Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gujarati (Gudjarati, Guzerati) - Gujranwala, Gudjranwala - Gujrat - Gula l. Gulelven - Gula brigaden l. Gula regementet - Gula faran - Gula febern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gujaraṭi började redan på 1000-talet, men
framträder mera med den nationelle diktaren
Narsingh Mehta (1400-talet) och är nu rätt
omfattande; så tryckas sedan början af 1800-talet
flera tidningar på gujaraṭi. Bibeln finnes
öfversatt såväl på gujaraṭi som på två andra
dialekter (i Bombay och på halfön Cutch). Af
äldre grammatiska och lexikaliska arbeten
må nämnas grammatik af Drummond (1808),
ordböcker af
Mirza Mohamed Kazim (1846),
Karsandas Muldschi (1862),
Shapurji Edalji (2:a uppl. 1868).
Modernare arbeten äro
Dalal, "A manual of gujarati grammar" (1889),
Bhagu F. Karbhari, "The students english-gujarati dictionary" (3:e uppl. 1906),
Grierson, "Note on a dialect of gujarati discovered in the district of Midnapur" (i "Journal of the Asiatic society of Bengal", 1900),
J. Beames, "A comparative grammar of the Aryan languages of India" (3 bd, 1872–79).
Jfr äfven
Hoernle, "A grammar of the eastern hindi" (1880).
K. F. J.
Gujranwala, Gudjranwala
[godʃrənωa’la]. 1. Distrikt i Punjab,
kejsardömet Indien, s. om floden Chenab. 7,814
kvkm. 756,797 inv. (1901), mest muhammedaner. –
2. Hufvudstad i nämnda distrikt. 28,356
inv. (1901). Där föddes Runjeet Singh,
grundläggaren af sikhstaten (på 1790-talet).
(J. F. N.)
Gujrat [godʃərat], eng., l. Gudjerat. 1. Distrikt
i kejsardömet Indien, Punjab, mellan floderna
Chenab och Jhelam samt i n. begränsadt af
Himalaya. 5,312 kvkm. 750,548 inv. (1901), till
största delen muhammedaner. – 2. Hufvudstad i
nämnda distrikt. 19,410 inv. (1901). Tillverkning
af väfnader, mässingsfat och berömda inkrusterade
arbeten (s. k. kuft-arbeten). Där vunno engelsmännen
under Gough 21 febr. 1849 en afgörande seger öfver
sikherna, hvarigenom Punjab bragtes under Englands välde.
(J. F. N.)
Gula l. Gulelven, norskt vattendrag, som rinner
upp i närheten af Aursuen-sjön, på Storskarvens
norra sluttning, flyter i västlig och nordlig
riktning genom Guldalen samt faller ut i
Gulosen, omkr. 20 km. s. om Trondhjem. Längd
125 km. Dess viktigaste tillflöden äro
Budalselven, som kommer från Forelhogna, och
Sokna. I sitt öfre lopp har G. samma natur
som dess vilda och sönderslitna omgifningar
samt består af en nästan sammanhängande rad af
forsar. Vid Dragaas hytta i Holtaalen socken
bildar den ett större vattenfall, men antager,
sedan den kommit in i Singsaas socken, en lugnare
karaktär. G. var redan i forntiden bekant för
sina utskärningar och öfversvämningar, hvilka
ha förorsakat stora ödeläggelser. Mest bekant
är det stora jordskredet 1345, hvarvid
50 gårdar och flera kyrkor förstördes
samt mer än 250 människor omkommo.
