Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högberg, Olof - Högblad - Högbo, socken i Gäfleborgs län - Högbom, Arvid Gustaf - Hög-Burgund - Högby - Högby 1. Socken i Kalmar län - Högby 2. Socken i Östergötlands län - Högbåtsman - Högdjur, jaktv - Högergard - Högerhändt - Högerlimonen - Högern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
219
Högblad-Högern
220
vardt filos. kandidat med matematik som
hufvud-ämne. Efter att under några år ha
fortsatt sina studier där, återflyttade
han 1889 till hembygden, där han verkat som
tidningsman, lärare och föreläsare. Redan
1885 började han bearbeta de minnen och sägner
från äldre tider han hört berättas, men först
1905 erhöllo de efter många omarbetningar sin
slutliga gestaltning. Genom vänners försorg
inlämnades nämnda år H:s verk under titeln Den
stora vreden. Nordsvenska öden till tidningen
"Iduns" romanpristäflan, där det fick första
priset. Ett sammandrag af arbetet utkom 1906
i liten upplaga; s. å. offentliggjordes det i
sin helhet (3 bd). Det är ett af de märkligaste
arbeten, som utkommit i Sverige under senare
år, genom sitt öfverflöd på kulturhistoriskt
och etnografiskt stoff från Norrland, särskildt
Ångermanälfvens floddal. Arbetet skildrar denna
landsända under perioden mellan Karl XI :s tid
och Fredrik I:s med en utomordentlig fantasi,
i en afsiktligt arkaiserande och egenartad
stil. Stämningar och lifsöden från det förflutnas
Norrland ha i ’"’Den stora vreden" fått ett
monumentalt uttryck. Utom smärre berättelser
och skisser har H. vidare utgifvit en frisk
ungdomsbok, Sjösagorna om late Jim (1909). Se
Levertin, "Svensk litteratur", I (1908).
R-nB. Högblad, bot. Se Blad, sp. 617.
Högbo, socken i Gäfleborgs län, Gästriklands östra
tingslag. 11,033 har. 9,028 inv. (1908). H. utgör
ett konsist. pastorat i Uppsala stift,
Gästriklands östra kontrakt.
Högbom, Arvid Gustaf, geolog, universitetslärare,
f. 11 jan. 1857 i Vännäs socken, Västerbotten,
aflade mogenhetsexamen 1876, blef filos.
kand. i Uppsala 1880 och filos. licentiat
1884, disputerade för graden 1885, blef docent
i geologi s. å. och förestod professuren i
mineralogi och geologi höstterminen 1887-mars
1890 och en del af hösten s. å. Han blef 1891
t. f. lärare och 1895 professor i mineralogi
och geologi vid Stockholms högskola samt
utnämndes 1896 till professor i mineralogi och
geologi vid Uppsala universitet. H. är sedan
1898 led. af Vet. soc. i Uppsala och sedan
1905 af Vet. akad. Af hans många arbeten kunna
endast de viktigaste här anföras: Om de kemiska
grundämnenas konstitution (1885), Om postarkeiska
erup-tiver i det svensk-finska urberget (1893),
Om de s. k. urgraniterna i Upland (s. å.), Vber
das nephelin-syenitgebiet auf der insel Aino
(1895), Vägledning vid geologiska exkursioner i
Upsala omgifningar (1891), Om sannolikheten för
sekulära förändringar i atmosfärens kolsyrelialt
(1894), Uppland, land och vatten (1901), Eine
meteorstatistische studie (s. å.) och Sur la
tectonique et 1’orographie de la Scandi-navie
(1902). Af de många arbeten, som särskildt
behandla Norrlands, företrädesvis Jämtlands,
geologi, må framhållas Glaciala och petrografiska
iakttagelser i Jämtlands län (1885), Geologisk
beskrifning öfver Jämtlands län (1894),
Om Ragundadalens geologi (1899), Studien in
nordschwedischen drumlinsland-schaften (1905),
Om de kvartära nivåförändringarna i norra Sverige
(1896, 1899, 1904). I samband härmed må nämnas
Om den geografska fördelningen af skogsmark
och odlingsland i norra Sverige (1897), Om
norra Sverige såsom jordbruksland (1902), Om
möjligheten för jordbrukskolonisation i öfre
Norrland (1904), Norrlandsfrågan (1907) samt
hans stora af
Vet. akad. med det Letterstedtska priset
belönade arbete Norrland) naturbeskrifning
(1906). A. G. N.
