Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 307-308 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibisfåglar - Ibiza, Iviza - Ibiza, Iviza. 1. Ö i Medelhafvet - Ibiza, Iviza. 2. Hufvudstad på Ibiza - Iblis. Se Djinn - Ibmel, lapsk myt. - Ibn, arab., son. Se Ebn - Ibn abi-Rebia, Omar - Ibn Adschchurrum, Muhammed ibn Daud es-Sinhadschi - Ibn Arabi. Se Ibn el-Arabi - Ibn Arabschah, Abu-l-Abbas Ahned - Ibn Ata'allah, Ahmed ibn Muhammed - Ibn-Badja, Abu-bekr-Muhammed ibn-Jahja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ibisen, Ibis æthiopica (I. religiosa), som har
hufvudet och halsen nakna och skulderfjädrarna
dunlika; färgen är hvit, under vingarna
gulaktig. Vingpennornas spetsar och de långa
skulderfjädrarna äro svartblå, näbben och
halshuden svarta samt benen


Heliga ibisen

svartbruna. Kroppslängden utgör 75 cm. Denna
fågel var helig hos de gamle egypterna. Detta
har man satt i samband därmed, att den infann
sig vad den tid Nilen började stiga; den
ansågs äfven utrota ormar och andra skadliga
djur. Dess föda lär dock hufvudsakligen bestå af
insekter, ehuru den väl stundom förtär smärre
kräldjur. Arten förekommer icke mera i Egypten
annat än tillfälligtvis, men uppträder däremot i
Nubien och talrikt i Sudan. I fångenskap blir den
mycket tam och fortplantar sig i djurgårdar; af
de gamle egypterna hölls den sannolikt i halftamt
tillstånd, hvarunder den väl fortplantade
sig. En mängd ibismumier anträffas i åtskilliga
forntida egyptiska minnesmärken. - En annan
art, svarta ibisen, I. (Plegadis) falcinellus,
häckar i södra Europa samt angränsande delar
af Asien och Afrika. Några enstaka exemplar ha
tillfälligtvis anträffats i södra och mellersta
Sverige. Denna art har hufvud, hals, f ramrygg,
bröst och buk rödaktigt kastanjebruna, bakrygg
och undergump svartaktiga med metallglans, vingar
och stjärt grönaktiga, starkt metallglänsande,
fötter gröngrå. Längd 65 cm. - Bland de sex
kända arterna af skedstorkarnas underfamilj må
nämnas skedstorken l. skedhägern, Platalea
leucorodia, som är hvit, med ett gulaktigt
band öfver bröstet. Nacken prydes af en lång,
gulaktig tofs. Näbben är svart, med brungul
spets. Kroppslängden omkr. 80 cm. Skedstorken
häckar i södra och mellersta Europa, nordligast i
Holland, samt i Asien och norra Afrika. Enligt
äldre, dock något osäkra uppgifter skulle
den ha anträffats i äfven vårt land. I våra
grannländer ha exemplar vid några tillfällen
tillvaratagits. Till lefnadssättet liknar
skedstorken de egentliga storkarna. Sin föda,
som består af fisk, kräftdjur, mollusker
och insektlarver, söker den under vadande
på grundt vatten. Den näckar kolonivis
och har boet i träd, buskar eller vass.
C. R. S. G. G.

Ibiza [ibitha], Iviza. 1. (Lat.
Ebusus) Den
västligaste och största af Pityuserna i
Medelhafvet, i spanska prov. Baleares, har med
kringliggande holmar en areal af 597 kvkm. 23,556
inv. (1900). Ön har kuperad mark, hufvudsakligen
tillhörande kritformationen, och når i Camp Vey
396 m. höjd. Den har ännu ymnig tallskog, hvilken
gifvit såväl denna ö dess feniciska benämning
Iboschīm som ögruppen dess grekiska namn Pityūsai
("tallöarna"), fruktbara dalar och många små
vattendrag. Vid kusten finnas stora saliner. –
2. Hufvudstad på nämnda ö, på sydöstra kusten,
bestående af den gamla öfre staden och den
regelbundet byggda nedre staden, La Marina,
vid hamnen. 6,327 inv. (1900). Biskopssäte i
6:e årh. och 1782–1851.

Iblis. Se Djinn.

Ibmel, lapsk myt. Se Mytologi.

Ibn, arab., son. Se Ebn.

Ibn abi-Rebia, Omar, arabisk skald, f. på
640-talet, d. omkr. 718, var son till en rik
köpman från Mekka, där I. tillbragte större
delen af sitt lif. Till följd af sina talrika
kärleksäfventyr ådrog han sig kalifen Omar II:s
misshag, och på sin ålderdom blef han fängslad
och förd till det omajjadiska kalifatets hof i
Damaskus. I det offentliga lif vet spelade han
aldrig någon roll. Jfr Der Diwan des ’Umar ibn
AU Rebia (1901 ff.; ännu icke fullständigt
utkommen), under utgifning af Schwarz.
K. V. Z.

Ibn Adschurrum, Muhammed ibn Daud
es-Sinhadschi, äfven kallad el-Adschurrumi,
arabisk grammatiker, d. 1324. Om hans
lif är ingenting med visshet kändt. För sin
sons räkning författade I. ett kompendium i
arabisk grammatik, el-Adschurrumije (otaliga
gånger tryckt i Orienten; äldsta europeiska
uppl. utg. i Rom 1592, den bästa af Trumpp,
1876), som länge varit en af de mest använda
läroböckerna i detta språk och ännu i dag allmänt
begagnas i de muhammedanska skolorna i Orienten.
K. V. Z.

Ibn Arabi. Se Ibn el-Arabi.

Ibn Arabschah, Abu-el-Abbas Ahmed, arabisk
historiker, f. 1392 i Damaskus, d. 1450 i Kairo,
bortfördes 1400 af Timur i fångenskap till
Samarkand, men fick icke desto mindre fortsätta
sina studier och tillegnade sig grundliga
insikter i persiska och turkiska. Efter några
år begaf han sig ut på resor och kom slutligen
till Adrianopel, där han fick anställning
som sekreterare hos sultan Muhammed I och
erhöll i uppdrag att öfversätta arabiska
och persiska arbeten till turkiska. Efter
sultanens död 1421 återvände I. till Damaskus,
men efter några år slog han sig ned i Kairo,
där han stannade till sin död. Hans förnämsta
arbeten äro Adjaib d-maqdur (Timurs historia,
utg. af bl. a. Golius 1636 och Manger
1767-72; öfv. till franska af Vattier 1658)
och Fakihat el-chulafa ("furstespegel" i form
af djurfabler, utg. af Freytag, 2 bd, 1832-52).
K.V.Z.

Ibn Ata’ailah, Ahmed ibn Muhammed, arabisk
mystiker, d. 1309 i Kairo. Det viktigaste
af hans många arbeten, af hvilka de flesta
ännu äro outgifna, är el-Hikam el-ata’ije
(teosofiska betraktelser), som flitigt
kommenterats af andra arabiska lärde.
K. V. Z.

Ibn-Badja, Abu-bekr-Muhammed ibn-Jahja,
arabisk filosof, vanligen kallad Avempace
l. Avenpace, f. i Zaragoza, d. 1138 i Fes,
sysslade med medicin, naturvetenskap och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>