Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkunabler l. Paleotyper - Inkurabel, obotlig - Inkvartering, krigsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20,000. I Sverige torde finnas
omkr. 4,000 inkunabler, de flesta i Uppsala
universitetsbibliotek, kungl. biblioteket
och några stiftsbibliotek. Af dessa tryck äro
många odaterade eller ha endast ofullständiga
uppgifter om tryckare, ort och år. Det första
fullständigt daterade tryck man känner är ett
aflatsbref, tr. 1455. Under konstens fortsatta
utveckling gjordes nya förbättringar. Sålunda
infördes paginering (från 1470), arksignaturer
(från 1472), kustoder (omkr. 1470) o. s. v. –
Inkunablerna äro af stor vikt, i första rummet
som källor för boktryckarkonstens historia, men
därjämte äfven i konsthistoriskt hänseende genom
de ornament och illustrationer (kopparstick,
träsnitt, miniatyrer), som flera af dem
innehålla. Äfven från vetenskaplig synpunkt
ha många stort värde såsom tryckta omedelbart
efter handskrifter. Detta gäller särskildt de
i textkritiskt hänseende så viktiga "editiones
principes" af klassiska författare.
I Sverige trycktes under 1400-talet högst få
böcker, de flesta af resande tyskar. År 1483
trycktes i Stockholm ("impressum Holmis")
"Vita siue legenda cum miraculis domine
Katherine sancte memorie" etc. af B.
Ghotan (se faksimileplanschen därur till
art. Boktryckarkonst). S. å. tryckte äfven
J. Snell (som närmast kom från Odense)
i Stockholm. Han utgaf nämligen det året en
med träsnitt utstyrd fabelsamling, "Dialogus
creaturarum moralizatus" (se d. o. med därtill
hörande faksimileplansch). Från 1484 finnas
två aflatsbref tryckta i Stockholm, det ena med
ghotanska typer, det andra tryckt af Snell. Från
1488 daterar sig det första trycket på svenska,
ett enbladstryck, "Articuli abbreviati". Det var
i Sverige, liksom annanstädes, egentligen för
kyrkans behof, som tryckpressarna arbetade. Det
praktfulla, unika "Missale upsalense",
som af G. E. Klemming hopsatts af fragment,
funna i Kammararkivet, trycktes af den ofvan
nämnde B. Ghotan, efter all sannolikhet i
Stockholm. I Lybeck tryckte han för svenska
kyrkans behof "Missale strengnense" (1487),
det s. k. "Missale aboense" (rättare "Missale
secundum ordinem fratrum prædicatorum",
1488) och "Revelationes S. Birgitte" (1492),
möjligen äfven det vackra, likaledes af Klemming
upptäckta "Graduale", hvilket trycktes för bruk
vid svenska gudstjänsten (se Ghotan). Äfven å
andra utländska orter trycktes handböcker för
den svenska gudstjänsten, såsom "Breviarium
lincopense" (1493) och "Breviarium scarense"
(1498), bägge tryckta i Nürnberg af G. Stuchs
(Stöchs). Från 1490-talet namnes såsom tryckare
i Stockholm Joh. Smedh (på latinska tryck
J. Fabri), den förste boktryckare, som var svensk
medborgare. Från hans officin (som efter hans
död, 1495 eller 1496, öfvertogs af hans hustru)
utgingo bl. a. två breviarier, "Breviarium
strengenense" (1495) och "Br. upsalense"
(1496), samt den första på svenska tryckta
egentliga boken, "Aff dyäfwlsens frästilse",
af J. Gerson (1495). Från cistercienserna i
Mariefred utgick det 1498 tryckta arbetet om
Marie psaltares värde och nytta. – Förteckningar
och beskrifningar öfver inkunabler finnas numera
till betydligt antal. De viktigaste äro
Panzer, "Annales typographici" (1793–1803, Hain,
"Repertorium bibliographicum" (1826–38), och,
särskildt för Frankrike, Brunet, "La France
