Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. O. G. T., International Order of Good Templars - Iokaste, grek, myt. - Iol, puniska namnet på staden Cherchel - Iola, stad i staten Kansas - Iolanda, astron., en småplanet - Iolaos, grek. myt. - Iole, grek. myt. - Iolit, miner. Se Cordeierit - Iolkos, urgammal stad i Magnesia - I. O. M., Jovi optimo maximo - Iomsvikingadrapa. Se Jomsvikingadrapa - Ion, fys. kem. - Ion, grek. myt. - Ion från Chion - Iona l. Icolmhill, en liten ö bland Hebriderna - Ioner, grekisk folkstam. Se Joner - Ionia. Se Jonien - Ionia, stad i staten Michigan - Ionicus, metr., versfot - Ionisator, fys. Se Ionisering - Ionisering, fys., uppdelning i ioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sam som tragisk skald, hvarvid hans tragedier
sägas ha röjt alltför mycken likhet med
faderns. A. M. A.
I. O. G. T., förkortning för eng. International
(förr: Independent) Order of Good Templars, den
mellanfolkliga (resp. oafhängiga) Godtemplarorden
(se d. o.).
loka;ste (grek. lo^dorrj), grek. myt., hos
Homeros kallad E p i k a s t e, Menoikeus’
dotter, var förmäld med konung Laios i
Tebe och moder till Oidipus (se d. o.).
A. M. A.
lol, puniska namnet på staden Cherchel (se
d. o.).
lola [åYale], stad i nordamerikanska staten
Kansas, vid Neosho river, en biflod till
Arkansas. 5,791 inv. (1900). Lerindustri.
J. F. N.
lola^da, astron. en af småplaneterna.
loläos (grek. ’lolaos, lat. loläus),
grek. myt., son af Herakles’ tvillingbroder,
Ifikles, tjänade Herakles som vapendragare
och var honom behjälplig bl. a. vid dödandet
af den lerneiska hydran. Se Herakles.
A. M. A.
lole (grek. ’loty, lat. löle), grek. myt.,
dotter af konung Eurytos i det tessaliska
Oichalia, först utlofvad till gemål åt Herakles,
sedermera honom undanhållen, men slutligen
af honom med våld bort-röfvad. Se Herakles.
A. M. A.
lolit, miner. Se C o r d i e r i t.
lolkos (grek. Iwkxog, lat. lölcus), urgammal
stad i det tessaliska landskapet Magnesia,
vid nordligaste hörnet af den pagaseiska
hafsviken. I sagan är I. berömdt som den ort,
från hvilken argonauterna (se d. o.) anträdde
sin färd, och äfven som lasons födelsestad. Sedan
Demetrios Poliorketes i dess närhet anlagt staden
Demetrias, råkade I. snart alldeles i förfall.
. A. M. A.
I. 0. M., i latinska inskrifter förkortning
för J om optimo maximo, (helgadt) åt Jupiter,
den bäste och högste.
lomsvikingadråpa. Se Jomsvikingadrapa.
Ion (af grek. i’on, vandrande), fys. kem.,
kallades af Faraday (1834) de delar af en
ledande vätska, som ur densamma "vandra"
till, d. v. s. utfällas på, de i vätskan
nedsänkta polerna af ett elektriskt batteri
(eller en dynamomaskin). Faraday kallade
alla de kroppar, som förefinnas vid polerna,
sedan vätskan en stund varit underkastad
elektrisk sönderdelning (elektrolys), ioner;
så t. ex. ansåg han kaliumsulfats (K2 SO4) ioner
vara väte, kalilut, syre och svafvelsyra. Senare
och särskildt genom Hittorfs undersökningar
(1859) påvisades det, att ionerna ofta vid
polerna åstadkomma kemiska förändringar,
så att i föreliggande exempel kalium (K)
och SO4 äro de båda verkligen "vandrande"
ionerna, hvilka emellertid med lösningsvattnet
omsätta sig till väte och kali vid den negativa
polen äfvensom syre och svafvelsyra vid den
positiva. Dessa omsättningsprodukter äro ej
ioner. Den elektrolytiska dissociationsteorien
(se Dissociation och Elektrolys) lär, att
ionerna redan före elektrolysen förekomma fria i
vätskan och af den elektriska strömmen föras till
polerna. En envärdig ion, t. ex. en väte-ion,
bär laddningen 4,1 . 10-10 elektrostatiska
enheter (enligt Perrin), en tvåvärdig ion,
t. ex. en zinkion, dubbelt så mycket o. s. v. En
grammolekyl envärdiga ioner medför en elektrisk
laddning af 96,500 coulomb. I gaser äro vanligen
de s. k. elektronerna (se d. o.) bärare af den
negativa laddningen, d. v. s. negativa ioner,
de positiva utgöras af atomer, som förlorat
en eller flera elektroner – enligt J. J. Thomson
spela väteatomerna härvid en hufvudroll.