Hög-Burgund. Se Franche-Comté.
Högby. 1. Socken i Kalmar län, Åkerbo
härad. 6,640 har. 2,103 inv. (1908). H. utgör
ett regalt pastorat i Kalmar stift, Ölands
norra kontrakt. - Vid kusten ligger H. fyr,
blixtfyr med två, hvar 10:e sek. tätt på
hvarandra följande blänkar, an-bragt i ett
hvitt, 23 m. högt, öppet pelartorn. Lys-vidd 14
min. Ljusstyrka 190,000 normalljus (Lux-ljus). -
2. Socken i Östergötlands län, Göstrings
härad. 3,323 har. 1,016 inv. (1908). H. bildar
med Hogstad ett konsist. pastorat i Linköpings
stift, Göstrings kontrakt.
Högbåtsman, förr titel på underofficer af
lägsta graden vid skepparstaten inom svenska
örlogsflottan. Titeln ändrades 1824 till
underskeppare och motsvaras nu närmast af
underofficerskorpral, tjänstgörande som skeppare.
L. H.*
Högdjur, jaktv., vissa slag af villebråd,
i synnerhet hjortdjur (älg, kronhjort och
rådjur), hvarå jakten vajit konungen och
frälsemännen uteslutande eller företrädesvis
förbehållen. Redan östgötalagen (af-fattad
omkr. år 1290) förklarade rådjuret vara "konungs
djur"; under 1400-talet började man hänföra
hjorten till samma kategori, och på 1500-talet
fördes äfven älgen dit. Under Vasaättens tid
benämndes dessa djurarter konungens "fridkallade
djur". I Sverige har denna klassindelning af
villebrådet strängast vidmakthållits under
senare hälften af 1600-talet, med det undantag,
att älg, hjort och rådjur i de mindre bebyggda
landskapen då fingo, i laglig tid, jagas af
allmogen. Också i af seende på rapphönsen
gällde under sistnämnda tid det särskilda
jaktprivilegiet. Ehuru detta privilegium
formligen upphäfdes genom skatteköpsförordningen
af 1789, efter hvilken tid hvarje jordegare hade
rätt att å egen mark jaga högdjur, kvarstod
dock denna benämning i jaktstadgan af 1808,
hvarest den då afsåg sådant mera betydande
villebråd, som företrädesvis borde sparas
och hvars jagande under förbjuden tid eller å
förbjuden mark medförde strängare ansvar. Till
högdjur räknades i nämnda jaktstadga älg,
kronhjort, dofhjort, rådjur, vildren och svan,
hvilka utgjorde den s. k. "stora jakten". För
öfrigt har man i de flesta europeiska länder,
i synnerhet där länsväsendet härskat, iakttagit
samma rangskillnad mellan villebrådsarterna
och hållit på denna dess strängare, ju mer
aristokratiskt utbildadt samhällsskicket varit.
J. W. L.*
Högergard. Se F ak t konst, sp. 213.
Högerhändt. Se Hand, sp. 1297-98.
Högerlimonen, med. farm. Se Citronolja.
Högern (ty. die rechte, fr. la droite), polit.,
i parlamentariska församlingar ofta namn på det
konservativa partiet, i motsats till det liberala
l. radikala, vänstern, och till medelvägsmännen,
centern. Benämningarna, högern och vänstern
uppkommo inom den franska representationen
däraf, att platserna till höger om presidentens
stol intogos af de konservative, platserna till
vänster af de liberale och radikale. En dylik
placering är öflig äfven i tyska riksdagen,
ryska riksduman, italienska deputeradekammaren
m. fl. representationer, medan däremot i England
efter hvarje ministärförändring det segrande
partiet tager plats på högra och det besegrade
på vänstra sidan af talmansbordet. I den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
