Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 849-850 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Iriska språket - Irisk-gaeliska. Se Iriska språket - Irisson, Maurice. Se Herisson, M - Iristryck l. Regnbågstryck, boktr. - Iritis, med. Se Ögonsjukdomar - Irkutsk - Irkutsk 1. Guvernement i Ryssland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tecknen ha endast en viss yttre likhet med
lönnrunorna på t. ex. Rökstenen. Ordet ogam synes
betyda hemlig kunskap, skrifttecken, skrift (jfr
isl. rún). Sannolikt en utveckling af latinska
alfabetet, fortlefde denna skrift på Irland
som trolldomstecken och har varit känd äfven i
Storbritannien och på öarna. Ogaminskrifterna
äro korta och innehålla mest namn. De äldsta
litterära minnesmärkena, härstammande från
700-talet, begagna latinsk skrift. Språket
benämnes intill slutet af 1000-talet forniriska
och är redan på detta stadium starkt
förändradt och skildt från det språk,
som synes föreligga i ogaminskrifterna. Så
heter gen. af ordet för son (fr. mac)
i ogaminskrifterna maqi (jfr lat. equ-i),
men i fornir. maicc (med bortfallen ändelse,
men med i-epentes). Från slutet af 1000-talet
till början af 1600-talet benämnes språket
medeliriska och karakteriseras af destruktion af
böjningselement och nybildningar, i synnerhet
i konjugationen. Äfvenledes framträda de
egendomligheter, som skilja iriskan från manx
och skotsk-gaeliskan. Nyiriskan räknas
från omkr. 1600. Af dessa båda dialekter,
i norra och södra Irland, ligger den förra
till grund för skriftspråket. Iriskan bevarade
århundraden igenom sitt herravälde på ön. Dock
lämnade den starka nordiska invasionen under
vikingatiden (800—1100) en mängd nordiska
lånord, bl. a. t. ex. namnet på nordbor,
Lochlannach, af deras hemland Lochlann. Först
på 1800-talet började iriskan sin stora
tillbakagång. Nu talas den af ungefär 1/7 af
Irlands befolkning (se vidare Irland, sp. 854),
utanför Irland talas den i synnerhet i Amerika,
där ung. lika många lära finnas, som tala
iriska, som på Irland. — Iriskan skrifves med
en modifierad form af det latinska alfabetet
(från det s. k. angelsaxiska). Ortografien är
visserligen icke fonetisk, men mycket konsekvent
i återgifvande af vissa finare nyanser, särskildt
i konsonanternas uttal. I iriskan finnas några
af de mest påfallande egendomligheter för
moderna keltiska språk, som i bevarandet af
vissa ljudförhållanden vid ordens förbindelse
torde visa sig konservativare än något annat
lefvande europeiskt kulturspråk. Här några
exempel. I nyir. a ceann ”hennes hufvud” (c = k),
a cheann ”hans hufvud” (ch = ty. ch), a gceann
”deras hufvud” (gc = g) beror skillnaden därpå,
att det första ordet a har olika upprinnelse i
de olika betydelserna och har i de respektive
fallen slutat 1) på vokal, 2) på -s, 3) på -m
(-n). Iriskan företer en stark konglutination af
orden i satsen, som står nära eller kan jämföras
med vissa s. k. införlifvande (amerikanska)
språks byggnad. Så ha vi fornir. for-canim ”jag lär”: for-chanim ”som
jag lär”, ni-ceil ”han döljer icke”: ni-cheil
”han döljer det icke”, där i de senare exemplen
mellan småorden och verbet har stått ett pronomen
infigeradt och endast lämnat spår efter sig i
verbets begynnelseljud. Likaså ha egendomliga
verkningar af den ursprungliga accenten bevarats
i olika f omgestaltning: fornir. ad-beir ”han
säger” (-be- med hufvudaccent), men ni epir
”han säger icke” (-ep- med hufvudaccent; af
*ni-ád-beret) o. d. De gamla ändelserna ha
visserligen slopats, men ofta åt föregående
konsonanter efterlämnat särskilda klangfärger,
som i ett paradigm taga sig ut som en inre
flexion (med åtskillnad till fem kasus),
t. ex. nom. sing. ech (af *ekvos = lat. equus),
gen. eich (af *ekvi = lat. equi), dat. eoch
(af *ekvo = lat. equo).

Litt., förutom skrifter, som röra keltiska språk
i allmänhet: Brash, ”The ogam inscribed monuments
of Gaedhil” (1879), Ferguson, ”Ogam inscriptions
in Ireland, Wales and Scotland” (1887),
Windisch, ”Kurzgefasste irische grammatik”
(1879), Vendryes, ”Grammaire du vieil Irlandais”
(1908), Thurneysen, ”Altirisches handbuch”,
I, II (grammatik, texter o. ordbok; 1909),
afh. af Zimmer (t. ex. ”Keltische studien”, I—II,
1881—84), Thurneysen (t. ex. i ”Revue celtique”,
bd VI), H. Pedersen (t. ex. ”Aspirationen i
Irsk”, 1897, och i ”Zeitschrift fur vergleichende
sprachforschung”, bd 35), Brugmann, ”Grundriss
der vergleichenden grammatik der indogermanischen
sprachen” (2:a uppl., I 1897, II 1909), Pedersen,
”Vergleichende grammatik der keltischen sprachen”
(I 1909). Forniriska glossor och glossarer
ha utgifvits bl. a. af Ascoli (”Il codice
irlandese dell’ Ambrosiana”, från 1878),
Zimmer (”Glossæ hibernicæ”, 1881), Stokes
och Strachan (”Thesaurus palæo-hibernicus”,
1901—03) samt i synnerhet af Stokes (i ”Revue
celtique”, ”Zeitschrift fur vergleichende
sprachforschung”, ”Beiträge zur kunde der
indogermanischen sprachen”); medeliriska af
Stokes (”Sanas cormaic” o. s. v. i ”Three
irish glossaries”, 1862, ”Cormacs glossary
translated”, 1868), Windisch (”Irische texte”,
1880, 1884, 1887, 1891, 1897) samt af Atkinson
(”The passions and the homilies from Leabhar
Breac”, 1887). För nyiriska jfr O’Donovan, ”A
grammar of the irish language” (1845). Ordböcker
ha utgifvits af O’Reilly (1864), Dinneen ("An
irish-english dictionary", 1904), Macbain
(”Etymological dictionary of the gaelic
language”, 1896); ett glossar hos Atkinson, ”Trí
bior-ghacithe an bháis of Rev. Keating” (1890).
                                        k. f. j.

Irisk-gaeliska. Se Iriska språket.

Irisson, Maurice, grefve d’. Se
Hérisson, M.

Iristryck (af grek. iris, regnbåge) l.
Regnbågstryck, boktr., tryckning af olika färger
bredvid hvarandra så, att de vid gränserna mjukt
öfvergå i hvarandra och därigenom åstadkomma en
regnbågsliknande verkan. Sådant tryck förekommer
äfven på tyger.

Iritis, med., inflammation af regnbågshinnan
(iris) i ögat. Se Ögonsjukdomar.

Irkutsk. 1. Guvernement i asiatiska Ryssland,
östra Sibirien, begränsadt i s. af Kina, i
v. af Jeniseisk, i n. af Jakutsk och i ö. af
Transbaikalien, hvarifrån det skiljes af sjön
Baikal. 726,296 kvkm. 514,267 inv, (1897),
1,7 inv. på 1 kvkm., alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>