littéraire au XV:e siècle" (1865). Till L. Hains
"Repertorium bibliographicum" har W. A. Copinger utgifvit ett
suppl. (1895–1902) och K. Burger publicerat
ett register (1891, 1903). Likaledes utgaf Burger
(1908) ett värdefullt supplement till Hain och
Panzer. I flera länder ha utgifvits värdefulla
inkunabelkataloger. De förnämsta äro: A. Castan,
"Catalogue des incunables de la bibliothèque
publique de Besançon" (1893; med inledning af
L. Delisle), M. Pellechet, "Catalogue général
des incunables des bibliothèques de France"
(bd 1–3, 1897–1909), och R. Proctor, "Index
to early printed books in the British museum"
(1898; suppl. 1903). Öfver de i Sveriges
offentliga bibliotek förvarade inkunablerna
äro sedan 1904 förteckningar under utgifning
af I. Collijn med den gemensamma titeln
"Kataloge der inkunabeln der schwedischen
öffentlichen bibliotheken" (1. "Västerås",
1904; 2. "Uppsala univ.-bibl.", 1907). För
att främja inkunabelforskningen stiftades 1906
ett internationellt samfund, Gesellschaft für
typenkunde des XV. jahrhunderts, hvars skrifter
tryckas i Uppsala och hvars sekreterare är
I. Collijn. – Öfver Sveriges inkunabel-litteratur
ega vi ett förträffligt verk i G. E. Klemmings
"Sveriges bibliografi 1481–1600", hvars 1:a häfte
(1889), omfattande tiden 1481–1501, upptager
32 tryckta arbeten för tiden t. o. m. år 1500,
alla tillhörande Sveriges litteraturhistoria,
ehuru flera äro tryckta utomlands, däribland de
två äldsta, två uppl. af "Die Burde der welt"
(Nürnberg 1481 och Augsburg 1482), hvilka bestå
af utdrag af den heliga Birgittas uppenbarelser
i tysk öfv. efter "Onus mundi". Värdefulla bidrag
till Sveriges inkunabelhistoria ha äfven lämnats
af den nyss nämnde I. Collijn, särskildt i "Blad
ur vår äldsta svenska boktryckerihistoria"
(i tidskr. "Nordisk boktryckarkonst"
fr. o. m. 1905). En inkunabelutställning
(311 nummer) var i dec. 1904 o. följ. månader
anordnad i Kungl. biblioteket i Stockholm.
R. G.
Inkunabel (af lat. nekande in och curäre, bota),
obotlig. Jfr K u r e r a.
Inkvartering, krigsv., trupps eller ensam
militärpersons förseende med husrum och bohag,
servis, i fredstid eller under fredsförhållanden;
härbärge-ring i krig kallas vanligen kvarter
(se d. o.). Inkvarteringen är ständig eller
tillfällig. - Ständig inkvartering har af
ålder ålegat städerna, och i stapelstäderna
anses en del af t o l a g e n härför utgöra
ersättning. Denna skyldighet har genom
inkvarteringsordn. 22 febr. 1841 för städerna
(utom Stockholm) i själfva verket blifvit
inskränkt till servisen, hvaremot husrum
bestås af kronan. Stad, i hvilken kronan icke
eger hus, skall dock tillhandahålla rum mot
en i förrättningen fastställd ersättning från
kronan. I Stockholm är inkvarteringsskyldigheten
genom inkvarteringsordn. 28 febr. 1856
inskränkt till de tre gardesregementena och
Svea artilleriregemente, men omfattar däremot
för dessa både rum och servis, hvarför staden,
då kronan tillhandahåller kaserner, till kronan
erlägger en årlig af gift. Som hjälp härför
åtnjuter staden, utom inkvarteringstolagen,
ett å riksstatens fjärde hufvud-titel uppfördt
årligt anslag. För öfriga trupper och annan
till inkvartering berättigad personal drager
kronan hela inkvarteringskostnaden. - Till allt
befäl och underbefäl samt deras vederlikar,
som icke kunna åtnjuta inkvartering in natura,
utgår kontant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
