Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ihre, svensk adlig ätt - Ihre 2. Johan I. - Ihre 3. Albrekt Elof I. - Ihrfors, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man på hans tid hyste rörande eddan. Han visar i
sammanhang därmed, att Snorres edda tillkommit
för att vara ett slags handbok i poetik för
unga skalder, en åsikt, som i våra dagar vunnit
fullkomligt erkännande. Å andra sidan bevisar
han, att den år 1300 nedskrifna Uppsala-codex
utgör en äkta afskrift af Snorres verk. De
inkast, som af den lärde Schlözer (1773) gjordes
däremot, tillbakavisade I. i ett bref till
U. v. Troil (tr. i dennes "Resa till Island",
1777). I. sträckte sin granskning äfven till den
äldsta nordiska historien (han yrkade bl. a. med
historiska skäl på Fornjotska ättens afförande ur
den nordiska konungalängden) och till runorna. I
fråga om dessa senares ålder drog han i härnad
mot den gamla uppfattningen, som företrädts af
0. Rudbeck, Verelius, Peringskiöld och Göransson,
hvilken sistnämnde ansåg, att runornas ålder
gick inemot syndafloden. I afh. De runarum in
Suecia antiquitate (1769) visade han, att de
på sin höjd gå upp till 6:e årh.
I. var en mästare i latinska språkets
behandling och använde det städse i sina
akademiska skrifter. Endast i två af dessa,
hvilka ventilerades inför hofvet, använde han
svenska språket, hvars rätt att vara de lärdes
tungomål han varmt förfäktade i en afh. An
scientiæ lingua vernacula tradi possint ac
debeant? (1745). - I:s namnteckning meddelas i
pl. III till art. Autograf. - Jfr E. af Sotberg,
"Minnestal" (i Vitterhets-akad:s handl., d. 4),
K. G. Nordin ("Sv. akad:s handl. från 1796",
d. 6) och G. Stjernström, "J. Ihre" (i "Nordisk
tidskrift", 1880). - I:s språkliga samlingar
och korrespondens deponerades 1909 i Uppsala
universitetsbibliotek. 3. Albrekt Elof I.,
den föregåendes sonson, friherre, statsman,
son till kanslirådet Albrekt Ihre (f. 1763,
d. 1828), f. 6 okt. 1797 i Stockholm, d. 9
aug. 1877 på Ekebyhof i Stockholms län, blef
1819 kopist i kanslistyrelsens expedition
och 1823 andre sekreterare i Kabinettet för
utrikes brefväxlingen. 1824 af gick han som
legationssekreterare till Konstantinopel,
där han 1827 blef chargé d’affaires och där
han kvarstannade till 1831, då han kallades
till kabinettssekreterare. Efter J. A. von
Hartmansdorff förordnades I. i nov. 1838 till
hofkansler, och med hans tillträde till denna
syssla upphörde faktiskt indragningsmakten,
ehuru stadgandena om densamma först 1844
borttogos ur tryckfrihetsförordningen. Vid
departementalstyrelsens införande blef I. 16 maj
1840 chef för Ecklesiastikdepartementet. Då
statsministern för utrikes ärendena,
friherre G. N. A. A. Stjerneld, redan i
sept. s. å. erhöll tjänstfrihet, förordnadcs
I. att tills vidare förvalta hans departement,
medan Ecklesiastikdepartementet i stället
anförtroddes åt professor S. Grubbe. I dec. 1842
utnämndes I. till utrikes statsminister, och
denna post innehade han till 10 april 1848. 1843
upphöjdes I. i friherrligt stånd. Han blef 1842
hedersled, af Vitt.
hist. o. ant. akad. och led. af Vet.-akad.,
1843 hedersled, af Vet. soc. i Uppsala samt 1849
led. af Svenska akademien, i hvilken han aldrig
tog inträde, emedan han, såsom han själf uppgaf,
icke ansåg sig värd en sådan utmärkelse. Med
honom utslocknade den friherrliga ätten Ihre.
2. B- G. 3. (Ehd.)
Ihrfors, Erik, historisk samlare, f. 1846, sedan
1900 e. o. amanuens vid landsarkivet i Vadstena,
har under vandringar genom stora delar af Sverige
med uppoffrande och oegennyttigt intresse gjort
omfattande anteckningar ang. äldre kyrklig konst
och kultur. I Vitt. hist. o. ant. akad:s arkiv
förvaras 16 stora volymer omsorgsfullt präntade,
om medeltida munkarbete erinrande manuskript,
affattade dels på latin, dels på svenska,
försedda med teckningar af ett stort antal kyrkor
och innehållande "Anteckningar ur Östergötlands
äldre kyrkohäfder" samt arkivmaterial m. m. ang
"Smolandia sacra", "Oelandiasacra", "Ostrogothia
sacra", "Uplandia sacra", "West-mannia sacra"
och "Gestricia sacra". T. J. A.
IHS, ett af Kristi monogram, bildadt af de
tre första bokstäfverna i namnet Iesus,
skrifvet på grekiska (ΙΗΣΟΥΣ). Se vidare
Kristusmonogram. Jfr äfven In hoc signo vinces.
Ihtijat kallas reserven vid turkiska armén. Se
Turkiet, försvarsväsen.
Ii, Iijoki, finska namnet på Ijo (se
d. o.).
Iijoki. Se Ijo.
Iisalmi. Se Idensalmi.
Iittala, glasbruk i Kalvola socken,
Tavastland, Finland, nära stationen I. vid
Tavastehus–Tammerfors järnvägslinje, grundades
1881 och eges af ett aktiebolag med 480,000
mk kapital. Tillverkning af medicin- och
hushållsglas. Omsättningen var 1908 360,000 mk,
uteslutande inom eget land. Arbetarnas antal
var 105.
T. C.
Iittis (Iitti). 1. Domsaga under Åbo hofrätt,
Nylands län, Finland, består af 3 tingslag. Areal
2,177 kvkm. 33,173 inv. (1907). – 2. Prosteri af
Borgå stift, omfattar 6 kyrkoförsamlingar. Areal
2,781 kvkm, 42,919 inv. (1907). – 3. Socken
af Pernå härad och nämnda domsaga. Landareal
688 kvkm. Befolkningen, finsk, 11,791
pers. (1907). Konsistoriellt pastorat af 1:a kl.
A. G. F.
Ij [ej], Het Ij, hafsarm, som från sydvästligaste
spetsen af Zuiderzee vid Amsterdam sköt in
i nederländska prov. Nord-Holland ända till
Nordsjödynernas fot vid Beverwijk och upptog
åarna Amstel, Zaan och Sparne. I samband
med anläggningen (1865–76) af Nordsjökanalen,
mellan Amsterdam och Nordsjön, begränsades dess
utsträckning genom torrläggning, och den är nu
till största delen förvandlad till åkerjord.
(J. F. N.)
Ijar, den andra månaden i judarnas festår, den
åttonde i deras borgerliga år, har 29 dagar samt
infaller i maj–juni.
Ijmuiden [ejmöjden], stad med omkr. 2,000
inv. i nederländska prov. Nord-Holland, har
efter Nordsjökanalens anläggning uppstått vid
kanalens mynning i Nordsjön och är genom en kort
järnväg förenad med Velden, till hvilken kommun
den hör. Betydande fiske och sjöfart.
Ijo [ijå], fi. Iijoki, Ii. 1. Älf i Finland,
upprinnande i Kuusamo berglandskap vid östra
gränsen och utfallande efter ett sydvästligt och
västligt lopp i Bottniska viken, 35 km. n. om
Uleåborg. Godt laxfiske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
