Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Initiativ, början - Initiativ 2. Krigsv. Initiativ krigsföring - Initiera, införa - Iniö, skärsocken i Finland - Injalbert, Jean Antoine - In Jehovah sors mea, ipse faciet, lat. Karl X Fustafs och Karl XI:s valspråk - Injektion, med - Injektor, mek. är en ångstrålpump
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Initiera-Injektor
662
gripa initiativet än den försvarande, men
äfven denne kan göra det genom att begagna
sig af omständigheterna, af terrängen eller
af en seger. Initiativet trycker vanligen på
den egna krigföringen en prägel af kraft,
på samma gång som det verkar nedsättande
på fienden; det underlättar dessutom i
hög grad hela ledningen. Äfven underlydande
befälhafvare kunna ofta komma i tillfälle att
gripa initiativ inom omfånget af en hvars
verksamhet. Allt befäl bör uppfostras till
initiativ och förmågan af sådant belönas, där
den finnes, eller åtminstone icke undertryckas.
1. K. H. B. 2. C. O. N.
Initiera (af lai.-initiäre, inviga), införa
(i ett sällskap, i en vetenskap o. s. v.),
göra bekant med, handleda.
l’niö, skärsocken af Vehmo härad och domsaga,
Åbo och Björneborgs län, Finland. Landareal
56,4 kvkm. Befolkningen, öfvervägande
svensk, 784 pers. (1907). I. är kapell
under Töfsala pastorat. Se Töfsala.
0.1. (A.G.F.)
Injalbert [ajalbär], Jean Antoine, fransk
skulptör, f. 1845 i Béziers, vann 1874
Eompriset för statyn Orfeus’ smärta. Bland
hans senare arbeten äro reliefen Frestelsen
(1877), Kristusstaty (1878), statyn Hippomene
(Luxembourgmuseet), A. Gömtes staty vid Sorbonne,
tympanongrupp öfver portalen i Grand palais
i Paris (1900), flera i marmor, sten eller
brons utförda vaser med nymfer och satyrer (en
dylik i Luxembourg 1905), statyn Faun (1909).
. G-gN.
In Jehovah sors mea, ipse fa’ciet, lat., "i Gud
mitt öde, Han skall göra det", konungarna Karl
X Gustafs och Karl XI :s valspråk.
Injektion (af lat. inji’cere, inkasta, inspruta),
med., en term, som begagnas dels i patologien,
t. ex. kärlinjektion, som betecknar, att
blodkärlen i ett organ äro starkt fyllda med
blod (hyperemi), d&ls i terapien, där ordet
betecknar alla slag af ins prutningar, vare sig
i öppna eller slutna hålor, i fasta väfnader
(parenkymatös injektion}) i den lösa bindväfven
under huden (hy-podermatisk injektion)) i
muskler (intramuskulär injektion)) i blodet
(intravenös injektion)) i ryggradskanalen
(subaraknoidal injektion) emedan in-sprutningen
företages in i rummet innanför arach-noideay
spindelväfshinnan, mellan denna och mjuka hinnan
kring ryggmärgen). Ibland företagas injektioner
i körtlar, ledgångar, t. o. m. ben o. s. v. Den
viktigaste af ofvan nämnda injektioner är
den subkutana (af lat. sub, under, och cutis,
hud) 1. den s. k. hypodermatiska metoden (af
grek. hypof) under, och de;rma, hud). Den består
däri, att läkemedlet, helst i vattenlösning,
med hjälp af en spruta med fin, snedt
afskuren, skarpslipad metallspets, vanligen
en liten s. k. morfinspruta eller Pravaz’
spruta, insprutas under huden i därstädes
förekommande lucker bindväf, hvarifrån det
införda läkemedlet i allmänhet raskt uppsuges
och framkallar allmänna verkningar. Metoden
lär först ha användts af amerikanen Alex. Wood
(1853) för att framkalla lokal bedöfning;
något senare har den fått allmän användning för
införande af många slags läkemedel. Vid bruk af
densamma är doseringen mycket exakt samt verkan
i regel snabbare och säkrare, än om läkemedlen
nedsväljas; magen och tarmen skonas för den
direkta inverkan af läkemedlen o. s. v. Å andra
sidan böra de ämnen, som skola
lämpa sig för hypodermatiska injektioner,
kunna bringas i en härför lämplig form,
som icke retar eller i öfrigt skadar
den väfnad, hvari insprutningen sker. I
stället för lösningar anbringas ibland mjuka
salfvor eller uppslamningar af mycket fint
pulver. Utom vatten kunna som lösningsmedel
användas små mängder eter, fet olja eller
paraffinolja äfvensom vatten, innehållande
mycket små mängder sprit, gly-cerin, alkali
eller syra. Något starkare koncentrationer
af dessa senare vätskor äfvensom kloroform,
flyktiga oljor o. d. få däremot på grund af sin
lokalt retande verkan ej användas. Insprutning
af större vätskemängder eger rum i vissa fall,
t. ex. af svag ("fysiologisk") koksaltlösning
(0,9-1 proc.) för att ersätta stark blodförlust
(hypodermaklysis); af serum-preparat;
af mycket svag kokainlösning för utbredd,
lokal bedöfning ("infiltrationsanestesi",
se B e-döfningsmedel). Vid vetenskapliga
undersökningar inom fysiologiens, den
experimentella patologiens och bakteriologiens
samt läkemedels- och giftlärans områden göras
ofta injektioner af allehanda preparat i olika
organ på djur för iakttagande af följderna.
.0. G. S.
lnjerktor (af lat. injVcere) inkasta, inspruta),
mek.) är en ångstrålpump, som särskildt användes
vid ångpannor för att medelst uppoffring af
en del ånga införa det för ångbildningen
erforderliga vattnet och sålunda göra en
matarpump umbärlig. Apparaten angafs först
af den franske ingenjören H. G i f f ar d
(f. 1825, d. 1882). Dess verksamhet grundar
sig därpå att, när ett fluidum utströmmar
genom en mynning, en sugning eller sträfvan
till luftförtunning uppstår. När sålunda en
ångstråle får strömma genom ett rör, uppstår i
vissa fall en luftförtunning i detta; och om då
röret sättes i förbindelse med en ledning, som
innehåller vatten, uppsuges detta och medföres
af ångstrålen, hvilken däraf kondenseras. Vid
injektorn tillämpas detta på sådant sätt, att
ånga ledes genom ett rör från pannans ångrum
till apparaten, i hvars inre den får strömma
genom koniska munstycken, som stå i samband
med vattenledningsröret. Det uppsugna vattnet
blandas med ångan, och hela massan inströmmar i
pannans vattenrum. Ångan kan sålunda införa
i pannan sin tio- till tjugudubbla vikt
vatten, hvilket tillika uppvärmes genom den
kondenserade ångan. Figuren visar en enkel
in-jektors verkningssätt. Vid A insläppes ånga
från pannan, vid B nratarvat-ten i injektorn 7;
den ur munstycket C utströmmande ångan rycker
vatten ur rummet D med sig ner i munstycket Ey
där ångan blandas med vattnet och kondenseras;
strålen fortsätter sedan genom munstycket F
in i matarled-ningen till pannan. Ett antal
kranar reglerar de olika ledningarna och
munstyckena. Vattnet kan endera rinna till
injektorn från en ofvanför liggande behållare
eller också sugas upp från en lägre nivå. I förra
fallet låter man vattnet rinna till först och
släpper sedan på ångan; blandningen af vatten
och ånga upptages, då F är stängd, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
