Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Illusion, falsk föreställning - Illusion 2. Psykiatr. - Illusion 3. Estet. - Illusionist, trollkonstnär - Illusorisk (Se Illusion), gäckande - Illuster, lysande - Illustrated London news, engelsk veckotidning - Illustration (Se Illustrera), belysande exempel - Illustration, en fransk illustrerad veckotidning - Illustrera, upplysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fysikaliska illusioner förekomma. Dit höra
t. ex. hägringar och liknande företeelser, som
bero på vissa optiska brytningsförhållanden. En
mängd optiska illusioner af annat slag och
beroende på andra orsaker har intresse som
psykofysiskt rätt kuriösa företeelser.
3. Estet., en fantasiskapelses öfvertygande sken
af att vara verklighet. 1. A. B-n.*
2. G-s.
Illusionist (af Illusion), trollkonstnär.
Illusorisk (se Illusion), gäckande, bedräglig,
inbillad, skenbar, fruktlös; som ger illusion
(se d. o. 3).
Illuster (fr. illustre), lysande, berömd. Jfr
Illustris.
Illustrated London news [iləstreitid la’ndn
njō’s], en i London utgifven, mycket spridd
engelsk veckotidning, som uppsattes 1842
af H. Ingram och var det första egentliga
försöket att införa illustrerade tidningar
i England. Tidningen är fortfarande i
familjen Ingrams ego; nuv. utgifvare är Bruce
Ingram. Redaktörer ha varit Bailey, Charles
Mackay (1848-59), J. L. Latey (1859-90) och
Cl. Shorter. Bland medarbetarna märkas Mark
Lemon, G. A. Sala, James Payn, Clement Scott,
L. F. Austin, Andrew Lang, Birket Foster,
Millais, Herkomer och schackspecialisten
Staunton. Från samma redaktionsbyrå utgå "Penny
illustrated paper", "Sketch" och "English
illustrated magazine".
Illustration (se Illustrera), belysande
exempel, förklaring; bild (teckning, träsnitt,
kopparstick, autotypi o. s. v.) till prydnad
eller förklaring af en text.
Illustration [illystrasiå’], en fransk
illustrerad veckotidning, som utges i Paris
sedan 1843 och i sitt land häfdar en föregångs-
och rangplats på området, i likhet med de nästan
samtidiga "Illustrated London news" i England
och "Illustrirte zeitung" i Tyskland. I., som
uppsattes af V. Paulin, A. Joanne och
E. Charton, redigerades 1860-86 af A. Marc och
därefter af hans son Lucien Marc.
Illustrera (af lat. illustrare), upplysa, belysa;
gifva glans åt; med guld förhöja en målnings
dagrar; förse en handskrifven eller tryckt text
med förklarande eller prydande bilder. - Bruket
att på detta sätt förtydliga eller framhålla en
skrifts innehåll är urgammalt, och illustrerade
arbeten i här antydd mening kunna påvisas
redan bland Egyptens graffynd. De äro där af
olika fulländning, än utförda med penna som råa
konturteckningar, än i lysande färger och guld
samt med den omsorgsfullaste teckning. Från
den grekisk-romerska världen omtalas likaledes
(af Plinius o. a.) illustrerade handskrifter af
naturhistoriskt eller biografiskt innehåll. Det
äldsta bibehållna illustrerade verk torde vara en
sannolikt från 300-talet härstammande handskrift
i Vatikanen med stycken ur Vergilius. Att
sedermera följa illustrations väsendets
utveckling fram till tiden för boktryckarkonstens
uppfinning vore att angifva hufvuddragen af den
gammalkristna, den romanska och den gotiska
miniatyrmålningens (illumineringskonstens)
utveckling. Illustrerade verk utfördes under
dessa århundraden i stort antal, till en
början hufvudsakligen i klostren, sedermera af
särskilda världsliga konst- eller yrkesidkare,
s. k. illuminatorer (se Illuminera). Texterna äro
