Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grotefend, Karl Ludwig - Grotefend, Hermann - Grotenburg - Grotenfelt - Grotenfelt, Adolf - Grotenfelt, Nils Gustaf Maximilian - Grotenfelt, Karl Gustaf Johannes (Gösta) - Grotenfelt, Berndt Julius - Grotenfelt, Gustaf (Kustavi) - Grotenfelt, Arvid - Grotesk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbeten i klassisk filologi, numismatik,
nedersachsisk lokalhistoria m. m. Han ägde
en storartad samling asiatiska, grekiska
och romerska mynt. - 3. Hermann G., den
föregåendes son, arkivman, historiker, f. 1845,
statsarkivarie 1874 i Aurich och 1876 i Frankfurt
am Main samt chef för storhertigliga geheime-
och hufvudarkivet i Schwerin 1887, har utgifvit
bl. a. Handbuch der historischen chronologie
des deutschen mittelalters und der neuzeit
(1872; 2:a, tillökade uppl. under titeln
Zeitrechnung des deutschen mittelalters und
der neuzeit, 2 bd, 1891-98, hvartill slöt sig
en liten Taschenbuch der zeitrechnung, 1898).
Grotenburg [grå-], ett 385 m. högt berg i
sydöstra delen af Teutoburgerwald, s. om
Detinold. På toppen af detsamma står den af
J. E. von Bandel modellerade, 16 aug. 1875
aftäckta kolossala Hermanns-(Arminius-)statyn
(afbildn. art. Arminius).
Grotenfelt, svensk-finsk adlig ätt, härstammande
från överstelöjtnanten Nils Groth, som 1677
adlades med namnet Grotenfelt och bodde i Jorois,
Savolaks, Finland.
1. Adolf G., finsk ämbetsman, ättling
i 5:e led af den ofvannämnde Nils G., f.
7 maj 1828, d. 29 dec. 1892, blef student
1842, filos. magister 1847 och juris kandidat
1852. Han egnade sig åt den juridiska
tjänstemannabanan och sysselsatte sig därunder
särskildt med fängelseväsendet. 1867 blef G.
inspektör för fängelserna och 1881 t. f.
samt 1888 ord. öfverdirektör för den då inrättade
fångvårdsstyrelsen. Under tiden hade han 1867
blifvit assessor och 1870 hofrättsråd i
Viborgs hofrätt. Vid Köpenhamns universitets
400-års-fest (1879) promoverades han till juris
doktor. G. inlade betydande förtjänster om
det finska fängelseväsendets ombildning efter
nyare och humanare principer.
2. Nils Gustaf MaximiliaG., den föregåendes
sysslings son, jordbrukare, f. 1846 i Viborg,
d. 1902 i Helsingfors, blef student
1863 och genomgick Ultuna landtbruksinstitut
1865-67, hvarefter han öfvertog skötseln
af fädernegodset Järvikylä i Jorois.
Där inrättade han en mejeriskola och införde
rationella metoder på kreatursskötselns område.
För mejerihandteringens befordrande var han
en af märkesmännen i Finland. Hans Handbok
i mejerihushållningen (1881) har allmänt
användts vid undervisningen i de nordiska
länderna och Ryssland. 1886 utgaf han
Mjölkhushållningens grunder. 1892 utnämndes han
till chef för den nyinrättade Landtbruksstyrelsen
och omorganiserade i denna egenskap
landtbruksundervisningen. G. var led.
af svenska Landtbruksakad. (1882). Han var
en verksam ledamot af flera ståndslandtdagar.
3. Karl Gustaf Johannes (Gösta) G.,
den föregåendes broder, skriftställare å
landtbrukets område, f. 3 juli 1855 i Jorois,
blef student 1873 och filos. kandidat 1877 samt
studerade 1877-79 vid landtbrukshögskolan
i Köpenhamn. 1887 blef han inspektör för
mejeriskolorna och 1891 t. f. direktor för
Mustiala landtbruksinstitut. Filos. licentiat
blef han 1889 på grund af afhandling Saprofyta
mikroorganismer i komjölk. Vidare har
G. utgifvit Hållbarheten hos helmjölk, grädde,
skummjölk och smör (1892), den digra monografien
Landtbruket i Finland (1896), Det primitiva
jordbrukets metoder i Finland under den
historiska tiden (akad. afh.
