Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Godwin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1407
Goertz
1408
i form af lån. I Paris mottog G. också i
början af
1717 af dem 175,000 livrés (som m-ed upplupen
ränta återbetalades af 1755 års riksdag),
och samtidigt, lyckades han af franska
regeringen utverka sig 300,000 rdr sp. i
förskott på subsidierna samt af slöt med enskilda
kontrakt om leverans af tre fregatter och
värfning af matroser. Därjämte hade G. inledt
hemliga underhandlingar med ryska sändebudet
i Haag. Då G. skyndat tillbaka till
Holland för att uppbära resten af jakobiternas
lån och möjligen träda i förbindelse med
tsaren, hvartill utsikt öppnats, blef han 21
febr. 1717 af stadsmyndigheterna i Arnhem,
i prov. Gelderland, häktad på begäran af
engelska regeringen, som genom att kränka
bref-hemligheten kunnat följa hans
brefväxling med ministrarna Sparre i Paris
och Karl Gyllenborg i London samt oroats af
den däri afhandlade landstigningsplanen och
skeppsköpet samt, kanske ännu mera, af det
hotande mötet emellan G. och tsaren. Samtidigt
ställdes Gyllenborg i London under bevakning.
Till försvar för dessa brott mot folkrätten, som
väckte oerhördt uppseende, utgaf engelska
regeringen brefväxlingen af trycket. G.
hölls i sträng arrest, hvarunder han dock
fintligt lyckades sätta sig i brefförbindelse med
yttervärlden, ända till 31 juli, då Gelderlands
ständer efter bearbetningar och mutor på eget
bevåg försatte honom i frihet till både engelska
och holländska regeringens harm. 22 aug. hade
G. med tsaren på slottet Loo ett möte, som
väckte knappt mindre sensation än häktningen,
bröt isen för en allvarlig underhandling
om en rysk separatfred och gjorde de öfrige
fienderna späka. Vid hemkomsten i nov.,
då G. i Lund mottogs med synnerlig
nåd af konungen, fann han finansväsendet
till ytterlighet förvirradt och ville åtaga sig
en fortsatt ledning af detsamma för
1718 endast under villkor, att freden på allt
sätt söktes. Därför mottog och gaf man
förslag till förlikning med England och lämnade
ej heller en allmän fredsunderhandling ur sikte,
samtidigt med att G., som förste plenipotentiär,
och Gyllenborg höllo konferenser med ryska
fullmäktige på Löfö i åländska skärgården
maj-nov. 1718. Under tiden gjorde
G. ett par längre besök hos konungen. Ehuru
denne förkastade de uppgjorda förslagen till
traktat, förstod G. med fulländadt mästerskap
hålla underhandlingen gående i månader,
hvarigenom Sverige befriades från ett ryskt
anfall. Slutligen sag han ingen annan utväg
än att bryta den ryska underhandlingen och
söka uppgörelse med England och var på
väg att meddela sig därom med
konungen, då denne 30 nov. stupade. G. stod
nu ensam mot en ämbetsmannakår, som hatade den
till-tagsne utlänningen, och ett till förtviflan
bragt folk, som i honom sag upphofsmannen
till eländet. Arf-prins Fredrik af Hessen,
härens generalissimus, Ulrika Eleonoras gemål,
som fruktade, att G. skulle verka för hertig
Karl Fredriks utropande till konung, och som
visste, att G :s häktning och bestraffning
skulle vara i högsta måtto populära åtgärder,
lät 2 dec. 1718 i Karl XII:s namn arrestera
honom i Ta-nums prästgård, hvarefter han fördes
till Stockholm. Inför en särskildt tillsatt
kommission kallades G. 16 jan. 1719 att svara
på anklagelserna att ha varit illasinnad mot
Sverige (syftar på Bassewitz’ underhandling
1714), väckt konungens misstro mot undersåtarna,
förtalat ämbetsmännen och sålunda kommit
i konungens förtroende, verkställt skadliga råd
och afrådt fred. Eättegången (i själfva verket
en komedi, ty G :s öde var på förhand afgjordt)
fördes på ett brådskande och olagligt sätt:
G. fick ej begagna advokat eller afgifva
skriftligt svaromål samt erhöll endast
tre halfva dagar för att bereda sig på sitt
svar. 11 febr. pröfvade kommissionen "skäligt
och rättvist", att G. skulle halshuggas och
kroppen nedgräfvas på galgbacken. Redan 19
febr. (2 mars enligt n. st.) 1719 gick domen
i verkställighet. Vid 1723 års riksdag lades G
:s arf-vingar till last ett debet på 15 tunnor
guld. Men däremot uppställdes genfordran,
och efter påstötning från ryska hofvet beslöts
under frihetstidens sista tid, att denna skulle
betalas. Under loppet af 1771-80 utanordnades
också öfver 1,2 mill. dal. smt, hvaraf dock
endast en mindre del tillföll arfvingarna (G:s
dotter, fru Georgina Henr. Dör. von Eyben,
och dotterdotter, fru Mar. Jul. von Laffert),
men lejonparten ett konsortium, som köpt deras
anspråk. Därför bestämde också Gustaf III, som i
ett ryktbart bref till fru von Eyben 1770 gifvit
G :s minne en lysande upprättelse, 1776 dessutom
åt fru v. Eyben personligen 60,000 dal. smt för
att "aftvätta riket en blodskuld".
Litt.: K. von Moser, "Rettung der ehre und
un-schuld des weiland königl. schwedischen
staatsmini-sters... Georg Heinrichs,
freyherrn v. Schlitz genannt v. G." (1776),
F. F. Carlson. "Om fredsunderhand-lingarne åren
1709-1718" (1857), B. von Beskow, "Friherre
G. H. v. G., statsman och statsoffer" (1868),
G. Syveton, "L’erreur de G." (i "Eevue d’histoire
diplomatique", 1895-96), Th. Westrin, "Friherre
G. H. v. G :s bref ur fängelset i Arnhem 1717" (i
"His. tidskr.", XVIII, 1898), Th. Busse-maker,
"De arrestatie van Gyllenborg en Goertz in
1717" (i "Tijdschrift voor geschiedenis"
etc., Gro-ningen, 1901), Kl. Annerstedt,
"Fältmarskalken grefve Magnus Stenbock" (i
"Sv. akad :s handl. ifrån år 1886", 20:e d.,
1905; 1906).
2. Johann Eustac h, grefve v. Schlitz genannt
von G., preussisk statsman, f. 1737, d. 1821,
var 1762-75 lärare för arfprins Karl August
af Weiniar, användes 1778 i samband
med bajerska arfföljds-frågan af Fredrik II i
diplomatiska uppdrag, var 1779-86 preussiskt
sändebud i Petersburg, af gick därefter
som utomordentligt sändebud till Haag,
där han förgäfves sökte bilägga striden
mellan arf-ståthållaren och patrioterna,
samt förflyttades 1787 till Regensburg, där
han blef Preussens komitialgesandt. Som sådan
deltog han i fredskongressen i Rastatt. 1807
drog han sig tillbaka från statstjänsten och
sysslade därefter blott med litterära arbeten,
mest rörande diplomatisk historia.
3. Hermann, grefve v. Schlitz
genannt von G., friherre von Wrisberg, tysk
statsman, f. 1819 i Hannover, d. 1889 i
Braun-schweig, trädde 1847 i braunschweigsk
statstjänst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
