Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallman, Karl Israel - Hallman, Gustaf Hieronymus - Hallman, Magnus - Hallman, per Olof - Hallmästare - Hallnebruk - Hallon - Hallonmask - Hallonskalbagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudinnan Coffea flyktade ur Svea land</i>
(1794), en drift med förmyndarregeringens
kaffeförbud. Efter Bellmans död
(1795) kallades H. till sällskapet Par
Bricoles ordensskald. Vedermälen af hans
författarverksamhet förvaras, ännu outgifna,
i denna ordens arkiv.
En samling af H :s Skrifter utgafs 1820
af J. M. Stjernstolpe, hvilken upplaga
omtrycktes 1837-38. Hans Samlade skrifter,
redigerade af P. Hanselli, utkommo i 2 dlr
1853. Ingendera upplagan är tillfredsställande,
hvad fullständighet och redaktion vidkommer. H:s
byst, modellerad af A. U. Åberg för "Grekernes"
räkning, förvaras nu i Nationalmuseets
skulpturafdelning. Litt.: Atterbom i "Svenska
siare och skalder" (del. VI), K. A. Hagberg,
"Studier, kritiker och notiser" (1844),
Fr. af Wannqvist i "Matrikel öfver sällskapet
P. B." (1867-68), K. Eichhorn i "Nya svenska
studier" (1881), K. Warburg, "Om författarskapet
till ’Tillfället gör tjufven"’ (1878) och
J. Flodmark, "Stenborgska skådebanorna" (1893).
4. Gustaf Hieronymus H., sonson till H. 2,
miniatyrmålare, f. 1800 i Uppland, d. 29
jan. 1865 i Stockholm, gick den militära banan,
men blef tillika elev vid Målarakademien,
där han under sin svåger Gillberg utvecklade
sig till en ganska skicklig porträttör i
miniatyr. H. befordrades slutligen till
öfverste. 1 o. 3. -rn. (K. W-g.) 2. R.
T-dt. 4. -rn.*
Hallman, Magnus, porträttmålare, f. 1745
i Regna (Östergötland), blef student i
Uppsala 1765, inskrefs där som "ämnessven"
vid Vet. soc. och egnade sig sedermera åt
måleriet, hvilket han hufvudsakligen utöfvade
i sin födelseprovins medelst "konterfejande"
af präster, lärda m. fl. Han skall äfven
ha varit musiker. I Uppsala och Linköping
förvaras de flesta arbetena af hans tämligen
medelmåttiga pensel. Han lefde ännu 1796.
-rn.*
Hallman, Per Olof, arkitekt, f. 16 maj 1869
i Ödeshög i Östergötlands län, studerade vid
Tekniska högskolan 1887-90 och vid konstakademien
1890-93, blef e. o. tjänsteman vid Stockholms
stads byggnadsnämnd 1894, ord. arkitekt där 1902,
docent i stadsanläggningskonst vid Tekniska
högskolan 1897 och arkitekt i öfverintendentsämbetet
1906. - H. är specialist på stadsplaner och
har ifrat med mycken energi för moderna och
sunda idéer på detta område. 1901 vann han
(jämte Fr. Sundbärg) 1:a priset för plan till
en ny stadsdel i Göteborg, och han har uppgjort
planer för Kiruna, Nederkalix, Boden, Haparanda,
Skellefteå, Örnsköldsvik, Åre, Härnösand,
Orsa, Ludvika, Sigtuna, Västerås, Södertälje,
Vänersborg, Uddevalla, Särö, Kalmar m. fl. samt i
samarbete med Fr. Sundbärg för Gäfle, Norrköping,
Borås m. fl. st. H. har äfven gjort planer till
delar af Stockholm, till utvidgning af Uppsala,
Karlstad, Sköfde, Jönköping och till flera
villakolonier. Vid täflingar i Helsingfors,
Tammerfors, Trollhättan m. fl. har H. varit
prisdomare, och han har ofta tagit till ordet
i stadsplanefrågor. Han har äfven lämnat
ritningar till Odd Fellow-ordens hus (färdigt
1900), till Govenii minnes och aktiebolaget
Hemtrefnads byggnader, alla i Stockholm.
