Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indiens språk och litteratur - Indiens språk och litteratur, 3=III. Nyindiska perioden - Indiens språk och litteratur, Litteraturförteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intill omkr. 800: ett palmbladsmanuskript
innehållande dhammapada på en prakritdialekt,
de s. k. Bower- och Weber-manuskripten m. fl. –
De första notiserna om Indiens gamla språk och
litteratur kommo till Europa genom katolska
missionärer. Men en verklig kännedom därom
erhöll man först genom engelsmännen, i slutet
af 1700-talet. Som banbrytande förtjäna att
nämnas bl. a. Charles Wilkins, sir William Jones
(stiftaren af The asiatic society i Calcutta
1784), H. Th. Colebrooke och Carey. Sedermera
har engelsmännens vetenskapliga intresse
för Indien undanträngts af det politiska och
merkantila. Som framstående engelska forskare
i vår tid äro dock att framhålla H. H. Wilson
(f. 1786, d. 1860), John Muir (f. 1810,
d. 1882), J. Ballantyne (f. 1813, d. 1864),
Rhys Davids, Monier-Williams, A. A. Macdonell
o. a. Men sedan förra delen af 1800-talet ha
likväl tyskarna ojäfaktigt tagit ledningen i
ifrågavarande studium, och det är sådana män som
Fr. Bopp, A. W. v. Schlegel, Kr. Lassen (född
norrman), T. Benfey, A. F. Weber, R. Roth, O. von
Böhtlingk, M. Müller, Th. Aufrecht, G. Bühler,
E. Windisch, R. Pischel, H. Oldenberg, H. Jacobi,
A. Hillebrandt, R. Garbe, M. Winternitz,
L. v. Schröder, G. Leumann o. a., som vi
förnämligast ha att tacka för de ofantliga
framsteg, som vår kunskap om Indiens språk,
litteratur, forna samhällslif m. m. under de
sista 80–100 åren gjort. Flera fransmän sakna
dock ingalunda förtjänster i samma afseende,
såsom Chézy, Loiseleur, Burnouf, Garcin de Tassy,
Bergaigne, Senart, Lévi o. a. Bland amerikaner
må framhållas W. D. Whitney, Ch. R. Lanman,
M. Bloomfield och E. W. Hopkins.
Litteraturförteckning. Alla i det föregående
omnämnda verk samt många andra, hvilka där
förbigåtts, finnas i tryck utgifna. Här
anföres endast ett urval af de viktigaste
upplagorna och öfversättningarna, i synnerhet
de svenska. Ṛgveda är utgifven af M. Müller
(med Sayanas vidlyftiga kommentar, London
1849–75, 2:a uppl. 1890–92), af Th. Aufrecht
(2:a uppl. 1877, öfv. till tyskan af Grassmann,
1876–77), A. Ludwig (1876–88, öfv. och kommentar
m. m. i 6 bd.) och på svenska i urval af
K. F. Johansson i "Främmande religionsurkunder"
II (1908). Fullständig ordbok öfver Rigveda utgafs
af Grassmann 1873–75. Sāmaveda utg. af Benfey
med tysk öfv. och glossar (1848), med Sayanas
kommentar af Satyavrata Sāmāçramin (Calcutta 1871
ff.). Den hvita Yajurveda, Vājasaneyi-saṁhitā,
utg. af Weber (Berlin 1849–52) och den
svarta Yajurveda, Tāittirīya-saṁhitā, utg. af
densamme (1871–72). Māitrāyaṇī-saṃhitā utg. af
L. v. Schröder (1881–86) o. s. v. Atharvaveda
utg. af Roth och D. Whitney (Berlin 1855);
totalöfv. af Whitney (utg. af Lanman 1907),
i stort urval af Bloomfield i "Sacred books of
the East" (bd 42). Çatapatha Brāhmaṇa utg. af
Weber (1849–55), öfv. af Eggeling i "Sacred
books of the East" (bd 12, 26, 41, 43, 44,
1882–1900). Mahābhārata är utg. i Indien, i
flera recensioner och upplagor, hittills mest
kända de s. k. Bombay- och Calcuttaupplagorna,
öfv. till franska af H. Fauche (1830–40 i 10 bd),
till engelska af P. Ch. Roy (1886–96) o. a. Nala
utg. med latinsk öfv. af Bopp (3:e uppl. 1868),
öfv. till svenska af H. Kellgren (Helsingfors
1851) och af Hj.
