Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indy, Paul Marie Theodore Vincent d' - Ine. Se Ini - Inedita, lat. - Ineffabilis, gagnlös - In effigie, lat. i afbild - Inegor - Inept, dum - Inert, kem. - Inertia, lat. mek. Se Tröghet - Ines de Castro. Se Castro - Inesit Schneider, miner. - Inessivus, språkv. Se Kasus - Inexakt, oriktig - Inexpressibles, eng., "de onämnbara" - In extenso, lat., fullständigt - In extremo, i sista ögonblicket - inf. - inf. 1. Farm. - inf. 2. Språkv. - Infallibel, ofelbar - Infallsplan, fys - Infallsvinkel, fys. - Infam, skändlig - Infami, vanära - Infandum, regina jubes renovare dolorem, lat. - Infant och Infantinna, barn - Infantado. Se Infant - Infantado, Pedro de Silva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ch. Bordes) samt är inspektör öfver
sångundervisningen i Paris. Han hyllar den
Liszt-Wagnerska riktningen, odlar gärna
programmusiken och sträfvar efter nya
formbildningar och klangkombinationer. Hans
musikaliska vetande och teknik äro
betydande. I. har skrifvit det med staden Paris’
pris 1885 belönta körverket Le chant de la
cloche (till egna ord), symfoniska dikter
(Wallenstein, trilogi, 1886, Jean Hunyade, La
förêt enchantée m. fl.), symfonier, sviter,
operorna Fervaal (till egen text, 1897),
Médée (1898) och L’étranger (till egen text,
1903) m fl., körverk, sånger, kammarmusik,
pianostycken o. s. v. .
E. F-t.
Ine. Se Ini.
Inedita, lat. (af nekande in och edere,
utgifva), ännu outgifna skrifter.
Ineffabilis Deus, namn på en bulla. Se Aflelse 2.
Ineffektiv (jfr Effekt), overksam, gagnlös.
In effigie, lat., i afbild; hänga
eller bränna "i. e."; om en lifdömd genom
flykt undgick sitt straff, lät man fordom ibland
hänga o. s. v. hans bild.
Inegor, den till ett eller flera hemman
eller till en större gård hörande jord,
som är belägen närmast byggnaderna och
(åtminstone till väsentlig del) uppodlad till
åker och äng eller använd som tomtplats och
trädgård. Motsatsen är utegor eller utmark.
C. G. Bj.
Inept (lat. ineptus), dum, dåraktig, orimlig. -
Ineptier (lat. ineptiæ), dumheter,
dårskaper, orimligheter.
Inert (af lat. iners, trög), kem., ett ämne,
som icke eller endast svårt kan förmås att
kemiskt omsätta sig med andra ämnen. Absolut
inerta element äro, såvidt hittills är bekant,
de s. k. ädelgaserna, helium, neon, argon,
krypton och xenon. H. E.
Inertia, lat., mek. Se Tröghet.
Inès de Castro. Se Castro.
Inesit Schneider, miner., ett vattenhaltigt
magnesium- och kalciumsilikat, bildande
rosa- eller köttröda trådiga massor,
t. ex. vid Pajsberg, tafvelformiga triklina
kristaller, vid Jakobsberg (Nordmarken),
eller prismatiska kristaller, vid Dillenburg.
A. Hng.
Inessivus, språkv., kasus i finska nominas
deklination. Se Kasus.
Inexakt (af lat. nekande in och exakt, se
d. o.), otillförlitlig, oriktig.
Inexpressibles [inikspr’sibls], eng.,
"de onämnbara", i England uppkommen, förr
eufemistisk, nu skämtsam benämning på byxor i
st. f. breeches.
In extenso, lat., "i hela utsträckningen",
utan förkortning, fullständigt (återgifva ett
yttrande o. s. v.).
In extremo (jfr Extrem), på det yttersta;
i sista ögonblicket.
inf. 1. Farm., på recept förkortning för
lat. infunde, gjut därpå, begjut därmed. -
2. Språkv., förkortning för infinitiv (se d. o.).
Infallibel (fr. infaillible, af lat. nekande in
och fallere, fela), ofelbar. - Infallibilitet
(fr. infaillibilité), ofelbarhet (se d. o.).