G-g N.
Hallmästare. Se HaIlstämpling.
Hallnebruk. Se Legoaftal .
Hallon, Rubus Idæus L., trädg., den i
Sverige vanligaste arten af släktet Rubus
(se d. o.). Frukten - hallonet - består
af en samling små stenfrukter, fästa på en
kägellik blombotten. På grund af fin smak och
saftrikedom höra hallonen till våra mest omtyckta
bärslag. Tillvaratagandet af de vilda hallonen
kan i skogstrakter utgöra en rätt lönande
inkomstkälla för ortsbefolkningen. Svårigheten
att i oskadadt skick transportera bären längre
sträckor gör dock, att hallonen icke kunna
blifva en så viktig handelsvara som t. ex. de
långt simplare blåbären och lingonen. Genom
odling ha flera hallonsorter, trädgårdshallon,
uppkommit, hvilka utmärkas genom stora saftiga
frukter (se Bär, pl., fig. 5-6), som dock äro
mindre aromatiska än skogshallonen. De flesta
odlade sorterna ha röda bär och härstamma från
den europeiska arten R. Idæus, t. ex. Hornet,
Fastolf, Superlative, röda antwerpiska. Sorter
finnas äfven med gulhvita bär, t. ex. gula
antwerpiska. Till samma art som de föregående
höra äfven de nyare s. k. remonterande
hallonsorterna, som utmärkas däraf, att blommor och
frukter framkomma på en del skott redan samma
år som de senare uppskjutit, medan de flesta
sorterna sätta frukt endast på tvåårsskotten. De
remonterande sorterna bära frukt under en längre
tid af sommaren, men gifva mindre skörd än
de andra och äro därför af mindre värde för
odling. Bland dem märkas Belle de Fontenay
och Immertragende vom Feldbrunnen. Äfven den
nordamerikanska hallonarten R. strigosus,
som mycket liknar R. Idæus, har gifvit upphof
till några kulturformer (Cuthbert m. fl.),
utmärkande sig för stor bördighet och härdighet,
om också frukterna ej kunna tafla i välsmak med
de europeiska sorternas. Från R. occidentalis,
likaledes vildväxande i Nord-Amerika, härstamma
de svartfruktiga hallonen, hos oss ännu föga
odlade. De ha söta, mindre saftiga bär och
äro mycket rikt gifvande, t. ex. Older, Ohio,
Gregg. Äfven hybrider mellan de olika arterna
ha uppdragits.
Hallon förtäras i friskt tillstånd och användas
till sylt, saft och ett slags sirap. Den
hallonsaft, som går i handeln, är emellertid
mycket ofta förfalskad, tillverkad som den
är af hallonessens, sackarin, färgämnen
m. m. Starkt sockrad hallonsaft användes på
apoteken under namn af Syrupus Rubi Idæi till
förbättring af smaken på vissa medikament.
(C. G. D.)
Hallonmask. Se Hallonskalbagge.
Hallonskalbagge, Hallonänger, Byturus (Trixagus)
tomentosus, zool., en skalbagge, som uppträder
som skadedjur å hallonbuskar. Den fullbildade
skalbaggen är knappt 4 mm. lång, till färgen
gråbrun, med i spetsen klubblikt förtjockade
antenner. Skalbaggarna anträffas vanligen i
juni månad på hallonbuskarna och äta sig in
i blomknopparna, där de förtära ståndare,
pistiller, blomblad och fruktfäste. Då de
uppträda i mängd, kunna de åstadkomma betydlig
skada. Äggen läggas å de unga fruktämnena, och
larven lefver sedan i hallonen och är bekant
under namnet hallonmask. Larven är långsträckt,
5,5 mm. lång, till färgen gul med ljusbrunt
hufvud och brunaktiga teckningar på ryggen; sista
kroppssegmentet är försedt med två uppåtriktade,
krökta, brunröda taggar. Som utrotningsmedel
rekommenderas att skaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