1899), Lärobok i åkerväxtodlingens grunder (1901
-02), Bidrag till kännedom af mjölkhushållningens
utveckling i Finland (1906) m. fl. Han utnämndes
1901 till professor i landtbruksekonomi och
jordbrukslära vid Helsingfors universitet
(från 1907 blott i det senare ämnet) och 1904
till föreståndare för agrikulturekonomiska
försöksanstalten å Ånäs nära Helsingfors. G. blef
led. af svenska Landtbruksakad. 1895.
4. Berndt Julius G., syssling till G.
1, jurist, f. 12 april 1859 i Viborg,
student 1876, filos. kand. 1880, juris utriusque
kand. 1883 och juris utriusque doktor 1887 på
grund af afh. Om målsegandebrottets begrepp
enligt finsk straffrätt och docent i
kriminallagfarenhet och rättshistoria vid
Helsingfors’ universitet 1888. Sistnämnda
år ingick han vid Viborgs hofrätt
och avancerade där till hofrättsråd,
men tjänstgjorde från 1892 oafbrutet vid
lagberedningen till 1905, då han efter
storstrejken utnämndes till prokurator.
Vid flera ståndslandtdagar var han led. af
lagutskottet. Som prokurator sökte han i sin
mån bidraga till laglighetens återställande, men
ådrog sig det suometarianska partiets ovilja.
I början af maj 1908 erhöll han
kejserlig befallning att anhålla om
afsked. Som anledning uppgafs hans hållning
i Voima-affären, en af suometarpartiets
angreppspunkter mot den konstitutionella
senaten.
5. Gustaf (Kustavi) G., son till G.
1, historiker, f. 1861 i Helsingfors, blef
student 1879 och filos. licentiat 1887,
docent i finsk, rysk och nordisk historia vid
Helsingfors’ universitet s. å. och e. o.
professor i nordisk historia 1905. Han har
utgifvit afh. Suomen kaupasla ja kaupungeista
ensimmäisten Vaasa-kuninkaitten aikoina
(1887. Om Finlands handel och städer
under de första Vasakonungarnas tider) och
Suomen historia uskonpuhdistuksen aikakaudella
1521-1617 (1902. Finlands historia under
reformationstidehvarfvet), förutom
flera urkundspublikationer och uppsatser
i "Historiallinen Arkisto". I det
politiska lifvet har G. deltagit som medlem af
ståndslandtdagarna och publicist. Han tillhör
det konstitutionella finska partiet och invaldes
1908 i landtdagen.
6. Arvid G., den föregåendes broder,
filosofisk skriftställare, f. 1863 i
Helsingfors, blef student 1880, filos.
doktor efter studier för W. Wundt och K. Eucken
1888 på grund af afh. Das Webersche gesetz
und die psychische relativität, docent i
psykologi vid Helsingfors’ universitet 1889
samt professor i (teoretisk) filosofi
där 1905. Han har skrifvit den första
framställningen af filosofiens historia på
finska, Uudemman filosofian historia (1899. Den
nyare filosofiens historia) samt vidare utgifvit
Die wertschätzung in der geschichte
(1903) och Geschichtliche werthmass-stäbe
in der geschichts-philosophie bei
historikern und im volksbewusstsein (1904).
1. (M. G. S.) 2-6. T. C.
Grotesk (it. grottesco). 1. Benämning på ett
under högrenässansen upptaget dekorationssätt,
till hvilket förebilderna hämtades från vissa i
Rom eller dess närmaste omgifningar (i utgräfda
villor och bad, hvilkas underjordiska rum af
italienarna kallas grotte, grottor) upptäckta
väggmålningar, i det hela liknande dem,
som sedermera blifvit funna i de uppgräfda
kampaniska städerna. Dessa antika förebilder,
som kunna antagas härstamma från tiden omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
