Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guy, William Augustus - Guyana - Venezuelanska Guyana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läroanstalts hospital 1842 samt professor
i hygien därstädes 1869. Därjämte var han
1846-58 dekanus för Medical departement. I
"Guy’s hospital reports", "Journal of the
statistical society", "Fraser’s magazine" och
andra tidskrifter offentliggjorde han en mängd
vetenskapliga afhandlingar öfver pulsen och
andningen, öfver statistiska och rättsmedicinska
ämnen m. m. G. utgaf äfven ett antal smärre
skrifter i sociala frågor. (R- T-dt.)
Guyana
[gyäna], sp. Guayana, fr. Guyane, eng. Guiana,
i vidsträckt bemärkelse nordöstra delen af
Syd-Amerika, mellan 3° 30’ s. br. och 8° 40’
n. br. samt 50°-68° 10’ v. lgd, som begränsas
af Atlantiska hafvet, Amasonfloden och Orinoco
(hvilka båda äro förenade genom Rio Negro och
Cassiquiare) och sålunda utgör en ö. Arealen
af denna ofantliga ö beräknas till omkr. 2
mill. kvkm. I inskränktare mening förstår man
med G. endast den engelsmän, holländare och
fransmän tillhöriga delen af landet. Namnet har
sitt ursprung från den karibiska indianstam,
guayana l. vayana, som vid upptäckten bodde
nära kusten, men som nu bor på båda sidorna om
Tumuc-Humacbergen. Det bör därför rätteligen
skrifvas Guayana. Den inre delen utgör G:s
högland (900,000 kvkm.), omfattande södra
Venezuela, större delen af det europeiska
G. och norra delen af Brasilien. Det når
ingenstädes fram till kusten, utan är skildt
från den genom en 40-90 km. bred kustslätt,
uppkommen genom Amasonflodens aflagringar,
som af de norra ekvatorialströmmarna utbredas
utefter denna kust och gifva kustflodernas
mynningar deras karakteristiska böjningar mot
n. v. Höglandet är i det hela en platå af 500
m. medelhöjd, på hvilken resa sig toppar af
mer än 2,000 m. höjd. Den högsta är Roraima
(2,600 m.). Från denna topp går åt s. utefter
Brittiska G:s västra och södra gränser en serie
kedjor (Sierra Luna 1,500 m., S. Acarahy),
som fortsättas vid Franska G:s södra gräns af
Tumac-Humac-bergen (800 m.). Från Roraima går
åt v. Sierra Pacaraima, bildande vattendelaren
mellan Orinocos tillflöden (i n.) och Rio Brancos
(Amasonflodens system) i s. Denna kedja böjer sig
i sin västra del i en skarp krök åt s. ö. och får
då namnet Sierra Parima; på Pic F. de Lesseps å
densamma upprinner Orinoco. Från dessa kedjor
går en mängd åsar i nordlig riktning, skilda
genom flacka savanner. - Kusten är hufvudsakligen
ett lågländt alluvium, som under regntiden vidt
och bredt öfversvämmas. G:s bergland är rikt på
vattendrag. Inlandets strömmar utmynna i Orinoco
och Amasonfloden, och endast kustlandets floder
bilda särskilda vattensystem. De viktigaste af
de sistnämnda äro Essequibo, Demerara, Berbice,
Corentyne, Suriname, Maroni, Mana, Sinnamarie,
Oyapock, Cassiporé och Araguary. Till Rio
Negro flyter Rio Branco l. Parima, till Orinoco
Ventuari, Caura Aro och Caroni. Floderna
bilda ofta stora fall och äro därför af ringa
betydelse för samfärdseln med det inre. Under
regntiden uppstår en mängd sammanbindningsarmar
mellan floderna; deltabildningar förekomma
flerstädes. Det tropiska klimatet vid kusten
mildras väl till en del af den året om blåsande
nordöstpassaden, men européer fördraga det ej
gärna. Medelårstemperaturen är vid kusten blott
26°, Cayenne har i den varmaste månaden 27,4°,
den svalaste månaden har öfverallt 26°.
