Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibn-Badja, Abu-bekr-Muhammed ibn-Jahja - Ibn Baitar, Abu Muhammed Abdallah - Ibn Batuta, Abu Abdallah Muhammed - Ibn Chaldun (Kaldun), Abu Zeid Abderrahan Wali-ed-din - Ibn Challkan (Kallikan), Schems-ed-din Ahmed ibn Muhammed - Ibn Chordadbeh, Ubeidalla ibn Abdallah - Ibn Dureid, Abu Bekr Muhammed ibn-el-Hasan - Ibn el-Arabi, Muhji-ed-din Abu Abdalla Muhammed - Ibn el-Athir, Abu-l-Hasan Ali - Ibn el-Farid, Abu Hafs Omar - Ibn el-Haitham, Muhammed ibn-el-Hasan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
matematik, skref kommentarer till Aristoteles,
men äfven själf ständiga filosofiska arbeten. En
samling mindre skrifter och dikter af I. finnes
i behåll.
Ibn Baitar, Abu Muhammed Abdallah, arabernas
berömdaste botanist, d. 1248 i Damaskus,
härstammade från Malaga, gjorde vidsträckta
botaniska resor i Grekland, Mindre Asien,
Syrien och Egypten och blef med stora utmärkelser
mottagen af sultanerna i Damaskus och Kairo. Hans
förnämsta arbete (hvaraf lat. öfv., "Materia
medica", 1602) stöder sig på Dioskorides
och ligger till grund för Bocharts berömda
"Hierozoicon" samt öfversattes 1840-42 på tyska
af Sontheimer och 1883 på franska af Leclerc.
H. A.*
Ibn Batuta, Abu Abdallah Muhammed, arabisk
resande, f. 1303 i Tanger, d. 1377 i Fes,
företog 1325 en pilgrimsfärd öfver norra Afrika,
Egypten och Syrien till Mekka, besökte därefter
Mesopotamien, Persien och Indiska oceanens öar,
vandrade genom det inre Arabien, Mindre Asien,
Krim och södra Ryssland till Konstantinopel samt
därifrån genom stäpperna kring Kaspiska hafvet,
Kiva, Chorasan och Afganistan till Indien,
där han en tid var kadi i Dehli. Af Dehlis
behärskare, Muhammed Togril, skickades han som
sändebud till Kina, under hvilken resa. han
besökte Sumatra och Java, samt återvände från
Kina efter 25 års frånvaro till Tanger. 1352
besökte I. B. Spanien och sändes sedermera af
sultanen af Marokko till Tim-buktu och det inre
Afrika. Han bosatte sig slutligen i Fes. Hans
utförliga och pålitliga beskrifning öfver alla de
länder och städer han besökt utmärkes för rika
och intressanta detaljer samt har utgifvits,
jämte fransk öfv., af Defrémery och Sanguinetti
under titel "Voyages d’Ibn Batoutah" (5 bd, 1853-
59, 3:e uppl. af del I 1893) En afh. med titeln
"Ibn-Batutah’s resa genom Maghrib" (inledn.,
text, öfv. och kommentar) är utgifven af
H. N. Almkvist (i Uppsala univis årsskr., 1866).
H. A.*
Ibn Chaldun (Kaldun), Abu Zejd Ab-derrahman
Wali-ed-din, en af arabernas yppersta
historiska och politiska författare, f. 1332 i
Tunis, d. 1406 i Kairo, var stor-kadi i Kairo,
beledsagade sultan Faradj på hans krigståg
till Syrien mot Tamerlan (1400), skickades som
ambassadör till mongolernas läger och återvände
sedan till Kairo. Hans stora historiska arbete
Kitāb el-’ibar wa-l-mub-tada’ wa-l-chabar
(utg. i 7 bd i Bulak, 1867) består af 4
skilda delar: 1. den berömda och ofta citerade
muqaddima, "inledning", ett högst värdefullt
kulturhistoriskt verk, utgifvet, ehuru icke
fullständigt, under titeln "Prolégomènes
d’Ebn-Khaldoun" af Quatremère (1858) och
öfv. af de Slane (i "Notices et extraits",
1863); 2. gamla tidens, särskildt Arabiens,
historia från världens skapelse till Muhammed;
3. arabernas historia i Afrika och Spanien jämte
berbernas historia från äldsta tider till 14:e
årh., den senare utgifven under titeln "Histoire
des berbères" af de Slane i arabisk text och
fransk öfv. (6 bd, 1847-56); 4. de muhammedanska,
särskildt de egyptiska, dynastiernas historia.
