Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedin, Sven Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hundar och 1 hjort gick mot s. för att om
möjligt nå Lhasa. Den första svårigheten beredde
öfvergången af Arka-tag. En snöstorm dödade
omedelbart 5 kameler på en enda dag och medelbart
ännu flera, som efteråt dukade under för
kölden. Förklädd till burjat och åtföljd af en
burjat och en lama, skyndade H. i slutet af juli
före karavanen mot s., men hejdades efter 9 långa
dagsmarscher och då endast 5 korta dagsresor
återstodo till Lhasa af ett 40-tal väpnade
tibetaner, hvilka förklarade dem som fångar och
förbjödo dem att fortsätta vägen, men i öfrigt
behandlade dem med stor uppmärksamhet och försågo
dem med hvad de behöfde. Efter några dagar ankom
provinsens ståthållare med befallning från Lhasa,
att expeditionen skulle återvända. Under eskort
for H. tillbaka till karavanen och fortsatte
med denna söderut, så långt de bevakande
tibetanerna skulle tillåta. Djuren i karavanen
voro emellertid så svaga och decimerade, att
intet annat val återstod än att styra rakt på
Ladakh, till hvars hufvudstad Leh karavanen
ankom 20 dec. Lyckligtvis hade tibetanerna
på Dalai-lamas befallning ställt till H:s
förfogande så många jakar och män, som han
behöfde. Efter att ha hörsammat en inbjudan af
Indiens vicekonung Curzon att besöka detta land
och tillbragt tre månader där lämnade H. Leh
5 april och for öfver Karakorum till Kaschgar,
där 14 maj hans stora resekedja sammanknöts. 27
juni 1902 var H. åter i Stockholm och upphöjdes
af konung Oskar i adligt stånd. I vetenskapligt
geografiskt hänseende var denna 3,000 km. långa
resa genom Tibet resultatrikare än någon
föregående. Stenprof, växter och skelett af högre
djur o. s. v. insamlades, 35 punkter bestämdes
till längd och bredd, och kartmaterialet
omfattade 360 blad. Utom profiler och teckningar
togos 600 fotografier. För hela den treåriga
resan utgörande 10,500 km., däraf 9,600 i förut
ej utforskade trakter, utgör materialet 1,149
kartblad, 114 astronomiska ortbestämningar,
3,600 sidor dagboksanteckningar. Populärt
skildrade H. färden i Asien, tusen mil på
okända vågar (2 bd, 1903, samtidigt 12 uppl. på
9 andra språk, hvarjämte äfven en japansk
uppl. sedermera utgifvits) och i kortare
sammandrag för ”svenska pojkar” i Tibetanska
äfventyr (1905). Det vetenskapliga resultatet,
bearbetadt af fackmän för de olika afdelningarna,
har utgifvits under titeln Scientific results
of a journey in Central Asia 1899–1902 (6 bd,
1904 ff.), till hvilket 1903 års riksdag anslog
75,000 kr.
Efter att ha utarbetat sin anpart (4 bd) af
sistnämnda arbete reste H. 16 okt. 1905
från Stockholm till Konstantinopel öfver Svarta
hafvet samt vidare genom Armenien, Persien och
Belutsjistan till Quetta och Simla i Indien, och
därunder utforskades den föga kända saltstäppen
Kewin. Redan vid resans anträdande betecknade
H. som dess förnämsta syfte att utforska Indus’
och Brahmaputras källtrakter och de stora sjöarna
i Tibets centrala delar. Hans afsikt hade varit
att från Indien intränga i Tibet, men af hänsyn
till sina grannar ville den engelska regeringen
ej tillåta detta, hvarför han måste taga en
omväg. Med den största karavan han någonsin haft:
94 hästar och mulåsnor samt 30 hästar, hyrda
för första månaden, och proviant för 5 månader
lämnade H. Leh i Ladakh 14 aug. 1906 med 27 man,
bl. a. eurasiern Robert, som var af stor nytta
som biträde vid de vetenskapliga observationerna,
och Muhammed Isa, som följt Younghusband till
Lhasa, var med Dutreuil de Rhins, när denne
mördades, samt med Rawling 1905. Vägen togs mot
n. ö. öfver Karakorum ö. om Changlung-yogma,
därefter mot ö., förbi Aksai-chin på tämligen
väl kända vägar, som korsats af Deasy, Rawling,
Wellby, Bower och de Rhins, vidare mot n. n. ö.