Infallsplan, fys., det plan, som innehåller den
infallande ljusstrålen och normalen till ytan
i infallspunkten.
Infallsvinkel, fys., vinkeln mellan en
ljusstråle och normalen till den reflekterande eller
brytande ytan i den punkt, där strålen träffar
den.
Infam (lat. infamis, af nekande in och fama,
rykte), vanhederlig, skändlig, nedrig, usel.
Infami (lat. infamia, se Infam), vanära,
skändlighet, nedrighet, skymfligt tillmäle,
smädelse. - Jur. I det äldre rättsspråket
betecknade ordet infami en minskning i
medborgerligt anseende, med hvilken en
försämring i medborgerlig rättsställning var
förbunden. Man skilde emellan infamia juris och
infamia facti. Med det förra förstod man den
minskning i ära och den däraf följande minskning
i rättsliga förmåner, hvilka lagen förenade med
vissa särskildt angifna nesliga gärningar eller
med undergåendet af vissa nesliga straff. Det
senare uttrycket åter afsåg en sådan försämring i
rättsställning, som inträder redan på den grund,
att en person faktiskt icke åtnjuter "godt namn
och rykte" bland sina medmänniskor. Äfven enligt
gällande svensk rätt inträder stundom försämring
i rättsställning af sistnämnda grund, i det lagen
från vissa befogenheter utesluter personer,
som icke äro "oberyktade" o. s. v. En infamia
juris förekommer ännu i åtskilliga strafflagar,
så t. ex. i tysk rätt under namnet "verlust der
bürgerlichen ehrenrechte", i fransk rätt under
namn af "dégradation civique". Tendensen går
dock i riktning af att utplåna dylika påföljders
karaktär af ärestraff. I svensk rätt, där äfven
en dylik påföljd finnes, har sålunda den äldre
benämningen, "vanfrejd", utbytts mot uttrycket
"förlust af medborgerligt förtroende". Jfr Vanfrejd.
N. S-g.
Infandum, regina, jubes renovare dolorem,
lat., "drottning, du bjuder mig att förnya en
outsäglig smärta". Uttrycket, inledningsorden
till berättelsen om Tröjas undergång, förekommer
i Vergilius’ Aeneid (II, 3).
Infant och Infantinna (sp. och
port. infante och infanta, af lat. infans,
barn, eg. barn, som ännu ej kan tala, af nekande
in och fari, tala), spansk och portugisisk titel
för prinsar och prinsessor af kungliga huset,
utom spanske kronprinsen, som sedan 1388 för
titeln prins af Asturien; på samma vis förde
Portugals tronföljare till Brasiliens förlust
(1825) titeln prins af Brasilien.
- Infantado, en infants eller infantinnas
besittningar; häraf namnet på ett kastilianskt
område, som 1469 af konung Henrik IV förlänades
åt don Diego Hurtado de Mendoza, 1475 upphöjdes
till hertigdöme och sedan genom gifte öfvergick
till familjen Silva.
Infantado. Se Infant.
Infantado, Pedro de Silva, hertig af I, spansk
statsman, f. 1773, d. 1841, gjorde sig bemärkt
som deltagare i den opposition, som prinsen
af Asturien, sedermera konung Ferdinand VII,
i midten af 1800-talets första årtionde väckte
mot sin fader, Karl IV, och dennes mäktige
minister Godoy. Efter Ferdinands tronbestigning
(1808) blef I öfverbefälhafvare för gardet och
president i Kastiliens råd. Då han s. å. på mötet
i Bayonne insåg fruktlösheten af hvarje försök
att afvärja Napoleon I:s egenmäktiga förfogande
öfver Spaniens krona, slöt han sig till Josef
Bonaparte, men gick redan i juli s. å. öfver
till det nationella partiet och deltog som
kårbefälhafvare i frihetskampen. Afsatt från
sitt befäl 1809, vistades han i London till 1811,
då cortes utnämnde honom till president i det ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
