Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Iriska litteraturen - Iriska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
Iriska språket
848
cykler någon litteratur eger bilda irernas
heroiska sägner, till ett antal af 30 grupperade
kring T din 16 Cualnge (Boskapsrofvet i Cualnge,
utg. af Win-disch, "Die altirische heldensage
Tåin Bo Cualnge
naeh dem buch von Leinster–––-herausgegeben",
1905). Där skildras det krig mot Ulsters konung,
till hvilket drottning Medb i Connaught (den
senare älf mytologiens "drottning Mab") eggar
sin gemål för att komma åt den mystiske brune
tjuren i Cualnge. Denna sagokrets är diktad
på blandad vers och prosa. Den tillhör således
det skede af ett nationalepos’ utveckling, då
de ursprungligen isolerade sångerna hoplänkats
medelst prosainfattningar, som svälla ut på
bredden. I dessa heroiska sägner skildras
ett alltigenom hedniskt samhälle, oberördt af
romerskt och kristet inflytande. Gudarna ingripa
omedelbart i händelsernas gång. - En annan grupp
af sägner, afgjordt skild från de heroiska, äro
de oisianska 1. feniska. Hufvudhjälten i dem är
Finn, Cumalls son, som antages ha lefvat i 3:e
årh. Han framstår som en historisk karaktär,
nästan fri från sägenartade tillsatser; så
ock hans son Oisin och sonson Oscar. I 12:e
årh. synas de börjat blifva sagohjältar. Fram
till 15:e årh. besjöngos de flitigt i folkvisor
och sägner, hvilkas stam ytterligare för-kofrades
ända upp i 18:e årh. Renast finnas dessa
visor och sägner bevarade i goda manuskript
från 14:e och 15:e årh., och de te sig där
fulla af magiska, vidunderliga drag, men ega
en vild doft af skog och ljung, genomklingas
af hornlåt och återgifva troget lifvet i
höfdingens befästa gård, dryckeslagen i hans
ölstuga. - Bland irisk lyrik framstår satiren,
som hade sin rot i de urgamla besvärjelserna
och i likhet med dem ansågs ega makt att skada
andra till lif och lemmar. Några berättande
satirer från 8:e och lire årh. uppnå i burleskt
fantasteri de franska "fabliaux". - Den religiösa
litteraturen skref s i början nästan blott på
latin, sedan på folkspråket. En rymlig plats
inom densamma upptaga helgonbiografierna (de
förnämsta irländska helgonen äro S:t Patrik, S:ta
Brigitta och S:t Columba). För öfrigt kan man
säga, att Irlands folkliga religiösa litteratur
under medeltiden liknar grannländernas och väl
tål jämförelsen med dessas. - De forniriska
lagarna, Brehon law (af breitheam, domare)
utgifvas i våra dagar af en kungl. kommission,
som 1865-1901 ut-sändt 6 volymer. Andra delar
af lagen äro tryckta i 0’Currys "Lectures ön the
materials of ancient irish history" (utg. 1873 af
W. K. Sullivan). Dessa gamla lagar ge oss bilden
af ett primitivt rättssystem, ej uppblandadt med
vare sig angelsaxiskt, danskt eller normandiskt
inflytande. - Bland vetenskaperna omhuldades i
synnerhet medicinen. Läkekonstens ursprung leddes
tillbaka till gudarna; druiderna ut-öfvade den,
delvis medelst trolldom och besvärjelser. Läkarna
stodo högt i rang. Yrket gick i arf inom vissa
familjer.