H. A.*
Ibn Challikan (Kallikan), Schems-ed-din
Ahmed ibn Muhammed, arabisk skriftställare och
biograf, f. 1211 i Arbela, nära Tigris, d. 1282,
var stor-kadi först i Kairo, sedan i Damaskus,
där han dog i stor fattigdom. Redan tidigt
vann han stort anseende som mångsidigt
lärd, och flera utmärkte män, bland
andra historieskrifvarna Behā-ed-dĭm
och Ibn el-Athir, räknade sig till hans
lärjungar. Hans hufvudarbete är Kitāb
wafajāt el-a’jān (Berömde mäns lefnadslopp),
utg. af Wüstenfeld (3 bd, 1835-43) och af
de Slane (1838-42, ofullst.) samt af den
senare öfv. på engelska: "Ibn Khallikan’s
biographical dictionary" (4 bd, 1843-71).
H. A.*
Ibn Chordadbeh, Ubeidallah ibn Abdallah,
arabisk geograf, uppväxte i Bagdad och
författade omkr. 845 ett arbete Kitab el-masalik
wa-l-mamalik (Vägarna och rikena), innehållande
detaljerade upplysningar om kommunikations-,
post-och skatteväsendet i det abbasidiska
kalifatet (utg. af de Goeje i "Bibliotheca
geographorum arabicorum", VI, 1889).
K. V. Z.
Ibn Duréjd, Abu Bekr Muhammed ibn el-Hasan,
arabisk filolog och skald, f. 838 i Basra,
d. 934 i Bagdad, är författare till det bekanta
Maqsura, ett lofkväde öfver Basras utmärkte män,
hvilket fått sitt namn däraf, att alla (231)
verserna sluta med bokstafven elif maqsura
(långt ā, som kan förkortas), utg. af Boysen,
Köpenhamn 1828. Ett annat af hans arbeten Kitäb
el-istiqäq (Härledningens bok) har utgifvits
af Wüstenfeld under titeln "Ibn Dorejd’s
genealogisch-etymologisches handbuch" (1854).
(K. V. Z.)
Ibn el-Arabi, Muhji ed-din Abu Abdallah
Muhammed, arabisk mystiker, f. 1165 i
Murcia, d. 1240 i Damaskus, studerade
först traditionsvetenskap och juridik i
Sevilla och företog sedan vidsträckta resor
i Orienten. Som författare utvecklade han
en häpnadsväckande verksamhet, i synnerhet
på mystikens område. Bland hans arbeten,
hvilka uppgå till icke mindre än 289, märkas
el-Futūhāt el-Mekkīje (ett arbete i mystik
i 12 bd), Fusūs el-hikam (om de 27 förnämste
profeterna), Mas̆āhid el-asrār el-qudsīje (De
heliga mysteriernas uppenbarelser) och Terdjumān
el-as̆wāq (Trånadens tolk, sufisk diktsamling).
K. V. Z.
Ibn el-Athir, Abu-l-Hásan Ali, kallad
El-Djezerī efter sin födelsebygd El-djezīra
(Mesopotamien), en af de berömdaste arabiske
historieskrifvarna, f. 1160, d. 1234 i Mosul,
tillbragte större delen af sin lefnad i Mosul,
där hans hem utgjorde en medelpunkt för
historiska studier, och deltog i striden mot
korsfararna. Hans stora, ännu i dag viktiga
världshistoria, el-Kāmil fi-t-tārich, har
utgifvits af Tornberg under titeln "Chronicon
quod perfectissimum inscribitur" (14 bd,
1851-76). Bland hans öfriga arbeten märkes Usd
el-gāba, ett biografiskt lexikon öfver ung. 7,500
af Muhammeds samtida (utg. i Bulak, 5 bd, 1864).
(K. V. Z.)
Ibn el-Farid, Abu Hafs Omar, arabernas störste
mystiske skald, f. 1181 i Kairo, d. 1235. Hans
öfver hela Orienten spridda Divan (diktsamling,
utg. i Beirut 1887 och senare) innehåller
utom smärre stycken 4 stora dikter, af hvilka
de viktigaste äro Chamrīje (Vinsången), som
besjunger den gudomliga kärleken under vinets
sinnebild (öfv. till tyskan af Löwendal, 1851),
och Ta’īje fi-t-tasáuwuf (T-dikten om sufismen,
760 distika, som alla rimma på t), utg. af J. von
Hammer-Purgstall, med tysk öfv., under titeln
"Das arabische hohe lied der liebe" (1854).
H. A.*
Ibn el-Haitham, Muhammed ibn el-Ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
