- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
619-620

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Införsel - Införsel. 1. I. l. Import, polit. ekon. - Införsel. 2. jur. a) Införsel i fastighet - Införsel. 2. jur. b) Införsel i lön - Införselförbud. Se Tull - Införseltull. Se Tull - Inga Willd., bot. - Inga från Varteig - Ingalik, eskimånamn på indianer - Ingarö, socken i Stockholms län - Ingas graf, grafkummel å Björkö i Mälaren - Ingatorp, socken i Jönköpings län - Inge, svenska konungar - Inge 1. I. den älder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om in- och utförsel tänkas fördelade på rikets
medelfolkmängd, kommo på hvarje invånare per år
i kronor:

Införsel. Utförsel.

1871-75............... 57,6 47,8

1881-85............... 68,9 52,9

1891-95............... 72,8 65,8

1901-05............... 102,3 78,7

1902 ............... 97,4 75,6

1903 ............... 102,7 84,7

1904 ............... 110,4 79,i

1905 ............... 110,3 85,3

1906 ............... 121,2 94,9

1907 ............... 127,3 97,9

Sveriges import förskrifver sig i främsta
rummet från Tyska riket (1907 35,3 proc.),
Storbritannien och Irland (26,2 proc.), Förenta
staterna (9,0 proc.), Danmark (7,4 proc.),
Norge (3,5 proc.), Frankrike (3,4 proc.) och
Eur. Ryssland (3,0 proc.). Dess export går
hufvudsakligen till Storbritannien och Irland
(1907 34,7 proc.) och Tyska riket (20,7 proc.),
vidare till Danmark (11,0 proc.), Frankrike
(7,5 proc.), Norge (4,9 proc.) och Nederländerna
(3,2 proc.).

2. Jur. a) Införsel i fastighet,
pantsättning genom inrymmande af besittning af
fastigheten. Enligt äldre svensk rätt skedde
pantsättning af fastighet under formen af en
villkorlig försäljning till fordringsegaren,
som egde njuta fastighetens afkomst mot afdrag
å skulden. Betalades icke skulden inom viss
tid efter förfallodagen, egde fordringsegaren
behålla fastigheten efter värdering, men med
skyldighet att till egaren redovisa det belopp,
hvarmed värdet öfversköt fordringsbeloppet;
dock egde äfven släkten då göra gällande sin
bördsrätt. Detta institut kvarstod i 1734
års lag, så att pantegaren efter förfallotiden
egde lagfara med fastigheten (Jordab. IX: 3),
då egaren inom viss tid efter tredje uppbudet
skulle göra gällande sin eganderätt. Genom
införande af inteckning, såsom en långt snabbare
och enklare utväg att vinna panträtt i fastighet,
blef införseln obehöflig och kom ur bruk; och
genom den nya lagstiftningen angående lagfart och
inteckning (1875) upphäfdes detta institut helt
och hållet, så att det numera eger tillämpning
endast på äldre rättsförhållanden. – I Finland
äro stadgandena i 1734 års lag visserligen
ännu gällande, men den rätt att uppbjuda och
låta värdera panten, hvilken är införselns
enda rättsverkan, förfaller vid utmätning
och konkurs och viker för inteckning. Någon
förmånsrätt medför införseln icke. – b) Införsel
i lön
kallas den åtgärd, hvarigenom en person
berättigas uppbära en tjänsteman tillkommande
löneförmåner utan särskildt bemyndigande af
honom. Före nya utsökningslagens införande
(1879) kunde tjänstemans borgenärer tilltvinga
sig sådan rätt för att därigenom göra sig
betäckta för sina fordringar; men genom denna
lag upphäfdes införsel i aflöning för allmän
eller enskild tjänst, äfvensom i pension å
rikets stat. Först när lönen är till betalning
förfallen, kan den såsom annan gäldenärs tillgång
tagas i mät, men förbud att till tjänstemannen
själf utbetala den kan dessförinnan icke
meddelas. Grunden till upphäfvandet af införsel
i lön var icke en oberättigad benägenhet att
gynna tjänsteman framför andra
gäldenärer på borgenärernas bekostnad, utan den
riktiga uppfattningen att lönen har till
uppgift att underhålla tjänstemannen under den
tid han arbetar och att hans förmåga och vilja
att uppfylla sina skyldigheter måste förringas,
om den aflöning, som därför skall utgå, redan på
förhand är undandragen hans förfogande. Det är
arbetsgivarens – statens eller den enskildes –
rätt, som härvid är bestämmande. – I Finland
har införsel i lön eller pension upphäfts
genom Utsökningslagen 3 dec. 1895.
1. D. D.* 2a. I. Afz. 2b. A. Nmn.*

