Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hann, Julius - Hanna - Hanna - Hanna - Hanna, marcus Alonzo - Hannaker - Hannas - Hannas - Hannay, James - Hannayit - Hanne, Johann Wilhelm - Hannibal - Hannibal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meteorologi må nämnas Zur frage über den ursprung
des föhn (1866 m. fl.), Die gesetze der
temperaturänderung in aufsteigenden
luftströmungen und einige der wichtigsten folgerungen
aus denselben (1874 m. fl.), Die abnahme
des wasserdampfgehaltes mit der höhe in der
atmosphäre (1874, 1894), Untersuchungen über die
tägliche oscillation des barometers (1889, 1892,
1895, 1898), Studien über die luftdruck- und
temperaturverhältnisse auf dem sonnblickgipfel
nebst bemerkungen über deren bedeutung für
die theorie der cyclonen und anticyclonen
(1891 m. fl.), Ueber den einfluss des regens
auf den barometerstand und über die entstehung
der niederschläge im allgemeinen (1876) samt
Lehrbuch der meteorologie (1901, omarb. 1905),
ett omfångsrikt sammanfattande arbete öfver
den moderna meteorologiens forskningsresultat.
N. E-m.
Hanna. 1. Biflod fr. h. till March (Morava)
i Mähren. - 2. Området kring denna flod,
ett mycket bördigt slättland (omkr. 1,600
kvkm.), bebos af hannakerna, en tjechisk
folkstam, som anser sig härstamma från Mährens
urinvånare. De tala en egen dialekt samt ha
äfven i seder och dräkt bevarat åtskilliga
egendomligheter. Deras antal är omkr. 240,000.
(J. F. N.)
Hanna (hebr. Channä, behag), vanligt kvinnonamn
hos hebréer och fenicier, tillhör i bibeln
följande kvinnor: 1) Elkanas hustru, Samuels
moder, som efter långvarig ofruktsamhet födde
denne sin förste son och invigde honom till en
Guds nasir alltifrån barndomen (1 Sam. 1). -
2) Tobias’ hustru af stammen Naftali (Tob. 1: 9,
m. fl. ställen). - 3) Raguels hustru (Tob. 7: 2,
enligt en läsart, som följts i Luthers och den
svenska bibelöfv., enligt den grekiska texten
Edna). - 4) Fanuels dotter af stammen Asser,
enligt Lukas en profetissa, som jämte Simeon
i templet med tacksägelse till Gud hälsade
den nyfödde Jesus som den blifvande Messias
(Luk. 2: 36-38). .
(E.S-e.)
Hanna, dikt på hexameter (1836) af Johan Ludvig
Runeberg (se d. o.).
Hanna [hä’ne], Marcus Alonzo, nordamerikansk
finansman och politiker, f. 24 sept. 1837 i
Lisbon, Ohio, d. 15 febr. 1904 i Washington,
inträdde vid unga år i sin faders
grosshandelsfirma i Cleveland och skapade
sig snart en ställning som en af de främste
affärsmännen i Ohio, där hans firma egde stora
gruffält och järnverk. H. var äfven en af de
ledande männen i fraktfarten på de stora sjöarna,
därjämte från 1884 till sin död president i
Ohios Union national bank och sedan 1885 en af
direktörerna för Union pacific railway. Inom
politiken tillhörde H. det republikanska
partiet och verkade vid partikonventen 1880,
1884 och 1888 energiskt, men utan framgång för
sin vän senator J. Shermans nominering till
partiets presidentkandidat. I främsta ledet
framträdde H. först 1896, då han som ordf. i det
republikanska partiets verkställande utskott med
beundransvärd metodisk skicklighet segerrikt
ledde presidentvalskampanjen för Mac Kinley,
till hvars återval 1900 han äfven kraftigt
bidrog. Från 1897 till sin död representerade
han Ohio i senaten. Han stödde där Mac
Kinleys politik och tillhörde, sedan Roosevelt
(1901) blifvit president, den kapitalistiska
oppositionen inom partiet mot dennes angrepp på
trusterna. Smädad af partimotståndare och högt
uppburen af sina politiska
meningsfränder, blef Mark H. vida omtalad
nära nog som typen för en framgångsrik
partiorganisatör ("boss"); han tyckes ha
varit personligen strängt redbar och stod,
ehuru trustvänlig storkapitalist, alltid på
sällspordt god fot med sina många arbetare.