S. A-s.*
Ton (grek. "Icov), grek. myt., en son till
Xuthos och sonson till Hellen, det helleniska
folkets mytiske stamfader. Själf uppgifves I. i
sagorna som stamfader för den Joniska (ioniska)
stammen. Enligt en af Euripides i sorgespelet
"lon" följd saga var I. son af Apollon och
Kreusa, Xuthos’ gemål, men på det delfiska
oraklets anvisning adopterad af Xuthos. Från
I. eller hans söner härledde atenarna det
attiska folkets urgamla indelning i fyra fyler
(stamaf delningar), hvilka, till skillnad från
en senare indelning i tio fyler, betecknades
som de ioniska f y l e r n a (se F y l e).
A. M. A.
Ton (grek. 7öw) från Chios, d. 422 i Aten,
grekisk författare, af sina samtida prisad
som skald, häfdatecknare och filosof. Af hans
skrifter ha blott några fragment, hufvudsakligen
prof på symposiska elegier, hunnit vår
tid. Eljest var tragedien hans förnämsta
diktområde. Jfr Nauck, "Tragicorum grascorum
fragmenta" (1855).
Iona [aiåu’nə] l. Icolmkill, en liten ö
bland Hebriderna i skotska grefsk. Argyle, 2
km. v. om ön Mulls sydvästra udde. 29 kvkm. 213
inv. (1901), som lefva af jordbruk och fiske.
Ön hette ursprungligen Hy, Hie l. I (d. v. s. ö),
kallades af Columbas biograf Adamnan Ioua island
(hvaraf Iona genom felskrifning uppkommit) och
benämndes senare Hu-colum-kill (Icolmkill),
d. v. s. Columbas i klostercellen ö. I. hade
en piktisk befolkning, när Skottlands apostel
Columba (f. 521, d. 597) kom dit från Irland
(563) och där grundlade sitt ryktbara kloster
jämte skola, som blef kristendomens plantskola
i Skottland och i århundraden var hufvudsätet
för skotsk lärdom. Det plundrades och brändes
flera gånger af nordmännen, men återuppbyggdes,
bl. a. 1072 af drottning Margareta af
Skottland. 1203 inrättade benediktinerna ett
munk- och ett nunnekloster på ön, och Columbas
regel efterträddes af Benedikts. 1561 upphäfdes
och förstördes klostret. Klosterkyrkan har delvis
restaurerats och återöppnades för offentlig
gudstjänst 1905. Ruiner finnas af nunneklostret
och några kapell, hvarjämte många grafkors
kvarstå, resta öfver personer, som från alla
trakter i norra Europa foro eller fördes dit att
begrafvas i öns heliga jord. Jfr art. Iro-skotska
kyrkan och Macmillan, "Iona, its history,
antiquities etc." (1898). (J. F. N.)
löner, grekisk folkstam. Se Joner.
lönia. Se J ön i en.
lonia [äiål^nio], stad i nordamerikanska
staten Michigan, vid den härifrån segelbara
Grand river. 5,209 inv. (1900). Statens
dårvårdsanstalt. Järnvägsverkstäder.
J. F. N.
lÖnicus, metr., versfot, sammansatt antingen
af två långa och två korta stafvelser (- - ^
^, ionicus a maiore), eller af två korta och
två långa (^ ^–––-, ionicus a minore). Den
senare förekommer bl. a. i det bekanta odet af
Horatius (III, 12): Miserarum est neque amori
etc. A. M. A.
lonisätpr, fys. Se lonisering.
lonisering, fys., uppdelning i ioner (se lon),
särskildt i det fall, då det ena ionslaget är
elektroner (ang. uppdelning i atomkomplex-ioner
se I o n och Dissociation). lonisering i den
speciella bemärkelsen förekommer hufvudsakligen
i fråga om gaser och ger upphof till den mångfald
fenomen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