hvadan temperaturskillnaden blott är 1°; maximum
är 35°, minimum 20°. Året indelas i det inre
i två regntider, dec.-febr. och maj-juli, samt
två torra årstider, men kusten har regn under
alla månader. Regnmängden utgör i allmänhet
2-3 m., i vissa trakter ännu mer. Vegetationen
är utomordentligt yppig, och få länder kunna i
detta hänseende täfla med G. Nästan alla berg
och flodstränder äro beklädda med majestätiska
och ogenomträngliga skogar, som innehålla en
mängd värdefulla trädslag, bland andra flera
kautschukträd, och det odlade landet frambringar
kaffe, bomull, sockerrör, kakao, tobak,
indigo, peppar, tonkabönor jämte andra tropiska
produkter. Det inre är täckt af savanner, i
synnerhet mellan 4° 30’ och 2° n. br. och 60°-63°
v. lgd, täckta af gräs och buskar samt här och
där, särskildt på höjder, isolerade träd. Växt-
och djurriket är för öfrigt nästan detsamma som
i Brasilien. G:s mineral äro ännu föga kända; på
några ställen har man funnit guld. - Befolkningen
är ovanligt gles (0,5 på 1 kvkm.). Med
undantag af kuststräckan, där engelsmän,
holländare och fransmän grundat kolonier,
bebos landet nästan endast af oberoende,
ociviliserade indianer af flera stammar. De
flesta tillhöra karibgruppen; endast vid öfre
Orinoco och ö. om Rio Branco lefva indianer af
nu-aruakgruppen samt i Tumuc-Humac-bergen några
tupi-stammar. - Ett mycket starkt folkelement
utgöra negrer och mulatter. Negrerna ha i det
inre bildat egna samhällen, af hvilka några
till namnet erkänna fransk, andra holländsk
öfverhöghet. I senare tider ha asiatiska kulier
införts i stor mängd. Så finnas omkr. 100,000
hinduer i Brittiska G., 3,600 malajer i Surinam
samt en mängd kineser, annamiter, japaner,
araber och kabyler i Cayenne. Därtill komma
européer af olika nationer, som här slagit
sig ned. Befolkningens antal är ej lätt
att bestämma. För 1893 beräknade H. Coudreau
detsamma i de tre europeiska koloniländerna samt
i det då mellan England och Venezuela omstridda
området till 410,300, af hvilka mer än hälften,
omkr. 224,500, voro negrer; närmast i antal
kommo asiaterna (142,600), medan indianerna,
väl för lågt, skattades till blott 14,400,
portugiser och brasilianare till 14,900 och
andra hvita till 13,900. Angående folkmängden
i de olika områdena se här nedan.
Besittningen af G. är delad mellan Venezuela,
England, Nederländerna, Frankrike och Brasilien.
1. Venezuelanska G. Dess gräns emot Brittiska
G. fastställdes genom en skiljedom af 1899
(se nedan); gränsen i v. mot Colombia är icke
godkänd af Venezuela. Alla officiella uppgifter
om areal äro därför osäkra, hvartill kommer,
att den administrativa indelningen sedan 1881
flera gånger ändrats. Nu upptager staten Bolivar
största delen af G. Befolkningen uppgifves
till omkr. 100,000 utom kringströfvande
indianer. Af ekonomisk betydelse blef landet,
först sedan guld upptäcktes här (1842 och
1856). Det lättast åtkomliga blef dock snart
bortplockadt, hvarpå produktionen aftog; dock
finnas utan tvifvel ännu oupptäckta guldfält
där. Utförseln 1900 steg blott till omkr. 1,2
mill. kr. För öfrigt äro skogsprodukter den
viktigaste exportartikeln (1900: 3,5 mill. kr.);
äfven utföres boskap till Cayenne och Trinidad
(omkr. 0,5 mill. kr. årligen). Ciudad Bolivar
är områdets viktigaste stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