O. A. Ö.
Gula brigaden l. Gula regementet, en af Gustaf
II Adolfs bästa trupper. 1613 uppsattes medelst
värfning, mest af tyskar, ett regemente om
1,200 man, hvilket fick benämningen Konungens
eget och sedan Fältherrens. Det öfverfördes till
Ingermanland och ombildades 1621, då det började
kallas Gula regementet, sedan dragonerna anlagt
rockar med gula beläggningssnören ("Den helgula
dräkten begagnades endast af de drabanter,
hvilka tjänstgjorde som konungens oppwacktare",
Ridderstad, "Gula gardet", 1903). Regementets två
första kompanier kallades Guardia l. Lifguardia
och utgjorde konungens lifvakt. Gula regementet
deltog med utmärkelse i polska kriget (1621–29),
utväxte sedan till en hel brigad, innehade
alltid platsen på infanteriets högra flygel och
stupade till största delen i slaget vid Lützen
(6 nov. 1632). Regementet nyuppsattes och gick
med hertig Bernhard af Weimar i fransk tjänst
1635. Gardeskompanierna förde konungens lik
till Wolgast, hvarifrån en mindre del följde
det till Stockholm, och från denna del har man
sökt härstamningen af Svea lifgarde (se d. o.).
C. O. N.
Gula faran, ett i nutida politiska debatter
ofta användt slagord, som plägar användas för
den ekonomiska, politiska och kulturella
fara, hvarmed den mongoliska ("gula")
rasens framträngande anses hota den hvita
rasen. Särskildt i länder, dit kinesiska kulier
i större antal importerats, t. ex. Förenta
staterna, Australien och Transvaal, har detta
slagord vunnit stark spridning, liksom äfven
vid bedömandet af Japans stora makttillväxt
och möjligheterna för en framtida, mot de
hvite aggressiv kinesisk politik under japansk
påverkan. Kejsar Vilhelm II gaf ett på sin tid
mycket omtaladt uttryck åt dylika farhågor
genom en allegorisk teckning, efter hans utkast
1895 utförd af professor H. Knackfuss. "Den
gula farans problem" har ofta behandlats i
essayform i politiska tidskrifter, från svensk
sida bl. a. af Viktor Rydberg i en uppsats "Den
hvita rasens framtid" (inledningsord till öfv. af
B. Kidd, "Den sociala utvecklingen", 1895).
V. S–g.
Gula febern (ty. gelbes fieber, eng. yellow
fever, fr. fièvre bilieuse), med., kallas en
febersjukdom till följd af ett af sina symtom,
gulsot. Andra namn på sjukdomen äro black vomit,
vomito negro, coup de barre. Sjukdomen har sina
förnämsta härdar i hamnarna vid östkusten af
det tropiska Amerika. Därifrån har den kunnat
sprida sig norrut ända till Quebec, söderut
ända till Buenos Aires. Namnet amerikanska
pesten torde gula febern ha fått på grund af
sitt amerikanska ursprung. Från Amerika har
sjukdomen troligen kommit till Afrikas västkust,
där den emellertid på grund af fåtalet större
hamnplatser och ännu relativt obetydlig trafik
förorsakat jämförelsevis små epidemier. Endast
vid Elfenbens- och Guldkusten samt vid Senegals
mynning har den fattat fast fot. Till Europa
kom den först vid midten af 1700-talet. I
Syd-Europa har den framkallat flera svåra
epidemier intill midten af 1800-talet: Malaga
1741, Livorno 1804 och Lissabon 1857, då af
19,000 insjuknade 7,000 afledo. 1870 utbröt
en epidemi i Barcelona, och genom från Cuba
återvändande trupper framkallades flera år
senare en epidemi i Madrid med 100 sjukdoms-
och 80 dödsfall inom en månad. Till Nord-Europa
har sjukdomen blifvit införd 33 gånger enligt
Reincke, men endast tre gånger framkallat
smärre, snart öfvergående utbrott (Brest 1802,
S:t Nazaire 1861, Swansea 1855). Till Sverige
torde inga andra fall af gula febern någonsin
blifvit införda än aflupna fall eller fall
af följdsjukdomar efter densamma. Asien och
Australien ha hittills varit förskonade för
sjukdomen. Efter Panamakanalens öppnande torde
emellertid faran för dessa världsdelar komma
att blifva större, liksom för en stor del af
Amerikas västkust.
Gula febern uppträder i både lättare och svårare
former. De lättare, abortiva sjukdomsfallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
