- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
835-836

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I:r, förkortning för lat. junior - Irad. Se Jerad - Irade, påbud af sultanen. Jfr Ferman - Irajas, stam på Luzon - Irak Adjemi, förr persisk provins - Irak Arabi l. Irak el Arabi, landskap i Turkiet - Irak el Arabi. Se Irak Arabi - Iran l. Eran - Iraner l. Iranier - Iraner 1. Tadsjik - Iraner 2. Tat och Guran - Iraner 3. Kurderna - Iraner 4. Belutsjerna - Iraner 5. Afganerna - Iranier. Se Iraner - Iranska språk. Se Ariska språk - Irapuato, stad i mexikanska staten Guanajuato - Irawati - Irawati 2. Flod i Bortre Indien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

835 I:r—Irawadi 836

I:r, förkortning för lat. junior (se d. o.).

Irad. Se Jered.

Irade (arab., vilja, befallning) betyder i Turkiet
”förordning”, påbud af sultanen, jfr Ferman.

Irajas (Irayas), en på ön Luzon bosatt
blandad stam, hvaraf den ena delen, catalanganes
(vid den liknämnda floden), anses vara uppkommen
genom blandning af tagaler och kineser, den andra
delen, irajas, af tagaler och negritos.
H. A.*

Irak Adjemi ("Persiska Irak"), äfven kalladt
D j e b e l (arab., berg) och K o h i s t a
n (hind., bergland), förr persisk provins,
omfattande landets centrum, gränsande
i n. till prov. Aserbeidjan, Ghilan och
Masanderan, i ö. till Chorassan, i s. till
Kirman, Fars och Kusistan samt i v. till
Luristan och Ardilan. Arealen utgjorde
omkr. 385,000 kvkm. Numera är området deladt
i omkr. 20 distrikt, benämnda efter de största
städerna. Landet är öfvervägande bergigt. Bergen
löpa i allmänhet från v. till ö. eller från
n. v. till s. ö. Den förnämsta floden - ehuru
den endast med mellersta delen af sitt lopp
tillhör prov. - är Kisil Usen 1. Sefid rud,
som uppstår i Kurdistans bergland och faller
ut i Kaspiska hafvet. De flesta öfriga floder
förlora sig i den stora saltstäppen, som
upptager en stor del af slättlandet i ö. och
sträcker sig in i Chorassan. Dalarna äro bördiga.
(J. F. N.)

Irak A’rabi 1. I r a k e l A r a b i, landskap i
sydöstra delen af asiatiska Turkiet, motsvarande
det gamla Babylonien 1. Kaldéen samt omfattande
det nuv. vilajetet Basra och södra delen af
Bagdad. Det ligger mellan Persien, Mesopotamien,
Syriska öknen, Arabien och Persiska viken samt
bildar en vidsträckt slätt längs nedre Eufrat
och Tigris, hvilka där förena sig till Schatt
el-arab. Väster om Eufrat är det en sandöken,
för öfrigt, i synnerhet vid flodstränderna,
sumpigt eller ett bördigt marskland, osundt och
föga odladt. I forntiden och in i medeltiden
lågo där hufvudstäder i stora riken, och
landet stod i hög kultur. En ny reglering af
vattendragen skulle måhända återgifva landet
dess forna värde och rikedom. Invånarna lefva
i usla byar eller äro oftare nomader. De
viktigaste städerna äro Bagdad och Basra.
(J. F. N.)

Irak el Arabi. Se Irak Arabi.

Iran l. Eran (den förra formen allmännare och
riktigare efter det nuv. persiska uttalet, den senare,
stödd på ett äldre uttal, den i språkvetenskapliga
arbeten brukliga; af fornpers. Ayran l. Aryan,
”ariernas land”) var i forntiden det namn, som
perserna själfva gåfvo sitt land i motsats mot Aniran
(”icke-Iran”, barbarernas land) och särskildt mot
Turan, de i n. boende turkiska stammarnas land.
Hos greker och romare betecknade Ariāna snarare
östra I. I våra dagar är I. det allmänna geografiska
namnet på det högland, som från Elburs och Hindukusch
i n., med en längdsträckning af omkr. 2,200
km., utbreder sig mot Persiska viken och Indiska
hafvet i s. Dess bredd är i ö. omkr. 1,200 km., i
v. ungefär 600 km.; medelhöjden öfver hafvet är
1,000 till 1,200 m. Areal omkr. 2,7 mill. kvkm.
Om dess fysiska geografi se Asien, sp. 157,
Afganistan, Belutsjistan och Persien. Om
de nu uti I. bosatta folkstammarna se Iraner. –
Jfr Spiegel, ”Erân, das land zwischen dem Indus
und Tigris” (1863) och ”Erânische altertumskunde”
(1871–78), Morgan, ”Mission scientifique en Perse”
(1894–97), och Curzon, ”Persia and the persian
question” (2 bd, 1892).
(J. F. N.)

