Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Insekter
716
träda endast i honkön. Hos vissa andra
gallstek-lar och bladlöss förekommer en
regelbunden omväxling af en könsgeneration me.d
en eller flera partenogenetiska hongenerationer,
ett slags generationsväxling, som plägar kallas
heterogoni. - Insekterna lämna ägget i ett
outveckladt skick, såtillvida som de ännu hvarken
nått könsmognad eller sin slutliga storlek. Den
sedermera följande tillväxten står alltid i
samband med hudömsningar. I några fall, som
hos borstsvansar och hoppstjärtar, kan därvid
ingen yttre formförändring iakttagas, utan den
nykläckta insekten liknar den fullbildade. Dessa
insekter sägas därför vara ametabola, d. v. s. i
saknad af förvandling. I de flesta fall åter
genomgår den unga insekten förvandlingar,
som kunna vara mer eller mindre genomgripande
alltefter det skick, i hvilket den kommit
till världen. Hos sådana insekter, metabola,
skiljer man därför mellan dem, som genomgå en
ofullständig förvandling, de s. k. hemimetabola,
och dem, hos hvilka förvandlingen är fullständig,
holome-tabola. Hos de förra afviker den unga
insekten under första tiden af sin tillvaro
utom genom bristen på vingar ej synnerligen
mycket i sin kroppsform från den fullbildade,
äfven om den, som ofta är fallet, för ett helt
annat lefnadssätt. Under detta larvstadium sker
tillväxten, och vid de sista hudömsningar larven
undergår pläga anlagen till de förut helt och
hållet saknade vingarna framträda, ofta i samband
med förändringar i mellankropps-lederna. I
detta stadium plägar man kalla insekten nympha,
ett stadium, som motsvarar öfriga insekters
puppa, men skiljer sig därifrån däri, att
insekten fortsätter sitt näringsupptagande
och bibehåller sin fria rörelseförmåga. Genom
den sista hudömsningen förvandlas nymphan till
det slutliga, fullbildade stadiet, imago. - Hos
insekter med fullständig förvandling har larven
ofta afpassats för ett från den fullbildade
insektens mycket afvikande lefnadssätt och
är därför ofta mycket olik sitt slutstadium,
stundom t. o. m. i så ytterlig grad, att de
olika utvecklingsstadierna ej tyckas tillhöra
samma djurklass. Så är framför allt fallet med
flugor och gadd-steklar, hvilkas larver äro
masklika och sakna alla spår af extremiteter. I
vissa fall är larven själf under olika
åldersstadier afpassad för olika lefnadssätt
och antager därför i motsvarande grad olika
kroppsform, ett förhållande, som betecknas
såsom hy’permetamorfos och som särskildt är
kändt hos skalbaggar af meloidernas familj
samt hos sorg-flugor och guldsteklar. Det för
den fullständiga förvandlingen mest utmärkande
är emellertid det hvi-lande puppstadium, som
föregår imagostadiet. Med inträdet i puppstadiet
upphör näringsupptagandet, och insekten ligger
försjunken i en dödslik dvala, under hvilken de
redan under sista larvstadiet förberedda inre
förvandlingsprocesserna ega rum. Dessa inre
förvandlingar kunna, t. ex. hos flugor, vara
så genomgripande, att största delen af larvens
väfnader upplöses (histolys), hvarefter, med
utgång från små från förödelsen skonade delar,
nya väfnader återuppbyggas (histogenes). Efter
puppornas form urskiljer man: 1) pupa libera
1. exserta, hos hvilken extremiteter, antenner
och vinganlag fritt framträda från kroppen; 2)
pupa obtecta, hos hvilken de nämnda delarna äro
fastklibbade vid eller inneslutna i den puppan
omgifvande huden; 3) pupa
coarctata, hvilken omslutes af den hårdnade
sista larvhuden och på hvilken man därför
utvändigt ej kan urskilja anlagen till ben och
vingar. Det första slaget puppor förekommer
t. ex. hos skalbaggar och gaddsteklar, det andra
hos fjärilar och det tredje hos flugor. Hos en
del insekter spinner larven före sin förpuppning
omkring sig ett hölje af silkestrådar (kokong),
i hvilket stundom främmande ämnen inblandas och
inom hvilket förvandlingen till puppa eger rum.
Insekternas klass är den utan jämförelse
art-rikaste af alla nu lefvande djurgrupper. Nära
5/e af alla kända djurarter äro insekter,
och antalet beskrifna arter af denna grupp
torde utan öfver-drift kunna uppskattas till
omkr. V2 million. Men i betraktande af den hast,
med hvilken artantalet ökas vid den noggranna
undersökningen af förut outforskade trakter och
vid ifrigare uppmärksammande af förut försummade
grupper, förefaller det ej osannolikt, att
antalet existerande arter i själfva verket
är det dubbla. Denna oerhörda formrikedom
är resultatet af en anpassningsförmåga, till
hvilken ingen annan djurgrupp närmelsevis kan
uppvisa något motstycke. Efter alla klimat och
efter de mest växlande lefnadsförhållanden ha
insekterna förmått lämpa sig. Om man undantager
hafvet - ett utbredningsområde, som tyckes vara
denna djurgrupp förmenadt, om också ansatser att
eröfra äfven detta icke saknas - kunna insekter
anträffas på alla slags lokaler, där öfver hufvud
något djurlif kan existera. Hvilken viktig roll
insekterna spela inom den organiska världen,
framgår icke blott däraf, att hela grupper
inom ryggradsdjurens alla klasser afpassat sin
kroppsbyggnad och sitt lefnadssätt efter den
värdefulla och lätt tillgängliga näringskälla,
som insekternas tallösa skaror erbjuda, utan
äfven af den prägel, som de tryckt på den högre
växtvärlden, hvaraf en stor del anpassat sig
till sitt nutida utseende med anledning af det
beroende, i hvilket framför allt flertalet af
de blombärande växterna i flera afseenden står
till insekterna. I samband härmed må erinras
om insekternas stora ekonomiska betydelse
för människan såväl i egenskap af förödande
skadedjur på skog och växande gröda som i
rollen af hjälptrupper vid dessa skadedjurs
bekämpande. Slutligen kan framhållas, att många
insekter i hög grad påskynda sönderdelningen af
döda organismer och att icke få äro spridare
af farliga sjukdomar bland människan själf
och hennes husdjur och därigenom kunna göra
stora landsträckor obeboeliga. - I sina
lefnadsförhållanden erbjuda insekterna mycket
och omväxlande intresse, och den litteratur,
som handlar om dem (den entomologiska)) är också
synnerligen rikhaltig.
De äldsta otvifvelaktiga insektfossilen
äro hittills funna i stenkolstidens
aflagringar. De sammanfattas af Handlirsch till
en ordning, Palceodictyoptera, hvilken bland
nutidens insekter skulle ega sina närmaste
släktingar bland dagsländor, trollsländor
och sjösländor. Hela antalet kända fossila
insekter uppskattas till öfver 7,600,
hvaraf mer än 880 tillhöra den paleozoiska
tiden, 960 den mesozoiska samt omkr. 5,800 den
kainozoiska. I jämförelse med antalet nu lefvande
äro dessa siffror obetydliga, och helt visst
når insekternas grupp sin högsta blomst-ring
i nutiden.
Att uppställa ett naturligt system för insekterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
