Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 547-548 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heroisk - Heroism - Herold - Hérold - Herold - Herold - Heroldt - Heron

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af den Eskvilinska kullen och antagligen
härstammande från tiden omkr. Kristi födelse.
Vidare äro att hit hänföra åtskilliga af Rubens’
samt en stor del af Poussinernas och
Claude Lorrains landskapskompositioner.
Bland moderna konstverk af detta slag intaga
Friedrich Prellers Odyssélandskap i
Weimar ett framstående rum.
Upk.*

Heroism (af grek. heros, hjälte),
hvad som utmärker en heros, hjältemod, hjälteanda.

Herold. Se Härold.


Hérold [erå’ld], Louis Joseph Ferdinand, fransk
operakompositör, f. 28 jan. 1791 i Paris, d. där
19 jan. 1833, studerade vid konservatoriet
för L. Adam (1806), Catel och Méhul (1811) samt
erhöll stora priset för komposition 1812. Efter
treåriga studier i Rom skördade han i Neapel
1815 en vacker framgång med sin förstlingsopera,
La gioventù di Enrico Quinto,
och äfven efter återkomsten till Paris var lyckan
i början honom huld
(Charles de France, komponerad tills. med Boïeldieu, 1816, och
Les rosières, s. å.).
I La clochette (1817)
röjdes tydligt Méhul som förebild. En mängd följande
stycken lyckades däremot icke slå an — hufvudsakligen
på grund af dåliga texter —, och modfälld antog
H. då en plats som ackompanjatör vid Italienska
operan i Paris (1820) samt komponerade blott smärre
pianosaker. Först 1823 började han, tagande Rossini
till mönster, ånyo försöka sig med stycken för scenen
(Le muletier m. fl.),
dock utan framgång, till dess hans
Marie (1826; "Marie eller bröllopsfesten", 1832)
afgjordt trängde igenom och genast förklarades som
ett af hans bästa partitur. Som repetitör vid Stora
operan (1827) skref han för densamma några baletter, bl. a.
La somnambule (1827; "Sömngångerskan i Provence", 1835),
samt lyckades slutligen att på Komiska operan —
efter ännu ett par missgrepp — förvärfva sig ett
anseende, nära nog liknande Aubers, medelst sina båda
mästerverk, de romantiska operorna
Zampa (1831; "Zampa eller marmorbruden", 1838),
som i ämnet erinrar om Mozarts "Don Juan", och den
chevalereska
Le pré aux clercs (1832; "Duellen", 1836),
hvilken 1871 gafs i Paris för 1000:e gången. En
ofulländad opera, Ludovic,
fullbordades af Halévy och gafs 1834. — H:s musik
är älskvärd och graciös, pikant och liflig; den
utmärkes för angenäma motiv, dramatiskt grepp,
verksamma harmonier och en instrumentation, som
blifvit jämförd med Webers. H:s biografi skrefs
af Jouvin (1868).
A. L.*

Herold [hērålt], Joseph, bömisk politiker,
f. 1850 i Wrschowitz invid Prag, d. 1908,
advokat, började 1882 taga verksam del
i Prags kommunala lif som medlem af dess
stadsrepresentation. 1889 blef H. direktör
för bömiska landsbanken och intendent vid
bömiska nationalteatern. Han inträdde 1874 i de
ungtjechiska partiet och kom därinom snart att
intaga en framskjuten ställning såväl i
bömiska landtdagen (sedan 1883) som i
österrikiska riksrådets deputeradekammare.

Herold, Vilhelm Kristofer, dansk operasångare,
f. 19 mars 1865 i Hasle på Bornholm, var 1886—93
lärare vid folkskolor och en latinskola i
Köpenhamn, tog samtidigt undervisning i sång
och musik hos L. Rosenfeld och P. Jerndorff
samt debuterade 1893 på Det k. theater som
Faust i Gounods opera. Omedelbart anställd där,
studerade han med stipendium ett år för Devillier
i Paris och uppbar sedan den köpenhamnska
operarepertoarens flesta större tenorroller
till 1903, då han tog afsked för att uppträda
som gäst dels utrikes, dels i hemlandet, sedan
han ytterligare studerat i Paris för Sbriglia,
Jean de Reszkés lärare. 1902 utnämndes han
till k. kammarsångare. H. har gifvit gästspel
i Stockholm upprepade gånger 1901—03 och
1907—09, som Lohengrin, Don José i "Carmen",
Canio i "Pajazzo" och Toriddo i "På Sicilien",
Radamès i "Aida", Faust, Rodolphe i "Bohême" och
Manrico i "Trubaduren",
samt från 1903 i London, Berlin, Dresden, Hannover,
Stuttgart, Prag, Kristiania o. s. v. Hans till
timbren något barytonala tenorröst är klangskön
och förträffligt uppodlad samt utvecklar i höjden
betydande volym och styrka. Han förenar verklig
musikalisk intelligens med en ovanlig förmåga af
lefvande och skiftningsrik dramatisk gestaltning;
hans plastik är öfverlägset naturlig, maskeringen
träffande, ansiktsspelet uttrycksfullt, accenterna
ofta gripande, det hela prägladt af konstnärlig
smak, hvarför han gör varaktigt intryck såväl i
lidelsefulla roller som med en sådan strängt
stiliserad idealgestalt som hans gralriddare i
"Lohengrin" är. — H. idkar äfven skulptur. Hans
1906 utställda byst af den gamle skådespelaren
Zinck inköptes af danska statens konstmuseum,
och sedan har han hvarje år utställt.
E. F—t.

Heroldt, Georg, tysk konstgjutare,
f. 1832 i Leipzig, tillhörde en gammal
nürnbergsk konstgjutarsläkt. H. kallades
till Stockholm två gånger: för gjutningen af
Karl XII:s staty och "Molins fontän". Den
förstnämnda gjutningen utfördes hösten
1868 samt lyckades fullkomligt. Under
arbetet på den senare träffades H. af
ett nedfallande metallstycke, hvilken
olyckshändelse vållade hans död, 28 juli 1871.
—rn.*

Heron från Alexandria, grekisk matematiker,
hvilkens lefnad, enligt nyare forskningar,
antagligen inföll omkr. 100 f. Kr. H. var en
framstående författare icke blott inom den rena
matematiken, utan äfven inom fältmätningskonsten
och mekaniken. Som mekaniker är han känd genom
uppfinningen af eolipilen (se d. o.) och af
den efter honom uppkallade Heronsbrunnen (se
Herons källa). Inom matematiken angaf H. formeln
för bestämmande af en triangels yta, då alla
tre sidorna äro gifna, samt för beräkningen af
regelbundna månghörningar. H:s skrifter ha till
en del gått förlorade; af en del åter (bl. a. en
fullständig handbok i fältmätningskonsten)
äro blott spridda fragment kvar. Bland dem,
som blifvit utgifna, må nämnas:
Pneumatika’ (lat. Spiritualia),
utg. af Commandinus (1575; sedermera flera gånger
utgifven samt öfv. på italienska, tyska och engelska) och
Geometricorum et stereometricorum reliquiæ,
utg. af Hultsch (1864).
(I. F.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>