Iräner 1. Iranier (se I r a n) bilda en afdelning
af den a r i s k a stammen (se I n d o e u
r o p é e r och Indoeuropeiska språk). Deras
huf-vudmassa utgjordes i forntiden af perser
och m e d e r jämte invånarna i Ariana (se
d. o.). Dessutom anses äfven följande historiska
folk ha varit iranska, nämligen skyterna,
parterna, a l a-n e r n a samt sarmaterna och
roxolaner-n a. Af nutida folk tillhöra följande
sex den iranska stammen. 1. T a d s j i k ("de
underkufvade") utgöra de moderna iranska folkens
kärna och äro det västra och mellersta Irans
egentliga jordbrukande befolkning. I Väst-Iran
kallas de oftast f a r s i ("perser"). Som
handlande finner man dem spridda öfver hela
Central-Asien från Kazan och Orenburg ända bort
till Kina. De äro ett vackert och kraftigt släkte
(särskildt kvinnorna äro berömda för skönhet) och
kläda sig dyrbart i siden och pälsverk. Alla äro
schiiter och tala det nypersiska språket. Till
tadsjik höra jämväl bl. a. p a r s e r n a,
hvilka kunna anses som de till rasen renaste af
alla tadsjik-stammar.

2. Tat och G u r ä n intaga, som bofasta
jordbrukare, samma ställning i västligaste
och nordvästligaste Iran som tadsjik i det
öfriga. Tat äro bosatta företrädesvis i ryska
prov. Baku och guran i Zagrosbergen; bägge folken
tala en persisk dialekt.

3. Kurderna (se d. o.) ha mer än något annat
iranskt folk behållit forntidens seder
och vilda, nomadiska lif. De tala sitt eget,
den moderna ny-persiskan närstående språk.
4. Belutsjerna, i Belutsjistan (se d. o.,
sp. 1305), delas i tre grenar: nharui, rhind och
m a g h z i. Äfven i södra Afganistan, framför
allt i dess sydöstligaste del, äro-belutsjerna
öfvervägande. 5. Afganerna, som själfva
kalla sig pashtun (plur. pashtäna), skilja
sig i tre hufvudgrenar, den västliga, östliga
och indiska, h vardera delad i flera, i klaner
splittrade stammar. Till den första grenen
höra durani, terin och ghilzai (se vidare Afganistan, sp. 230).
Den östliga grenen, hvars många stammar vanligen
sammanfattas under namnet berdurani, innehar
nordöstra Afganistan, och den indiska grenen,
lohani-stammarna, är bosatt i Daman. 6.
Osseterna (se d. o.). Jfr Spiegel, ”Eranische
altertumskunde” (1871–78), Müller, ”Allgemeine
ethnographie” (1879), samt Geiger och Kuhn,
”Grundriss der iranischen philologie”, I, II (med
tillägg, 1895–1901).
H. A. (K. F. J.)

Iranier. Se Iraner.

Iranska språk, en afdelning af de ariska språken.
Se Ariska språk, sp. 1466–67.

Irapuato, stad i mexikanska staten Guanajuato,
vid centralbanan, från hvilken här banan till
Guadalajara utgrenar sig. 19,640 inv. (1900). Handel
med jordbruksalster.
J. F. N.

Irawadi [īrāωā′dī]. 1. Flod i Bortre Indien,
hvilken, såsom prins Henrik af Orleans 1895 visade,
uppstår i sydvästra Tibets gränstrakter, under 25°
45′ n. br., genom föreningen af två källfloder, af
hvilka den östra, Nmai-kha (Turong, Myit Nge l.
Kiukiang) upprinner i Namkiuberget, 4,500 m. ö. h.,
den andra, Mali-kha (Namkiu), s. om nämnda berg.
Ehuru den förra är vattenrikare, kan den till följd
af forsar icke trafikeras, medan Mali-kha tillåter
båttrafik. De mötas vid Kakyo, 260 m. ö. h.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free