Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Invocavit, lat., "han har anropat" - Invokation, åkallan - Involucrum, bot. Se Svepe - Involukralblad, bot. Se Lefvermossor - Involuntär, ofrivillig - Involuution, patol., återgångsprocess - Involutionsformer, bot., sjukliga förändringar hos bakterier - Involvera, innefatta - Invändning, jur. - Inväxt nagel, med. Se Mageltrång - In X., förkortning för lat. in Ckristo - Inälfsdjur och Inälfsmaskar. Se Intestinalmaskar - Inälfvor, äfven Innanmäten l. Inmäten - Inöfningsteorien. Se Groos, Karl - Io, astron - Io, astron 1. En småplanet - Io, astron 2. Den näst innersta af Jupiters månar - Io, grek. myt - Io, benämning på Dalälfvens inskärningar. Se Ido - Io., offisiell amerikansk förkortning för Iowa - Iofon, en atenare i 5:e årh. f. Kr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
823
Invocavit-lofon
824
Invocavit, lat., "han har anropat", inom den
romersk-katolska kyrkan benämning på första
söndagen i fastan, emedan gudstjänsten på den
dagen plägar inledas med orden Invocavit me, et
ego exau-diam eum (han har anropat mig, och jag
skall bönhöra honom), hämtade ur ps. 91, v. 15.
Invokation (lat. invocälio), åkallan (se d. o.).
Involöcrum (lat.), löt. Se Svep e.
Involukrälblad, bot. Se Lefvermossor.
Involuntär (af lat. nekande in och volufnlas,
vilja), ofrivillig, oberoende af viljan.
Involuta (af lat. invo’lvere, inveckla). Se
Evo-1 u t a.
Involution (af lat. invo’lvere, inveckla),
patol., återgångsprocess, till skillnad från
evolution 1. utveckling, framåtskridande. Hela
organismen befinner sig i involution under
ålderdomsstadiet, lif-modern efter en slutad
grossess o. s. v. F. B.*
Involutionsformer, bot., sjukliga förändringar
1. degenerationsformer hos bakterier, som
uppkomma, särskildt i artificiella kulturer,
under ogynnsamma yttre förhållanden. De visa
sig som oregelbundna uppsvallningar eller
förgreningar af cellerna. De s. k. bakteroiderna
i . leguminosernas rotknölar (se Assimilation,
sp. 241, fig. 5) äro dylika invo-lutionsformer
af Bacterium radicicola. G. L-m.
Involvera (lat. invoflvere), inveckla, innesluta
i sig, innefatta, innebära, föra med sig.
Invändning, jur., i vidsträckt mening hvarje i
rättegång framställdt bestridande af bifall till
ett anspråk eller yrkande. Vänder sig parten med
anmärkning mot det sätt, på hvilket motparten
i rättegängen förfarit, t. ex. stämningstid,
domstols behörighet e. d., kallas invändningen
formell eller invändning "i rättegången";
invändning i själfva saken betecknas såsom
materiell. Icke hvarje materiellt bestridande
kallas invändning, utan denna beteckning
sättes som motsats till nekande; den förra
beteckningen användes endast då, när parten,
under medgifvande af riktigheten af motpartens
uppgifter eller utan afseende på, om de äro sanna
eller falska, uppgifver någon omständighet,
på grund hvaraf yrkandet i alla händelser är
obefogadt, t. ex. betalning, preskription eller
dylikt. Så länge parten inskränker sig till att
bestrida riktigheten af den grund motparten
åberopar - vare sig han alldeles förnekar
förhållandet eller framställer det på annat
sätt, t. ex. uppgifver, att en utfästelse
varit endast villkorlig -, behöfver han i
allmänhet till sitt försvar ingenting bevisa;
men erkänner han grunden och "vänder någon
omständighet före att sig därmed värja, då bör
han den med bevis styrka". (Rättegångsbalken
kap. 17 § 33.) Det är således med afseende på
bevisskyldigheten betydelsen af begreppet
invändning framträder. Jfr Erkännande.