Af det inflytande, som keltisk litteratur
öfvat på skapandet af de nyare europeiska
litteraturerna, kan den iriska tillräkna
sig en icke ringa andel. Här må nämnas några
strömningar af sägner, hvilkas egentliga källa
är fornirisk. En sådan äro sagorna om Aes
Side och drottning Medb, där de ursprungliga
föreställningarna om älfvornas värld förefinnas,
hvilka sedan tjänade Chaucer och Spencer till
material. I dessa sagor finnes ock grundvalen
till Shaksperes ur senare bearbetningar hämtade
"King Lear" och "Midsummer nighfs dream". En
annan irisk legendströmning, som spriddes öfver
hela Europa, voro Immrams och Visionerna, med
sina föreställningar om ett land utan vinter,
där solen aldrig går ned, där sommarens och
vårens blomster trifvas kvar vid sidan af höstens
frukter och där man ej vet af sjukdom eller död
(de gå igen i sagorna om Schlaratfenland, Pays
de Cocagne etc.). De gamla iriska sägnerna om de
dödes rike (löftets land, honungsslätten) påminna
om tyskarnas skildringar af Glasberg. Legenderna
S:t Brendans färd, S:t Patriks skärseld och
Vision of Tundale, den första skildrande,
hur man kommer till själarnas land sjövägen,
den andra låtande vägen gå genom en bergshåla,
den tredje frammanande detsamma i en vision, äro
typer för tre af de fem hufvudkällor, som Dante
begagnat för sitt stora skaldeverk. - Irländarna,
som så kraftigt verkade för det medeltida Europas
kristnande och bildning, ha tvungits att böja
sig under ett politiskt lifskraftigare folk, och
deras litteratur har från nyare tidens början
sammansmält med den engelska. Att den senare
därvid vunnit värdefulla insatser af kelternas
lifliga inbillningskraft och poetiska känslighet,
därom vittna bland andra irländarna Spencer,
Swift, Sterne, Thomas Moore och 0. Wilde. -
Den egentliga iriska litteraturen har knappast
öfvervunnit medeltidens ståndpunkt. Den mest
betydande prosaförfattaren är prästen Keating
(omkr. 1570-1644), som utgaf religiösa och
historiska skrifter. - Utom redan nämnda källor
för studiet af irisk litteratur må nämnas
bardsånger, öfversatta af Hardiman och Miss
Brooke, samt Gaelic societys (stiftad i Dublin
1806) sedan 1808 utgifna handlingar. Verksamma
äro äfven Celtic society, Ossianic society
och Irish archaeological society. Jfr 0’Curry,
"Lectures ön the manuscript materials of ancient
irish history" (1861), Windish och Stokes,
"Irische texte" (1880 -97), Zimmer i en mängd
uppsatser i "Zeitschrift f. vergleichende
sprachforschung" (i synnerhet bd 28),
"Zeitschrift f. deutsches altertum" (bd 32,
33, 35), "Göttingische gelehrte anzeigcn"
(1890), "Preussische jahrbucher" (bd 92-93),
Berlinakademiens "Sitzungsberichte" (1891)
samt det betydande verket "Nennius Vindicatus"
(1893), Stokes och d’Arbois de Jubainville
i "Eevue celtique" o. s. v., Douglas Hyde,
"A literary history of Ire-laiid" (1899).
(K. F. J.)
Iriska språket, I r i s k - g a e l i s k a,
den dialekt af den gaeliska grenen (se Gaeliska
s p r å-ketoch litteraturen) af den keltiska
språk-familjen, som talats och fortlefver
på Irland samt sålunda är sidoordnad med
manx och gaeliska (eller skotsk-gaeliska)
i inskränkt bemärkelse. Iriska språket delar
rned dessa dialekter de egendomligheter, som
skilja den gaeliska grenen från den britanniska
(kymriska); mest framträdande är att ir. qu-Ijud
stå kvar som gutturaler i gaeliskan, men blifva
labialer i britanniskan, t. ex. ir. mac "son":
kymr. map, ir. cethir "fyra": kymr. pedwar. Den
äldsta källan för iriskt språk äro de s. k. O
gam-inskrifterna från tiden före 600 e. Kr. De
äro skrifna i ett besynnerligt alfabet, ogam, i
hvilket bokstäfverna bestå af parallella streck,
placerade på båda sidor af den skarpa kanten af
en upprättstående sten enligt följande schema,
där den vågräta linjen . betecknar stenkanten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
