Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Instinkt, psyk. zool. - Instita, lat. Se Tunika - Institut - Institut catholique - Institut de droit international
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattning gjort sig gällande, i det man numera
anser, att någon skarp kvalitativ skillnad
härvidlag ej förefinnes, utan snarare en
kvantitativ, i sådan mening att både människan
och djuren handla såväl af instinkt som efter
öfverläggning, ledda af sitt förnuft. Skillnaden
skulle vara den, att djuren i öfvervägande grad
ledas af instinkten, människan af förnuftet. Man
har rättighet att tala om instinkt i de fall,
då handlingen utföres, utan att den handlande
på grund af egen erfarenhet kan ha kännedom
om densammas nytta och ändamålsenlighet och
ej heller genom undervisning af föräldrarna
blifvit inlärd att handla så. Då exempelvis den
på våren utkläckta spindeln, som aldrig sett
sina föräldrar spinna nät, likväl tillverkar
sitt nät likt deras, eller då fåglar bygga
bo af den för arten säregna typen, ledas
de af instinkt. Från de i samhällen lefvande
insekternas lif kunna många exempel på instinkt
hämtas. Äfven bland högre djur, där handling
på grund af öfverläggning är vanligare, möter
oss flera typiska fall af instinkt. Då en tik
vid valpningen afbiter nafvelsträngen, slickar
valpen torr och lägger densamma till spenarna,
handlar hon otvifvelaktigt af instinkt, ty
redan första gången hon valpar, utför hon dessa
handlingar utan någon tvekan och med fullkomlig
säkerhet. Instinkthandlingar torde bäst kunna
uppfattas som förärfda vanor, uppkomna genom
naturligt urval eller genom generationers
erfarenhet. I detta afseende är olika fåglars
skygghet för människan anmärkningsvärd. Redan
Darwin påpekar, att de större fåglarna äro mera
skygga än småfåglar, hvilka senare ej varit
förföljda af människan i samma grad som de
förra. På obebodda öar visa de icke flyttande
fåglarna föga rädsla för människan. Som följd af
denna instinktens uppkomst framträder den endast,
då det gäller sådana handlingar, som utföras
af alla eller åtminstone flertalet individer af
arten i fråga. I en ny, för djurarten främmande
situation sviker instinkten; här står djuret
tveksamt och begår kanske för sig ödesdigra
handlingar. Äfven människan, hvars göranden och
låtanden ju i regel bestämmas af öfverläggning,
handlar stundom af instinkt. Det nyfödda barnet
söker moderns bröst och verkställer sugrörelser,
utan att behöfva läras denna konst. På
könslifvets område bestämmas handlingarna till
stor del af instinkt (= drift). Flickors lek
med dockor torde likaledes vara ett utslag af
vaknande modersinstinkt. Äfven i andra fall talas
ju om att handla instinktivt eller att handla på
grund af en känsla, icke af förnuftsskäl. Dessa
sakförhållanden låta oss ana, att människans
själslif är mera besläktadt med djurens, än man
sedan gammalt föreställt sig. Emellertid är detta
forskningsområde, den jämförande psykologiens,
ännu föga upparbetadt, och många olika åsikter
göra sig gällande, hvarför här endast några
hufvudsynpunkter kunnat framhållas. – Instinktiv,
härledande sig från, beroende på instinkt.
G. G.
Instita, lat. Se Tunika.
Institut (lat. institutum, af instituere,
inrätta), hvarje med hänsyn till visst ändamål
af sed eller stadga bestämd anordning af
lefnadsförhållanden; en med afseende därpå
inrättad anstalt. I denna senare mening
nyttjas ordet företrädesvis för att beteckna
vetenskapliga anstalter (Nobelinstituten m. fl.),
i synnerhet sådana, där undervisning meddelas
(Karolinska institutet, handels-, skogs-,
arbetar-, blindinstitut o. s. v.). I Frankrike
bär den högsta officiella korporationen för
vetenskap och konst namnet Institut de France
(se d. o.). – Institut har dock äfven en mera
vetenskaplig och teknisk betydelse. Under
sträfvandet för det ena eller andra af sina
syften ledas människorna af vissa gemensamma
regler, hvilka med ett enhetligt ändamål till
utgångs- och föreningspunkt stå i ett inre
organiskt och harmoniskt sammanhang. Så talar
man om en religiös, en sedlig, en rättslig,
en ekonomisk ordning o. s. v. Hvarje sådan
ordnings gestalt beror visserligen i mycket på
de särskilda tids- och samfundsförhållanden,
under hvilka den utbildats. Men å andra sidan
för den äfven med sig ett anspråk, att den i den
del, där den eger tillämpning på de närvarande
lefnadsförhållandena, måtte tjäna dessa
till rättesnöre och att dess regler i hvarje
särskildt fall måtte följas. De skiljaktiga
lefnadsförhållanden, under hvilka det hvarje
särskild ordning behärskande ändamålet skall
förverkligas, medföra emellertid, att detta
ter sig i något olika gestalt och visar sig
som en mängd olika ändamål. Inbegreppet
af alla de till hvart och ett sådant
underordnadt ändamål hörande regler bildar
ett institut. Rättsinstitut utgör alltså ett
särskildt organiskt helt af rättsligen reglerade
lefnadsförhållanden, eller från en annan
synpunkt sammanfattningen af de rättsregler,
som gälla med afseende på något visst slag af
mänskliga lefnadsförhållanden. Såsom rättsliga
institut må exempelvis nämnas äktenskap,
förmynderskap, sakrätt, aftal o. s. v. Institut
kunna för öfrigt vara af större eller mindre
omfattning. Sålunda kallas alla de särskilda
slagen af aftal, köp, försträckning, lega,
lån o. s. v. äfven institut. På grund af den
inre öfverensstämmelse, som ytterst finnes
mellan alla människans förnuftiga ändamål,
händer det dessutom ofta, att vid bildandet af
de regler, som tillsammans utgöra ett institut,
hänsyn tagits icke allenast till ett af dessa
ändamål, utan till ett flertal af dem. I sådant
fall får institutet en blandad natur. Så är
äktenskapet både ett rättsligt och religiöst
institut samt växelaftalet såväl ett rättsligt
som ett ekonomiskt.
A. W. (Rld.)
Institut catholique [ästitȳ katåli’k], anstalt
för högre undervisning, en i Paris och en
i Toulouse.
Institut de droit international [ästitȳ də drωa’
äternasiåna’l], fr. (ofta oriktigt återgifvet
med "folkrättsinstitutet"), en 1873 bildad
internationell vetenskaplig institution
med uppgift att främja utvecklingen af den
internationella rätten (den offentliga och
den privata) genom att uppställa och formulera
allmänna grundprinciper för rättsförhållandena
de civiliserade folken emellan samt genom att
sprida kännedomen af dessa principer och på
öfvertygelsens väg söka få dem antagna och
gällande. Institutet utgifver en "Annuaire"
med redogörelse för verksamheten. Sammanträden
hållas årligen eller hvartannat år i olika
delar af Europa, och dessemellan handhafvas
angelägenheterna af "Le conseil" och "Le
bureau de l’Institut". Institutet består af ett
obestämdt antal hedersledamöter samt högst 60
beslutande ledamöter och högst 60 associéer. Af
dessa voro 1909 en svensk (R. Kleen) ledamot och
en svensk (Hj. Hammarskjöld) associé. Institutet
erhöll 1904 Nobelska fredspriset. Litt.:
Blomberg i "Statsvetenskaplig tidskrift" 1898.
(Rld.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