I. Afz.
Inväxt nagel, med. Se Nageltrång.
In X., förkortning för lat. in Christa, i Kristus
(grek. XPISTOZ). - In XPI. N., förkortning för
lat. in Christi nofmine, i Kristi namn.
Inälfsdjur och Inälfsmaskar. Se
Intesti-nalmaskar.
Inälfvor, äfven Innanmäten 1. Inmaten (Florman),
lat vi’scera, anat., synes ursprungligen betyda
allt af en djurkropp, som finnes inom huden;
men under tidens lopp och alltefter som man lärt
sig inse skiljaktigheten hos de inom detta hölje
befintliga delarna (kött, ben o. s. v.),
har betydelsen småningom modifierats. En tid
innefattade man under detta namn alla de organ,
som finnas i de större kroppshålorna, således:
hjärna och ryggmärg inom sina skelettdelar,
hjärta och lungor i bröst-hålan, tarmkanal,
lefver, pankreas, urin- och könsorgan i buk-
och bäckenhålan, att icke nämna flera smärre
organ på ena och andra stället; så gjorde
Florman (1830). Sedermera ha anatomerna i
allmänhet ur räkningen uteslutit de stora
nervcentra, flera äfven hjärtat, hvaremot
en och annan på ut-vecklingsskäl dit räknat
sinnesorganen. Andra åter ha räknat dit
endast de i abdomen belägna organen. Lika
vacklande synes betydelsen vara enligt svenskt
språkbruk, och den omfattar än de i samtliga
kroppshålorna belägna organen, än blott de i
abdomen; nu för tiden synes den sistnämnda vara
den allmännast brukliga betydelsen af ordet.
G. v. D.*
Inöf ningsteorien (Själfutbildningsteo-rien). Se
Groos, Karl, sp. 351.
lo, astron. 1. En af småplaneterna. - 2. Den
näst innersta af Jupiters månar. Detta
namn användes mycket sällan, utan denna
måne, som är den innersta af de fyra
stora sedan Galileis tid kända månarna,
betecknas vanligen blott med numret I.
B-d.
lo (grek. 7o>, lat. Jo), grek. myt., uppgifves
vanligen af sagorna som dotter af konung
Inachos i Argos och prästinna i gudinnan Heras
tempel därstädes. Hon älskades af Zeus och
förvandlades med anledning af Heras svartsjuka
till en hvitglän-sande ko, som vaktades af
den hundraögde Argos. Denne dödades på Zeus’
befallning af Her-mes, men Hera sände en broms,
som jagade henne, drifven till vansinne, kring
jordens alla länder, tills hon slutligen i
Egypten återfick mänsklig skepnad och åt Zeus
födde sonen Epafos, hvilken med tiden blef
konung öfver Egypten och uppbyggde Memfis. Själf
erhöll hon gudomlig dyrkan och förblandades
ofta med den egyptiska Isis. Båda framställdes
nämligen behornade. Beträffande lo torde detta
ha sin grund däri, att hon från början gällt som
mångudinna, rivarom antydning förekommer redan
hos forntida författare, och själfva namnet
lo har man velat förklara som "vandrarinnan"
(af grek, irfnai, gå), den på fästet irrande
och af Argos, den glänsande tusenögda
stjärnhimmeln, bevakade månen. Af grekernas
bildande konst återgifves los bild vanligen
som behornad jungfru. I denna skepnad infördes
hon äfven på scenen af Aischylos i sorgespelet
"Prome-theus". Ofvanstående fig., efter en
antik gem, framställer, hur Hennes just har
dödat Argos och hur lo i koskepnad bromsstungen
rusar bort. I trädet synes Heras påfågel.
A. M. A.
lo, benämning på Dalälfvens inskärningar. Se I
d o.
lo., officiell amerikansk förkortning för I o
w a.
lofön (grek. ’locpajv), en atenare i 5:e
årh. f. Kr., son af sorgespelsförfattaren
Sofokles och själf verk-
lo-sagan;
bild å en antik gem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
