Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 867-868 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göran (Georg), den helige - Göran - Göran Persson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

korsfararna, hvilka förde S:t Görans bild i sitt baner.
Sankt Göran blef Englands och staden Genuas
skyddspatron, och storfurstendömet Moskva (nu ryska
riket) insatte hans bild i sitt vapens hjärtsköld. I
flera länder, Bajern, England, Hannover, Ryssland,
finnas efter honom benämnda riddarordnar.
Helgonets åminnelsedag är än 23, än 24 april.
Helgonets dyrkan var i Sverige mycket allmän under
1400-talet, hvarom de många Sankt Göransbilderna i
våra kyrkor bära vittne. Europeiskt bekant är den
af Sten Sture d. ä. och hans gemål till ett
nyinstiftadt S:t Görans kapell i Stockholms storkyrka
skänkta statyn (fig. 1), skuren i trä af lybeckaren
Bernt Notke (se denne).

Fig. 2 o. 3. Reliefbilder i skulpteradt trä, från fotstället
till den i fig. 1 framställda statyn.

Till denna hörde ett ännu
bevaradt kapellskrank, i hvilket en relief serie (fig.
2 o. 3) med scener ur helgonets martyrium var
innefattad. En bronsafgjutning af bilden kommer,
på enskild persons bekostnad, att resas i staden
mellan broarna, antagligen i Köpmanbrinken. Se
H. Hildebrand, "Herr Stens Sankt Göran" (i
"Antiqv. tidskr. f. Sverige", VII, 1884-85), samt J.
Roosval, "Studier" (i "Meddelanden från Nordiska
museet", 1901), "Hvem har skulpterat S:t Göran
och draken" (i "Studier tillegnade H. Schück",
1905) och densamme, "Torbiörn Tidemansons rim
om den store Ôrjanen och andra bidrag till detta
monuments historia under 15- och 1600-talen" (i
Samfundet S:t Eriks årsbok, 1906). - Bildens
utförande har gett motivet till Heidenstams "S:t Göran
och draken" (1900).
(J. R.)

Göran, pseudonym för tidningsmannen P. F. Mengel
(se d. o.).

Göran Persson, konung Erik XIV:s främste och
mäktigaste gunstling, son af en präst i Sala, föddes
omkr. 1530. I början af 1550-talet studerade han
i Wittenberg, där han förvärfvade sig omfattande
kunskaper och, såsom det påstås, loford af Melanchthon,
hvilken vid hans hemresa sände med honom ett
rekommendationsbref till konung Gustaf. Genast efter
sin återkomst till Sverige erhöll han ock årligt underhåll
och anställdes i konungens tjänst samt blef 1555
sekreterare hos krigsbefälhafvarna och slottslofven i
Viborg. 1556 nämnes han kansliskrifvare och 1558
"K. M:ts sekreterare", s. å. öfvergick han på hertig
Eriks hofstat. Detta skedde dock först mot slutet
af året, ty på våren utförde han ett viktigt
uppdrag, som han af konungen erhållit, nämligen att
leda konungsräfsten i Västergötland och därvid
upprätta register på gårdar, som, kronan till förfång,
blifvit kyrkor och kloster fråntagna. Att en så
viktig angelägenhet anförtroddes honom visar, att
han redan tidigt gjort sig bemärkt genom
framstående duglighet i statens värf. Man förstår ganska
lätt, huru hertig Erik fann sig dragen till den unge
sekreteraren. G. P. var utrustad med ett kvickt
hufvud, sannolikt mycket talför och underhållande,
väl bevandrad i astrologiens kunskap, en tidens man,
fullkomligt obesvärad af pietet för gamla traditioner,
ärelysten, djärf och ovanligt hänsynslös. Han var
skapad för en brytning mellan förr och nu. Erik,
som endast längtade att få se tronen ledig, kunde
knappast önska sig en mera passande rådgifvare.
Också förstod han att genom frikostiga gåfvor och
löneförmåner visa honom sin odelade tillfredsställelse
med allt hvad han gjorde. G. P. adlades (möjligen
1563), förde i vapnet tre tegelstenar och skref sig
till Julita, sedan han 1564 erhållit detta gods i
förläning. Han bar äfven titel af häradshöfding i
Trögds härad, men tjänsten sköttes af andra
personer. 1561 ingick han äktenskap med Anna
Andersdotter. Af de barn han med henne egde vann
endast ett, historieskrifvaren Erik Göransson (Tegel),
någon ryktbarhet.


Göran Perssons ofrälse sigill och adliga sigill.

Sin betydelsefullaste roll spelade G. P. inom
Konungens nämnd (se d. o.), där han uppträdde som
konungens prokurator och åklagare. Möjligtvis var
det han, som uppgjorde planen till denna domstol;
visst är, att han blef den förnämste personen därinom
och i många fall afgjorde, hvilken dom af de öfrige
skulle fällas. Hur stor andel G. P. haft i de omkr.
300 dödsdomar nämnden afkunnade, låter sig nu
icke sägas, men hans samtid betraktade honom som
den främste bödeln. Han föranleddes af omvårdnaden
om sin konungs tron och makt att, sedan
hertig Johan, som af honom och många ansågs som
konung Eriks farligaste fiende, på sommaren 1563
nödgats uppgifva Åbo slott och fallit i konungens
händer, anställa stränga rannsakningar med hertigens
anhängare, hvilka därefter af rättades. Då hertigen
själf ankom till Vaxholm, var G. P. honom till
mötes, företrädande konungens person, och höll ett
ljungande tal till den fångne fursten. Åt en
pålitligare tjänare än G. P. kunde konungen näppeligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>