Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gonzaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1479
Gordon
1480
tillhörande en yngre ättegren, som härstammade
från en son till den l :e markisen af lluntly. En
son till den 2 :e earlen af Huntly blef genom
gifte earl af S u t h e r l a n d: då denna
ättegren utgick på manssidan, öfverfördes titeln
genom gifte till släkten L e v e s o n - G o w e
r (se d. o.), hvars huf-vudman 1833 blef hertig
af Sutherland. Ej nöjaktigt utredd är släktskapen
mellan ättens hufvudgren (Huntly-grenen) och
Aberdeen-grenen, hvars förste kände medlem är
Patrick G., som 1445 stupade vid Arbroath. Dess
hufvudmän fingo sedan titlarna lord H a d d o och
(1682) earl af Aberdeen; ättegrenen fortlefver
ännu. - Bland äldre genealogiska, ej i allo
tillförlitliga arbeten om släkten märkas sir
Robert Gordon. "Genealogical history of the
earldom of Sutherland" (fr. 1600-talet, tr. 1813)
och W. Gordon, "House of Gordon" (2 bd, 1726-27).
1. George G., 2:e earl af Huntly,
d. 1502 1. 1503, var 1498-1501 skotsk
lordkansler. Han var 1459-71 gift med konung
Jakob I :s dotter Annabella, men deras äktenskap
upplöstes på grund af för nära släktskap dem
emellan; hans dotter, lady Catherine G.
(d. 1537) blef 1496 gift med den
engelske pretendenten Perkin Warbeck, men
skildes från honom, då hans bedrägeri
af-slöjades.
2. Alexander G., 3:e earl af Huntly,
d. 1524, inlade stor förtjänst om Hebridernas
slutliga underkufvande 1504, ledde förtruppen i
slaget vid Flodden (9 sept. 1513) och var en
af de få skotska ädlingar, som där kommo undan
med lifvet; han satt sedan i regentskapsrådet
under Jakob V :s minderårighet.
3. George G., 4:e earl af Huntly, den
föregåendes sonson, f. 1514, d. 1562, inkallades
i rådet 1535 och blef 1546 kardinal Beatons
efterträdare som kansler, tillfångatogs 1547
af engelske protektorn Somerset vid Pinkie
och arbetade efter frigifvandet 1548 en tid
för Englands intressen. På grund af sitt
godtycke som styresman öfver de nordliga
provinserna föll den mäktige mannen 1554 i
onåd hos änkedrottningen-regentinnan Maria
af Guise; hans däraf föranledda affall från
det katolska partiet (1560) bröt dettas makt.
G. lyckades dock ej vinna åsyftadt inflytande
öfver den unga drottningen, Maria Stuart, vid
hennes ankomst till Skottland 1561, utan hennes
halfbror, earlen af Moray, blef i stället den
egentligen styrande. G. sökte då bortföra
drottningen under hennes resa till Aberdeen
för att sedan förmäla henne med sin son, sir
John G., men hans lilla skara slogs tillbaka
af drottningens följe vid Corrichie
(5 nov. 1562), hvarvid G. fick sin bane.
Sonen afrättades i Aberdeen 6 nov., och
drottningen var tillstädes vid afrätt-ningen
för att vederlägga ryktena om, att
hon besvarat hans kärlek.
4. George G., 5:e earl af Huntly,
den föregåendes son, d. 1576, dömdes till
döden efter öfverrumplingen vid Corrichie
(se G. 3), satt i fängelse till 1565 och
förband sig efter frigifningen med Bothwell,
som 1566 äktade hans syster. De samverkade
vid mordet på Darnley, och G. lät upplösa
Bothwells äktenskap med systern samt
var ett af vittnena vid vigseln mellan denne
och Maria Stuart; till belöning återfick han
1567 gods och titel. G. stred sedan för
drottningens sak till våren
1569, men försonades i Perth 1572 jämte sin
svärfar James Hamilton, hertig af Chåtellerault,
med re-genten Moray.
5. George G.. 6:e earl och l:e markis
af Huntly, den föregåendes son, f. 1562, d.
1636, var från 1583 hufvudmän för det katolska
partiet i Skottland och bedref med detta och
konungen af Spanien idkeliga stämplingar
för protestantismens utrotande i Skottland.
Han slog 1594 en kunglig här under Argyll,
men måste 1595 fly ur landet; återkommen 1596,
upptogs han följande år högtidligen i det
presbyterianska kyrkosamfundet och blef 1599
utnämnd till markis och styresman öfver de
norra provinserna. Denna befattning fråntogs
honom 1630 af Karl I, då den med få afbrott
innehafts i släkten i 160 år.
6. George G., 2:e markis af Huntly, den
föregåendes son, använde under inbördeskriget
sitt stora inflytande i norra Skottland
till Karl I :s förmån och stred
1639 mot Montrose, som då anförde
covenant-partiets här, samt från 1644 mot den
strängt presbyterianske Argyll. Gammal ovilja
mot Montrose gjorde, att G. ej verksamt
understödde dennes fälttåg för den kungliga
saken 1644 -45. Själf blef han 1647
besegrad af David Leslie, tillfångatogs
och afrättades, på parlamentets befallning,
i Edinburgh 22 mars 1649.
7. George G., l:e earl af Aberdeen,
f. 1637, d. 1720, var son till den
1644 afrättade rojalisten sir John G.,
blef 1681 president i Skottlands högsta
domstol och 1682 kansler samt earl af Aberdeen.
Hans stränga kyrkopolitik mot nonkonformisterna
tillfredsställde dock ej hofvet, hvarför
han afskedades 1684. Efter Stuartarnas fall
lämnade G. det politiska lifvet.
8. G e o r g e G., 4:e markis af Huntly och
l:e hertig af G., sonson till G. 6, f. 1643,
d. 1716, upphöjdes 1684 af Karl II till
hertig, blef trots sin katolska tro af Jakob II
utsedd till befälhafvare på slottet i Edinburgh
(1686) och belägrades där af konung Yilhelms
anhängare mars-juni 1689. Sedermera blef G.
ofta för kortare tid inspärrad för jakobitiska
stämplingar.
9. Lord George G., den föregåendes sonsons
son, f. 1751, d. 1793, är bekant genom sin
till vansinne gränsande excentricitet och sin
agitatorsverksamhet vid "no-popery-upploppet"
1780. Han tjänade några år vid flottan och var
1774-81 parlamentsledamot. Då parlamentet
1778 antagit en bill, som gaf katolikerna
större fri- och rättigheter, stiftade G. 1779
en protestantisk förening, som skulle verka för
lagens upphäfvande. Som föreningens president
holl hän 29 maj 1780 ett af tusentals personer
besökt massmöte och framlämnade i underhuset å
dess vägnar en petition om lagens afskaffande,
medan hans anhängare hotfullt flockade sig i
korridorerna. Jäsningen i London växte dag för
dag, katolska kapell förstördes, 6 juni hotade
pöbeln parlamentet, men förmåddes af G. att
aftåga, hvarpå den brände Newgate-fängelset
och befriade fångarna äfven i andra
fängelser. G. hade redan 5 juni förgäfves
manat till lugn, men förmådde ej längre behärska
de krafter han lössläppt. 8 juni kufvades
upploppet af regeringens trupper, G. häktades
och anklagades för högförräderi, men blef
i febr. 1781 frikänd. 1786 uppträdde han
till försvar för Cagliostro och smädade därvid
franska drottningen; för detta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
