Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gonzaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1477
Gordigiani-Gordon
1478
men blef slutligen genom hotelser nödgad att
gifva vika. Senaten bekräftade valet. Men
blott några veckor innehade G. makten. När
ståthållaren i
Gordianus T:s bild på ett antikt mynt.
Gordianus II:s bild på ett antikt mynt.
Mauretanien med sina trupper anföll Kartago
och i striden dödade G :s son och medregent
(se nedan), beröfvade han sig själf lifvet. -
2. Marcus Aurelius G., den förres son, utropades
238 till sin faders medregent, men stupade kort
därefter i strid mot Mauretaniens ståthållare. -
3. Mardis Antonius G. Pius Felix, den föregåendes
syskonbarn, blef 238 jämte Pupie-nus och Balbinus
upphöjd till makten under titeln af ca:sar. Efter
Pupienus’ och Balbinus’
Gordianus 111. l^ter en antik m°rd ^
^ härskade G byst från Gabii (nu i Louvre),
ensam. Han tog rad af sin förträfflige
minister,
pretorianprefekten Timesitheus, med hvars dotter
han gifte sig, och stred segerrikt mot perserna,
men blef 244, sedan Timesitheus dött, mördad
af den nye pretorianprefckten Filip Araben.
R- Tdh.
Gordigiani [gårdidjäni], Luigi, italiensk
tonsättare, f. 1806 i Florens, d. där 1860, skref
sju operor, dock utan afgjord framgång. Däremot
förvärfvade han sig genom sina öfver 300
Canzonette och Canli populärt (däribland många
duetter) tillnamnet "Italiens Schubert". Dessa
älskliga, nationella melodier ha i alla länder
blifvit kända och sjungna. G. utgaf toskanska
folkvisor. A: L.*
Go’rdion. Se Gör d i u m.
Gordisk knut. Se G or d i u ni.
Go’rdium (grek. Foodiov], urgammal stad i
Frygien eller Galatien i Mindre Asien, säte
för de äldste frygiske konungarna. Ett orakel
hade nämligen tillstyrkt frygierna att till
konung välja den förste man, som de på väg till
Zeustemplet mötte körande en vagn. Till följd
däraf utkorades Gor-dios, en enkel landtman,
till konung och gaf sitt namn åt staden. Den
betydelsefulla vagnen uppställdes i Zeustemplet,
och oraklet förkunnande, att herraväldet öfver
Asien skulle tillfalla den, som kunde upplösa
den ytterst invecklade knut, medelst hvilken oket
var fäst vid vagnsstången. Om Alexander den store
berättas, att han efter fruktlösa försök att lösa
knuten af huggit den med sitt svärd. Ordspråksvis
begagnas uttrycket gordisk knut om
hvarje i sig omöjlig uppgift, hvilken genom
våld eller maktspråk bringas till lösning. Vid
G. finnes ett antal stora grafhögar, af hvilka
fem 1900 undersöktes af de tyska forskarna
bröderna G. och A. Körte. Grafvarna förskrifva
sig från omkr. 700- 550 f. Kr., ehuru äfven
lämningar från 2:a förkristna årtusendet
ha anträffats. Fynden tyda på en tämligen
primitiv kultur. Bland dem märkas ett slags
stora bryggkittlar af brons med järnhandtag
samt en stor mängd fibulor af brons. Under
äldre tid ha inflytelser från Cypern gjort
sig gällande; senare importerades grekiska
varor. Märkligt är ett tidigt attiskt
lerkärl, som synes härstamma från samma
fabrik som den berömda Fran-cois-vasen.
A. M. A. T. J. A.
Go’rdius. Se Filaria medinensis och T a g e l
o r m.
Gordjeje’nko, Konstantin, lillrysk
kosack-höfding, d. 1715. Då Mazepas förräderi
blef röjdt, ställde sig G. öppet på Karl XII :s
sida och kom 28 mars 1709 med 8,000 zaporogiska
kosacker till den svenske konungen, som han
hälsade med ett tal på latin. Det var närmast
på hans inrådan, som Karl XII tågade till
Poltava. Efter nederlaget uppsökte han konungen
i Bender och fick af honom ett politiskt uppdrag
till zaporogerna. Detta ledde dock ej till något
resultat, och G. dödades. A-d ,J.
Gordon [gå’dn], ö. Se El d si a n d e t.
Gordon [gå’dn],. gammal skotsk ätt af
anglo-normandisk härkomst, som på 1100-talet
bosatte sig vid Gordon i Berwickshire, alldeles
invid gränsen till England. Dess förste
mera kände medlem - från hvilken nästan alla
historiskt bekanta medlemmar af ätten härstamma
- var sir Adam de G., hvilken omtalas som
förtroendeman åt Edvard I och Edvard II vid
deras förhandlingar med skottarna, men efter
slaget vid Bannockburn 1314 erkände Robert Bruco,
därefter blef en af dennes främste rådgifvare
och för hans räkning deltog i en ambassad till
påfven i Avignon (1320) för att°framlämna ett
bref om Skottlands oberoende. Han stupade
mot engelsmännen vid Halidon hill (12 juli
1333). Af Robert Bruce erhöll han i förläning
Strathbogie i Aberdeenshire, som blef ett af
släktens stamgods under namnet Huntly. En annan
sir Adam de G., bekant som krigare vid gränsen,
deltog bl. a. i den 4:e earlens af Douglas
ryktbara härfärd nedåt England mot Hotspur och
stupade därunder vid Homildon hill (1402). Han
efterlämnade inga legitima söner, blott en
dotter, Elisabet, g. m. Alexander Seton; till
dem öfver-läts 1408 af rcgenten Albany baronict
G. and Huntly, och till deras efterkommande, de
s. k. Seton-Gordons, höra carlcrna och markiserna
af Huntly samt hertigarna af G. och earlerna af
Sutherland. Titeln earl af Huntly för-värfvades
1449, markisvärdigheten 1599, och 1684 blef
den 4:e markisen af Huntly hertig af G. Denna
ättegren och därmed hertigtiteln utslocknade 183C
med den 5:e hertigen, genom hvars syster Gordon
Castle med tillhörande stora gods då öfvergick
till hertigen af Richmond (af släkten Lcnnox,
därefter kallad G o r d o n - L e n n o x, se
L e n n o x); hertigtiteln återupplifvades dock
1876, då den 6:e hertigen af Richmond fick titeln
hertig af Richmond and Gordon. Titeln markis af
Huntly däremot öfvergick 1836 till earlen af A
bo y n c.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