Edgren (1880). Sāvitrī öfv. till svenska af
C. F. Bergstedt (1844). Bhagavadgītā utg. med
latinsk öfv. af v. Schlegel (och Lassen, 1846),
öfv. bl. a. till tyska af R. Garbe (1905),
till svenska af K. F. Johansson i "Främmande
religionsurkunder" II (1907). Rāmāyaṇa
utg. af G. Gorresio (Paris 1843–58); af
densamme öfv. till italienska, därifrån till
franska af H. Fauche och till engelska af
Griffith (Benares 1870–74). C. F. Bergstedts
"Metriska öfversättningar från sanskrit"
(1845) innehålla stycken ur Mahabharata,
Ramayana, Manu m. m. – A. F. v. Schack:
"Stimmen vom Ganges. Eine sammlung indischer
sagen" (2:a uppl. 1875). Meghadūta utg. af
Gildemeister (Bonn 1841), af Stenzler (1874),
öfv. till svenska af Z. Collin (Hälsingborg
1866), af Edgren (1875). Gītagovinda utg. med
latinsk öfv. af Lassen (Bonn 1836), öfv. till
tyskan af Fr. Rückert (1837). Çakuntalā
utg. med tysk öfv. af von Böhtlingk (1842),
öfv. till svenska af bl. a. Edgren (1875),
till danska af M. J. Hammerich (1845; 4:e
uppl. 1881). De viktigaste nyare upplagorna äro
(bengalirecensionen) af Pischel (1877–86),
öfv. af Fritze (1877), (devanagarirecensionen)
af Cappeller (1909). Vikramorvaçī öfv. till
svenska af Bergstedt (1846) och H. Andersson
(1906). Mālavīkāgnimitra utg. af Tullberg
(Bonn 1840), af Bollensen (Leipzig 1879),
öfv. till svenskan af Edgren (1877). Mṛcchakaṭikā
utg. af Stenzler (Bonn 1846), öfv. till tyska
af Böhtlingk (Petersburg 1877), till svenska
af H. Andersson (1899). Ratnāvalī utg. af
Cappeller i Böhtlingks Chrestomathie 2:a och 3:e
uppl. (1909), öfv. till tyska af Fritze (1878),
till svenska af H. Andersson (1892). Jfr för
öfrigt Wilson: "Select specimens of the theatre
of the Hindus" (3:e uppl. 1871), S. Lévi, "Le
théâtre indien" (1891). Pañcatantra utg. af
Buhler-Kielhorn (Bombay 1885–86), J. Hertel
(i "Harvard sanskrit series" (1908), öfv. till
tyska af Benfey (1859), Fritze (1884), R. Schmidt
(1901). Hitopadeça utg. af v. Schlegel och Lassen
(1829), Peterson (i "Bombay sanskrit series"
1887), öfv. till tyskan af M. Müller (1844),
Schönberg (1884), Fritze (1888). Çukasaptati
utg. af R. Schmidt (1893), öfv. af densamme
(1894). Kathāsaritsāgara utg. af Brockhaus
(1839–66), öfv. till tyskan af densamme
(1839, böckerna 1–5). En däri ingående
recension af Vetālapañcaviṁçatikā öfv. af
H. Andersson ("Likspökets tjugofem berättelser",
1902). Manu’s lagbok utg. och öfv. till franskan
af Loiseleur-Deslongchamps (1830–32), utg. af
Jolly (1887), öfv. af Bühler i "Sacred books of
the East" (1887). Böhtlingk, "Indische sprüche"
(3 dlr, 2:a uppl., Petersburg 1870–73). Pāṇinis
grammatik utg. af Böhtlingk (1839–40; med tysk
öfv. 1886–87). Öfver de filosofiska skolorna
finnas arbeten af Colebrooke ("Essays on the
philosophy of the hindus", i ny och förbättrad
uppl. af Cowell, London 1873), Wilson,
Ballantyne, Roer (bl. a. "Die lehrsprüche
der Vāiçeshika-philosophie" i "Zeitschrift
der deutschen morgenländ. gesellschaft",
bd 21, 22), M. Müller (ibidem bd 6, 7)
m. fl. Deussen: "Das system des Vedānta" (1883),
"Allgemeine geschichte der philosophie" (bd
I–III), R. Garbe, "Die sāṁkhya-philosophie"
(1894). F. E. Hall har utgifvit "Index to
the bibliography of the indian philosophical
systems" (Calcutta 1859). – Flera delar af den
af M. Müller utgifna öfversättningssamlingen
"Sacred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
