnaios. På
honom syftar det lat. uttrycket Iro pauperior,
”fattigare än Iros”, d. v. s. utfattig.
Iro-skotska kyrkan l. Keltiska kyrkan, den
egendomliga och för Europas religiösa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