till en stor del af andligt innehåll, men äfven
den historiska och vittra (episka dikter o. d.),
den naturvetenskapliga och t. o. m. den juridiska
litteraturen är rikligen företrädd. Bilderna
sluta sig än nära till texten, än
stå de till densamma i ett mycket löst
sammanhang och äro hufvudsakligen att anse
som prydnader. Sådant är fallet med de stora
utsirade begynnelsebokstäverna och de ornamentala
randteckningarna. De med illustrationer prydda
handskrifterna (se fig. å sp. 415) blefvo ganska
dyrbara och utfördes som lyxartiklar endast för
kyrkors och klosters eller rika och konstälskande
furstars och herrars boksamlingar. Deras inverkan
på den med dem samtida konsten och allmänna
odlingen blef till följd af deras sällsynthet
väl ej synnerligen kraftig. Detta hindrar icke,
att de för eftervärlden blifvit en rikligt
flödande och flitigt använd källa vid forskningen
efter forna tiders lif och seder. Konsten har
äfven efter medeltidens slut att uppvisa högst
framstående verk (kejsar Maximilians bönbok af
Dürer) och kan väl egentligen ej sägas ha dött
ut ännu.
Ur medeltidens bokmåleri utvecklade sig det
moderna illustrationsväsendet, hvilket i
synnerhet genom föreningen af träsnitt och
boktryck erhållit en storartad betydelse som
folkuppfostringsmedel. Det äldsta kända daterade
träsnittet bär årtalet 1423. Konsten torde
dock vara åtskilliga årtionden äldre. Från
1400-talets förra hälft härstamma också de
äldsta med träsnitt illustrerade böckerna,
s. k. xylografiska l. block-böcker, där texten är
skuren i trä likaväl som illustrationerna. Af en
föga konstnärlig karaktär, med råa och otympliga,
i kontur tecknade bilder, behandla dessa
från Tyskland och Nederländerna härstammande,
numera ganska sällsynta arbeten religiösa eller
sedelärande ämnen: Johannes’ uppenbarelse,
Biblia pauperum (se d. o. med tillhörande
faksimile-fig.), Ars moriendi (konsten att
dö) m. m. För småtryck, flygblad, aflatsbref
o. d. torde detta arbetssätt ha bibehållit sig
äfven efter uppfinningen af boktryckarkonsten med
rörliga typer (omkr. 1450). Denna senare nådde,
hvad prydlighet och noggrannhet beträffar,
snart nog en hög grad af fulländning, och
genom samverkan af konstsinnade, fint bildade
förläggare och framstående konstnärer höjde sig
äfven illustrationsväsendet, till en del efter
förebilden af det nyss skildrade bokmåleriet,
redan före 1500-talets början till en konstnärlig
höjd, på samma gång som det användes i allt
större utsträckning. Hufvudorter för det
illustrerade trycket voro i Tyskland Köln,
Nürnberg, Ulm, Augsburg, Basel, Strassburg,
Lybeck, i Italien Florens och Venezia,
i Frankrike Paris och Lyon. Dess första
blomstringstid infaller under senare delen af
1400-talet och 1500-talets förra hälft. Under
1400-talet förblir träsnittsillustrationen af
öfvervägande lineär hållning och afses alltjämt
för att färgläggas för hand. Under 1500-talet
arbeta illustrationstecknarna med kraftig
skraffering och med syftning mot fri målerisk
effekt. Inom facket arbetade bl. a. sådana
konstnärer som tyskarna Albrecht Dürer, Hans
Burckmair och Hans Holbein d. y. samt holländaren
Lucas van Leyden, att icke nämna en mängd andra
framstående illustratörer både i Tyskland,
Frankrike och Italien. Illustrerade böcker af
stort omfång utkommo i rikt antal samt behandlade
öfver hufvud alla ämnen, som då kunde utgöra
föremål för litteraturen. Hartmann Schedels
krönikebok (1493) är försedd med mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