Införselförbud. Se Tull.

Införseltull. Se Tull.

Inga Willd., bot., ett släkte af omkr. 140 träd
och buskar, hörande till fam. Leguminosæ,
afd. Mimosoideæ, förekommer i Syd-Amerikas
varmaste länder och är värderadt för de ofta
köttiga, söta, välsmakande baljfrukterna,
guava, hvilka anses välgörande mot
katarrer i luftvägarna. Särskildt kunna
nämnas I. edulis Mart., I. vera Willd.,
m. fl. Barken af flera arter är rik på
garfämne och användes som adstringens,
till garfning och svartfärgning. Det mycket
tunga, nästan metallhårda träet af Inga vera,
handelns cocusträ l. Cubagranadille, användes
till förfärdigande af knivskaft, pipor och
klarinetter. O. T. S. (G. L-m.)

Inga från Varteig, af en förnäm släkt i
Borge-syssel i Norge. Hon var konung Håkan
Sverressons älskarinna under dennes vistelse
i Sarpsborg 1203 och födde efter konungens
död (1204) sonen Håkan (sedermera konung i
Norge 1217-63). Prästen Trond, hos hvilken
hon vistades, lät af fruktan för baglerna (se
d. o.), som vid den tiden hade makten i Viken,
hemlighålla gossens födelse; men då denne
blifvit tre år gammal, förde han honom jämte
modern till Nidaros, där de blefvo väl mottagna
af konung Inge Baardssön och birkebeinarna (se
d. o.). Då det (1217) blef tal om att välja Håkan
till konung, underkastade I. sig, i närvaro af
Norges förnämsta höfdingar, järnbörd för att
bevisa hans arfsrätt till kronan. Hon vistades
senare vid sonens hof till sin död (1235).
O. A. Ö.

Ingalik ("försedd med lusägg"), eskimånamn på
indianer, först användt på kaiyukstammen vid
Yukonfloden, sedan af ryssarna utsträckt
till athabaskerfolken i allmänhet.
C. V. H-n.

Ingarö, socken i Stockholms län, Värmdö
skeppslag. 7,438 har. 711 inv. (1908). Annex
till Gustafsberg, Uppsala stift, Roslags östra
kontrakt.

Ingas graf, grafkummel å Björkö (se d. o.,
sp. 567) i Mälaren.

Ingatorp, socken i Jönköpings län, Södra Vedbo
härad. 14,774 har. 2,155 inv. (1908). I. bildar
med Bellö ett konsist. pastorat i Linköpings
stift, Södra Vedbo kontrakt.

Inge, svenska konungar.

1. I. den äldre var son till konung Stenkil
och samkonung med sin (troligen äldre) broder
Halsten (se d. o.). Om I:s regering känner man
föga med visshet. Enligt den med I. samtidige
krönikeskrifvaren Adam af Bremen (och hans
sko-liast) skulle efter Stenkils död två konungar
med namnet Erik regerat och dödats, hvarefter
från Ryssland inkallats en Anund, som dock
fördrifvits af tingsmenigheten, då han vägrade
att förrätta offer åt hednagudarna. Huruvida
med denne Anund af ses I., hvars kristna nit
betygas i flera källor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free