V. S-g.
Hannaker, folkstam. Se Hanna 2.
Hannas, socken i Kristianstads län, Ingelstads
härad. 727 har. 349 inv. (1907). Annex till
Hammenhög, Lunds stift, Ingelstads kontrakt.
Hannas, öfverstepräst. Se Annas.
Hannay [hä’néi], James, engelsk skriftställare,
f. 1827, d. 1873, ingick vid 13 års ålder vid
k. flottan, tog afsked 1845, var sedan redaktör i
Edinburgh och från 1868 konsul i Barcelona. Utom
bidrag till tidskrifter, särskildt till "Punch",
skref han romanen Singleton Fontenoy (1850),
Sand and shells (1854), skisser ur sjölifvet,
romanen Eustace Conyers (1855), Essays from
the Quarterly Review (1861), Three hundred
years of a Norman house (1866) samt kritiska
och litteraturhistoriska arbeten, bl. a. om
Thackeray, Poe och Dickens.
Hannayit v. Rath, miner., långa gulaktiga
kristaller i guano, utgörande ett
vattenhaltigt magnesium-ammoniumfosfat.
A. Hng.
Hanne, Johann Wilhelm, tysk teolog, f. 1813 i
Harber, Lüneburg, d. 1889, 1861-1886 professor
i teologi i Greifswald, var en varmt religiös
natur med rika filosofiska och poetiska
anlag. Hans utprägladt individualistiska
läggning förde honom ofta nog i strid med fast
utpräglad kyrklighet. Hans mycket omfattande,
hufvudsakligast apologetiska, skriftställarskap
(Die idée der absoluten persönlichkeit etc.,
2 bd, 1861; 2:a uppl. 1865, m. fl.) riktar
sin udd framför allt åt två håll: i början mot
rationalism, senare mot nyortodox kyrklighet;
typisk är titeln på en af hans skrifter:
Antiortodox eller mot bokstafstjänst och
påfvedöme för humanitetens och kristendomens
fria ande (1846). G. A-n.
Hannibal [hä’nibl], stad i nordamerikanska
staten Missouri, på högra stranden af
Mississippi. 12,780 inv. (1900). Liflig handel
med trävaror och tillverkning af järnvägsvagnar,
maskiner samt andra järn- och stålvaror. En 1,545
m. lång bro förenar staden med East-Hannibal
och Quincy i Illinois. I närheten kolgrufvor.
(J. F. N.)
Hannibal (fenic., "Baals gåfva"), namn på flera
framstående kartager, särskildt befälhafvare i
första puniska kriget (264-241 f. Kr.). Framför
alla frejdad är
H., Hamilkar Barkas’ äldste son, Roms farligaste
fiende. Han säges ha blifvit född på ön Conejera
(se d. o.). Redan som 9- à 10-årig gosse följde
han sin fader till Spanien och skall vid detta
tillfälle, såsom sägnen förmäler, svurit en dyr
ed att alltid vara fiende till Rom. Under sin
fader och sedermera under dennes måg, Hasdrubal,
lärde han krigets konst. Han var utrustad med
öfverlägsna kropps- och själsegenskaper, mäktig
af de största ansträngningar och försakelser,
tapper, slug och rådig samt genom hela sin
personlighet i stånd att härska öfver dem, som
kommo i beröring med honom. Af romarna har han
blifvit beskylld för grymhet och trolöshet,
men dessa beskyllningar sakna fog, så till
vida som H. ingalunda var i dessa hänseenden
mera klandervärd än andra härförare. Afund och
nationalhat ha sökt vanställa hans bild, men
i trots däraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
