Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
J. Brovallius 1744), en imitation efter Ovidius,
dock sålunda, att djur och träd enligt sina
karakteristiska egenskaper förvandlas till
olika slags människor. I mars 1728 utkom det
första af hans tre märkliga "levnedsbreve"
(Epistola ad virum perillustrem), hvari han
dessutom ger allmänheten en vägledning till att
förstå och värdera hans litterära verksamhet;
de två sista utkommo 1737 och 1743. (Ohållbar
är norrmannen V. Olsvigs 1895 framställda och
sedermera hårdnackadt försvarade åsikt, att
"Epistola ad virum perillustrem" skulle vara
en försvarsskrift, afsedd att öfverlämnas till
konungen, emedan H. kände sin ställning hotad
af åtskilliga afundsmän, bl. a. Hojer, och att
H. skulle för att afvärja faran ha lofvat att
ej skrifva komedier mera, hvilket skulle vara
förklaringen till, att H. upphörde med denna art
af sin författarverksamhet. Sanningen är den,
att H. som komediförfattare sagt allt hvad han
hade på hjärtat och sökte ett slags hvila för
anden genom att inlåta sig på helt nya områden
eller rättare återvända till desamma, på hvilka
han först, 1711—12, uppträdt, så mycket mera som
ju teatern själf inställde sin verksamhet.)
Efter de 10 årens diktning utvecklar H. 1729—46 en
lika alstringsrik och förtjänstfull verksamhet
som historieskrifvare; om komedierna äro hans
ena litterära storverk, är hans historieskrifning
det andra; äfven den fyller väsentliga luckor i
litteraturen, och på samma gång H. grundlägger
en historieskrifning på modersmålet, utvecklar
han en dansk prosastil. Raden af dessa hans verk
började med Danmarks og Norges beskrivelse (1729;
2:a uppl. 1749 under titeln "Danmarks og Norges
geistlige og verdslige stat"), hvarpå följde hans
hufvudarbete, Danmarks riges historie (3 bd,
1732—35), från äldsta tider t. o. m. Fredrik
III, hvars äldsta del helt visst lidit betydligt
däraf, att H. saknade sinne för sagohistoria och
fornforskning och som i många enskildheter ej
visar samma kritiska skärpa som hans samtida
H. Grams arbeten, men som dock hvilar på
grundliga studier och sundt omdöme och är klart
och lifligt berättad. Det är äfven den första med
historisk konst utförda framställning sedan Saxos
latinska krönika. Samtidigt härmed utarbetade
H. 1733 två skolböcker, Synopsis historiæ
universalis och Compendium geographiæ, som i en
lång följd af år användes vid undervisningen och
t. o. m. nådde till utlandet. Efter en ypperlig
skildring af sin födelsestad, Bergens beskrivelse
(1737), utgaf han Almindelig kirkehistorie (till
reformationen, 2 bd, 1738), där han ställer sig
på en mycket objektiv ståndpunkt i förhållande
till de olika läroriktningarna, och en Jödisk
historie (2 bd, 1742). Efterbildande Plutarchos’
karakteristiker, skref han Store heltes og
berömmelige mænds sammenlignede historier
(1739) och Heltinders eller navnkundige damers
sammenlignede historier (1745), de förra ett
urval från Asiens eller antikens, de senare
företrädesvis från Europas nyare historia.
H:s uttalanden om drottning Kristina af Sverige
bragte honom i en litterär strid med svenska
historieforskare, särskildt Archenholtz
(1752). Slutligen utkom 1746 en öfversättning
af Herodianos’ "Romarrikets historia" (180—238),
hvartill H. skref en utförlig inledning om
Aarsager til romernes umaadelige tilvæxt.
