Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1061-1062 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hajdu - Hajdu-Bözörmény - Hajdu-Dorog - Hajdu-Hadhaz - Hajduker - Hajdu-Nánás - Hajdu-Szobsló - Hajduter - Hájek af Hájek, Thaddeus - Hájek af Libocany - Hajfiskar - Hajjudi, Jehuda - Hajning - Hajom - Hajoms skans - Hajsläktet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Theiss’ reglering och en massa vattensjuka
markers och ängars torrläggning blifvit betydligt
inskränkt mot fordom. Hufvudstad är
Debreczen (se d. o.). Se vidare Hajduker.
K. B. W.

Hajdu-Böszörmény [ha’jdo bö’sörmenj],
stad. Se Böszörmény.

Hajdu-Dorog [ha’jdo dåråg], köping i ungerska
komitatet Hajdu. 9,111 inv. (1900).

Hajdu-Hadhaz [ha’jdo hadhas], köping i ungerska
komitatet Hajdu. 8,935 inv. (1900).


Hajduker (ung. hajdu, plur. hajduk), från
början af 1500-talet använd benämning på de
lösa skaror i Ungern, som under turkkrigens
och turkväldets tider öfvergåfvo de fredliga
sysselsättningarna och egnade sig åt ett ständigt
gerillakrig mot inkräktarna; de blefvo emellertid
ett plågoris äfven för sina kristna grannar,
och de ungerska riksdagarna sökte genom stränga
lagbestämmelser kväsa dem. Tillväxande i mängd
och krigsduglighet, användes de också som
yrkessoldater, särskildt som besättningar i
de ungerska gränsfästningarna (hvadan namnet
hajduker öfverflyttades på det ungerska
infanteriet), men äfven i främmande länders,
särskildt Polens, tjänst. Medan en del af
skarorna alltså inordnades i regelbunden tjänst,
bibehöllo andra, de s. k. frie hajdukerna, länge
sitt obundna lefnadssätt. Hos dem fick Stefan
Bocskai sitt starkaste stöd under sitt uppror
mot kejsar Rudolf II, och som belöning upphöjde
han dem 1605 och 1606 i adligt stånd samt
tilldelade dem ett område i komitatet Szabolcs,
där nu de sex "hajdu-städerna" ligga, till fasta
boningsplatser. Invånarna i detta på den föga
bestämda gränsen mellan Ungern och Siebenbürgen
belägna s. k. Hajduk-distrikt togo - reformerta
magyarer som de voro - liflig del i 1600-talets
fejder, men fingo efter hand fredligare
vanor. Området bibehölls ända till 1867 som ett
från den öfriga indelningen i Ungern särskildt
distrikt, men sammanslogs då med ett par
andra områden till komitatet Hajdu (se d. o.),
hvarvid deras privilegier upphörde. - Vidare
hade namnet hajduker öfvergått på de ungerske
domarnas tjänare och stormännens drabanter. Vid
de tyska hofven anställdes ofta utvaldt
ståtliga hajduker som lakejer eller kläddes
tyska lakejer i hajdukuniform (se fig.). Härifrån
härleder sig den föraktfulla betydelse af någons
handtlangare, som ordet, under formen
hejduk, fått i svenskan. - På Balkanhalfön användes
namnet hajduker (i Bulgarien hajduter)
om dem, som undan det turkiska oket togo sin
tillflykt till bergen och därifrån förde en
förbittrad, i folkdiktningen förhärligad kamp
mot de otrogne. Under 1800-talets befrielsekrig
spelade de en viss roll (se därom G. Rosen, "Die
Balkanhaiduken", 1878). H. B-n.

Hajdu-Nánás [ha’jdo-nänäj], stad i ungerska
komitatet Hajdu. 15,877 inv. (1900),
ungrare. Jordbruk, boskapsskötsel,
halmflätning. K. B. W.

Hajdu-Szoboszló [ha’jdo-såbåslå], stad i
ungerska komitatet Hajdu. 15,444 inv. (1900),
ungrare. Jordbruk, boskapsskötsel.
K. B. W.

Hajduter. Se Hajduker.

Hájek af Haják, Thaddeus, tjechisk naturforskare,
f. 1525, d. 1600 i Prag, där han var professor i
matematik. Han deltog som fältläkare i kriget mot
turkarna 1570 och utnämndes till k. lifmedikus
af Rudolf II. Hans mestadels på latin skrifna
arbeten behandla hufvudsakligen astronomi
(Diagrammata seu typi Eclipsium solis et lunæ
m. fl.), och på hans initiativ kallades Tyko
Brahe och Kepler till Prag. Han företog äfven
triangelmätningar i Prags omgifningar 1556-63.
A-d J.

Hájek af Libocany [libåtjany], tjechisk
historieskrifvare, d. 1553, 1527 domprost
på Karlstein, egnade sig sedermera i Prag åt
historieforskning och skref bl. a. Kronika ceská
(fullb. 1541, tr. 1819; öfv. på tyska 1596, 1697,
1748, och, till en del, på latin, 1782). Dess
vetenskapliga värde är ej synnerligen stort, men
det okritiskt samlade materialets rikedom och den
lätta stilen gjorde den mycket populär. Biogr.
af J. Jirecek (1874). A-d J.

Hajfiskar, Selachoidei l. Selachii, stundom
Elasmobranchii, zool. Se Selachii. Om den
hit hänvisade gråhajen se Hajsläktet.

Hajjudj, Jehuda. Se Rabbinska språket och
litteraturen.

Hajning, sjöv., eg. en upp- och nedgående rörelse
af fartygets ändar. Numera begagnas detta uttryck
nästan uteslutande för att beteckna den sjögång
eller dyning, som förmärkes i en hamn, på en
redd eller invid en strand och som för fartyg
till ankars är ganska obehaglig. Jfr Stampa.
R. N.*

Hajom, socken i Älfsborgs län, Marks härad. 3,974
har. 1,125 inv. (1907). Annex till Berghem,
Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontrakt.

Hajoms skans i Nordmarks härad i Värmland,
2 km. n. om Holmedals kyrka vid vägen från
Norge öfver Töcksmark, anlades på Karl XII:s
befallning af generalmajoren v. Leutrum 1718 till
skydd för där upplagda förråd. H. lämnades
efter krigets slut åt sitt öde.
L. W:son M.


Haj (Carcharias).

Hajsläktet, Carcharias Cuv., zool., tillhör
fam. Carchariidæ och omfattar de egentliga
hajarna eller de s. k. människohajarna, som
erhållit detta namn, emedan somliga af dem
sluka människor. Släktet utmärkes af följande
kännetecken: nosen är rakt utstående; munnen
är försedd med flera rader breda, platta,
triangelformiga tänder, med släta eller sågade
kanter; spruthål saknas; vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>