Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hörselorgan - Hörselorgan 2. Fysio. - Hörselsten, Hörsten, anat. och zool. - Hörsholm, dansk köping - Hörsne med Bara, socken i Gottlands län - Hörsnäcka, anat - Hörsten, anat - Hörup, socken Kristianstads län - Hörup, Viggo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vätskan själf försättes i svängningar. Till
labyrint-vätskan kunna svängningarna ledas på
tre vägar: 1) genom labyrintens benväggar,
såsom fallet är, då den ljudande kroppen
står i omedelbar beröring med hufvudskallen,
t. ex. då en stämgaffel ställes mot tänderna;
2) genom luften i trumhålan och runda fönstret;
denna ledning är af ringa betydelse; 3) genom
stigbygeln och ovala fönstret; detta är det
vanligaste sättet. De svängningar, i hvilka
luften försatts genom rörelsen i den ljudande
kroppens minsta delar, råka först ytterörat,
hvilket hos de flesta däggdjur spelar rollen
af en hörtratt, som kan vändas åt olika håll
alltefter den riktning, hvarifrån ljudet
kommer; ytterörat reflekterar då ljudet
i yttre hörselgången, i hvars botten detta
råkar trumhinnan, som försättes i svängningar,
hvilka genom hörbenen öfverföras till ovala
fönstret. Därigenom kommer labyrintvätskan att
utföra svängningar, som till antal, form och
styrka stå i det närmaste samband med luftens
svängningar. De ljudförnimmelser vi sålunda
erhålla indelas vanligen i toner och sus eller
buller. De förra uppkomma genom periodiska
och regelbundna svängningar; de senare bero på
oregelbundna och icke periodiska svängningar
eller af enstaka stötar. Ljudet kännetecknas
genom sin styrka, tonhöjd och klangfärg. Det
svagaste ljud vi kunna förnimma uppgifves
vara det, som uppstår, då ett stycke kork
af l mg. vikt faller från l mm. höjd på 90
mm. af stånd från örat. Tonhöjden beror af
antalet svängningar i sekunden. För att ett
ljud skall uppfattas som en ton och icke som
ett antal på hvarandra följande enkla stötar,
böra minst 11 till 16 dubbla svängningar i
sekunden träffa örat; stiger svängningarnas
antal utöfver omkr. 41,000 i sekunden, förnimmas
de icke mera genom hörseln. Först vid omkr. 40
svängningar börja tonerna erhålla en bestämd
musikalisk höjd; de högsta i musiken använda
tonerna ha ett svängningstal af omkr. 4,800. -
örat eger en utmärkt förmåga att särskilja olika
höga toner; dock har det svårare att bestämma
det absoluta svängningstalet än relationer,
som motsvara vissa, bestämda förhållanden
mellan svängningstalen, d. ä. tonskalans
intervaller. Mycket uppöfvade musiker kunna vid
svängningstal af omkr. 500 särskilja toner,
hvilka blott med Vs svängning afvika från
hvarandra. - Ljudets klangfärg har sin grund
i närvaron af öfvertoner; den mest utmärkande
egenskapen hos hörselorganet är nämligen den, att
det tillåter oss att analysera ett af flera enkla
toner sammansatt ljud och i detsamma urskilja de
olika beståndsdelarna. Det fordras visserligen
en viss öfning för att kunna uppgifva, hvilka
dessa beståndsdelar äro, men äfven det minst
uppöfvade öra är i stånd att så att säga
omedvetet iakttaga dessa. I detta af seende
är hörselorganet allenastående bland alla
sinnesorgan. - Beträffande den olika uppgift,
som tillkommer hörselorganets skilda delar,
märkes följande. Ytterörat och mellanörat äro
endast ljudledande apparater. Det eustachiska
röret tjänar till att ventilera trumhålan:
vanligen tillsluten, öppnar sig dess mynning
i svalget hvarje gång vi svälja, äfvensom i
mindre grad vid djupa inandningar o. s. v., och
tillåter sålunda den yttre luften att tränga in,
till följd hvaraf trycket i trumhålan blir lika
med det atmosfäriska trycket. Tilltappning
af eustachiska röret medför svåra störingar af
hörseln. Af de delar, som sammansätta labyrinten,
är hörsnäckan för hörselförnimmelserna
den viktigaste, alldenstund det är där,
som den noggranna analysen af ljudet med
hänsyn till tonhöjd och klangfärg eger rum. De
halfcirkelformiga kanalerna och ampullerna ha
måhända alls ingenting att göra med hörseln, och
i alla händelser ha de därjämte en annan, mycket
väsentlig uppgift. Såras nämligen en af dem,
inträda märkvärdiga störingar i djurets rörelser:
pendelartade rörelser af hufvudet i den sårade
kanalens plan och tvångsrörelser. På grund af
dessa företeelser, likasom af den omständigheten,
att dessa kanaler alltid äro anordnade i tre mot
hvarandra vinkelräta plan, motsvarande rummets
tre dimensioner, har man antagit, att de skulle
utgöra ett organ för förnimmelsen af hufvudets
läge och lägeförändringar. Äfven hörselsäckarna
ha en likartad betydelse. - Nyttan af två öron
ligger företrädesvis däri, att den i alla
fall osäkra uppfattningen af den riktning,
hvarifrån ljudet kommer, underlättas, allden
stund oftast det ena örat träffas kraftigare än
det andra af luftens svängningar. Afståndet
från ljudkällan bedöma vi efter ljudets
styrka. Jfr Klangfärg, Ljud och Ton.
1. E. Hgn. 2. R. T-dt.
Hörselsten, Hörsten (otolit), anat. och
zool. Se Fiskar, sp. 415, och Hörselorgan 1.
Hörsholm (urspr. Hyrningsholm), dansk köping i
norra Själland, 22 km. n. om Köpenhamn. 1,140
inv. (1906). Här ligga ännu resterna af det
praktfulla Hirschholms slott, som drottning
Sofia Magdalena 1737-44 med stora kostnader
midt i ett träsk uppförde och där hon och
hennes gemål Kristian VI ofta residerade;
han dog där 1746. Äfven på Karolina Matildas
och Struensees tid (1770- 71) vistades
hofvet ofta på H., och hennes - i själfva
verket deras - dotter Lovisa Augusta föddes
där 1771. Dit tågade (10 sept. s. å.) de
missnöjde norske matroserna och fordrade sin
innestående lön. 1810-12 raserades slottets
hufvudbyggnad på grund af bristfällighet.
E. Bbg.
Hörsne med Bara, socken i Gottlands län, Norra
häradet. 3,653 har. 417 inv. (1908). H. utgör
ett konsist. pastorat i Visby stift,
Medelkontraktet. Ganska vanligt är, att
benämningen är blott Hörsne.
Hörsnäcka, anat. Se Hörselorgan l, sp. 287.
Hörsten, anat. Se Hörselsten.
Hörup. socken i Kristianstads län, Ingelstads
härad. 1,334 har. 743 inv. (1908). Annex
till Löderup, Lunds stift, Ingelstads kontrakt.
Hörup, Viggo, dansk publicist och politiker,
kusin till Holger Drachmann, f. 22 maj 1841,
d. 15 febr. 1902, blef 1867 juris kandidat och
invaldes 1876 i folketinget, där han snart blef
en af radikala vänsterns ledare och dess mest
till ytterlighet gående talare. 1877 utnämndes
han till åklagare vid riksrättsåtalen mot
f. d. ministrarna Krieger, Hall lyckades på
grund af alltför vidtgående påstå-
12 b. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