H. hade dock ej helt och hållet tagit handen från
poesien, men använde nu latinet. I hans Opuscula
latina (2 bd, 1737 och 1743) upptogos 7 böcker
Epigrammata, hvaribland visserligen många
slippriga, ja, cyniska, men äfven många mycket
kvicka (utg. och öfv. 1868 under pseudonymen
Just Justesen af C. Müller i Trondhjem). 1741
utkom efter flerårigt arbete H:s satiriska
samhällsroman och fingerade resebeskrifning
Nicolai Klimii iter subterraneum (tr. utan
författarnamn i Leipzig; öfv. till danska 1742,
ypperligt, men mycket fritt af J. Baggesen
1789, af N. V. Dorph, med historiska anm. af
Werlauff, 1841, senare 2 ggr utg.; öfv. till
engelska 1742, till tyska 1745, senare minst
5 andra öfv., till holländska och franska
1745, till svenska 1746, till ungerska 1783,
sedermera till andra främmande språk). Det är
en skarp och kvick satir öfver många sociala
och religiösa förhållanden, såväl danska som
allmäneuropeiska; den griper dristigt in i
tidens brännande frågor och bekämpar allsköns
fördomar och konventionella föreställningar
genom att ställa de invanda förhållandena
på hufvudet. Arbetet väckte utomordentligt
uppseende och ej ringa förargelse, i synnerhet
hos pietisterna, men H. var då för ansedd,
för att man skulle vågat röra honom. Ingen
af alla H:s skrifter har blifvit så spridd
i utlandet som denna. Den bildar en naturlig
öfvergång till Moralske tanker (1744), hvari
H. starkt häfdar religiös tolerans. Personligen
var han visserligen rationalist och lade mera
vikt vid det praktisk-moraliska lifvet än vid
läro- och trossatser, men han föraktade uppenbart
fritänkeri och häfdade vördnad för kyrkan;
han var på det kyrkliga som på det borgerliga
området långtifrån revolutionärt anlagd,
utan höll på besinningsfulla framsteg. 1746
samlade han sina Mindre poetiske skrifter
(Metamorphosis, skämtdikter m. m.), och 1748—54
utkommo 5 bd Epistler (inalles 446), utg. 1865—75
med upplysande kommentarer af K. V. Bruun, ett
slags följetongsartiklar om alla möjliga ämnen,
ett utmärkt vittnesbörd om hans mångsidiga
lektyr och intressen, dessutom sista frukten af
hans kvickhet och humor. H:s ålderdomsarbete,
Moralske fabler (1751), är däremot matt och af
föga värde. Hans spridda småskrifter samlades
1755 af V. Höyberg i "Kjöbenhavnske samlinger
af rare, trykte og utrykte pjecer" (1:a bd)
och senare af A. E. Boye i Holbergiana (3 bd,
1832—35).
Af den omfattande Holbergslitteraturen
må framhållas: L. H., "Epistolæ ad virum
perillustrem", 1727—43 (öfv. af F. Winkel Horn
1897), J. A. Scheibe, "Nachrichten von dem leben
und den schriften L. H:s" (1764, öfv. 1883),
K. L. Rahbek, "L. H. som lystspildigter og om
hans lystspil" (1—3, 1815—17), J. S. Welhaven,
"L. H." (1854), O. A. Toppelius, "H:s komedier"
(akad. afh. 1856), C. W. Smith, "H:s levned
og populære skrifter" (1858), A. Legrelle,
"H. considéré comme imitateur de Molière"
(1864), O. Skavlan, "H. som komedieforfatter"
(1872), J. Paludan, "Om H:s Niels Klim"
(1878), G. Brandes, "L. H." (1884; 2:a
uppl. 1898), K. Warburg, "H. i Sverige"
(1884), N. M. Petersens Literaturhistorie (4
bd), K. V. Bruun, "Om L. H:s trende epistler"
(1895), "L. H. og Terslösegaard og hvorledes
det er gaaet til at H. blev baron" (1905) och
V. Andersen i "Tider og typer" (2:e bd 1909).
E. Ebg.
Holberg [hå’ll-], Ludvig, dansk rättshistoriker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