och slutligen mot s. ö. De största svårigheterna
berodde på den starka luftförtunningen i dessa
trakter, som ligga högre än Mont-Blanc. H:s
tjänare voro bergsbor och redde sig i allmänhet
ganska bra, men djuren ledo, och på en dag förlorades
9 mulåsnor. Af de medförda djuren fullbordade
endast 6 resan. Efter 83 dagar mötte man
nomader för första gången, och därefter voro
deras svarta tält synliga nästan alla dagar,
och man kunde af dem köpa jakar. Med de Rhins’
Ammoniaksjö till vänster fortsatte H. rakt
söderut till Bog-tsang-tsanpo (ett tillflöde
till sjön Selling-tso), som följdes ett par dagar
utmed H:s väg 1901, vände därefter åt s. ö. och
öfvergick två bergskedjor ö. om den stora
Dangra-yum-tso samt nådde 28 dec. Ngangtse-tso,
där ett uppehåll gjordes på tre veckor, hvarunder
H. företog djupmätningar i sjön. Där infann sig
den guvernör i prov. Nak-tsang, Eladje Tsering,
som hejdat H. på hans föregående färd till
Lhasa. Han förbjöd honom äfven nu att fortsätta,
men återtog af okänd anledning följande dag
förbudet. H. skyndade med långa dagsmarscher mot
s. ö., passerade det ur upptäcktssynpunkt viktiga
passet Sela-la och den förut okända floden
My-tju-Tsanpo, som mottager ett stort antal
tillflöden, vid hvilka ligga byar och tempel,
samt kom ned till Tsanpo (Brahmaputra), hvilken
han följde under 80 km. ned till Tibets andra
stad, Shigatse, dit han anlände 9 febr. 1907. Två
dagar senare kommo utskickade från Devashong,
hvilka skulle hejdat H. vid Ngangtse-tso och
nu följt honom till Shigatse. Detta var nu för
sent, H. hade redan nått staden och vunnit ett af
målen för sin resa. Han hade upptäckt ett mycket
högt och förgrenadt bergsystem och s. om detta
floden My-chu, som större och vattenrikare än
Raga-tsanpo förenar sig med denna och bildar en
af öfre Brahmaputras största bifloder. Angående
det höga bergsystemet fann H. strax, att detta
måste vara en fortsättning af Nien-chen-tang-la
s. om Tengri-nor, hvars högsta topp nära Lhasa
Ryder fann vara 7,300 m. I Shigatse stannade
H. 1½ månad, hvarunder han förvärfvade sig
vänner bland prästerna, besökte flera gånger
Tashi-lunpo-klostret, bevistade föreläsningar,
examina och religiösa ceremonier samt tog
fotografier och teckningar. Han färdades därifrån
uppför Raga-tsanpo, hvartill han lyckades
utverka tillåtelse, korsade hufvudkedjan
n. om floden vid Chan-la-Podla-passet, sålunda
bestämmande ytterligare närmare 100 km. af
kedjan. Han ville nå den af Nain Singh upptäckta
Dangra-yum-tso, men hindrades därifrån af en
tibetansk truppstyrka och måste åter gå söderut
öfver bergskedjan. S. om Dangra-yum-tso upptäckte
han en annan stor sjö, Shuru-tso. Dangra-yum-tso
och Targo-gangri, hvilket H. beskrifver som ett
af de ståtligaste snöberg han sett i Tibet,
äro båda heliga och bilda samma kombination
som Mansarowar och Kailas i v. samt Nam-tso
och Nien-chen-tang-la i ö. Från Saka-dzong,
där H:s karavanledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
