Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Godwin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1401
Godwin-Goecking
1402
för "The royal institute of british architects"
och, sedan 1844, hufvudredaktör för den
för byggnadskonsten viktiga tidskriften
"The builder". Bland hans byggnadsverk må
nämnas kyrkorna S:t Juda och S:t Lucas i South
Kensington. Han skref bl. a. Essay ön concrete
(1835), The churches of London (1839), History
in ruins (1853) och London shadows (1854) samt
lämnade förträffliga bidrag till "The builder",
"Civil engineer and architects’ journal’* och
"Art journal".
Godwin [gå’dwin], P ark e, amerikansk
författare, f. 1816, d. 1904, var politisk
och litterär medarbetare i "Evening post",
"Democratic re-view", "Putnam’s monthly" och
"The atlantic". Bland hans arbeten märkas V åla,
a mythological tale (1851), i hvilken skildras
händelser i Jenny Linds lif, The history and
organisation of labor (1875), en biografi öfver
W. Cullen Bryant (2 bd, 1883), hvars mag han var,
m. fl.
Godwin Austen [gå’dωin å’stin], äfven betecknad
K2 (med orätt identifierad med Dapsang),
högsta toppen i Karakorumkedjan i Främre
Indien och näst Mount Everest jordens högsta
berg, 8,620 m. Den från densamma nedkommande
Baltoroglaciären med en längd af 56 km. och en
bredd af 1,5–4 km. anses för jordens största
högfjällsglaciär. – Toppen är uppkallad
efter Henry Haversham Godwin Austen, f. 1834,
som deltog i den indiska fältmätningskårens
kartarbeten i Kashmir (1857), Ladakh (1862)
och östra Himalaya och gjort sig högt förtjänt
om vetenskapen genom sitt arbete "On the land
and freshwater mollusca of India" (1882–99).
Wbg.
Goe, nord. myt., var enligt den mytiska
forn-sagan sonsonsons sondotter af jätten F
o r n j o t (se d. o.). Dennes son Käre hade
en son Froste, som åter var fader åt Snö den
gamle, hvars son hette Torre. Om denne Torre,
som säges ha härskat öfver Gottland, Kvänland och
Finland, berättas, att kvänerna plägade offra åt
honom, på det han skulle gifva dem mycken snö,
så att det kunde blifva godt skidföre. Detta
offer skulle ske vid midvintern, som därefter
kallades Torre-månad. Konung Torre hade två
söner, Nor och Gör, samt en dotter Goe. Hon
försvann plötsligen en gång, hvilket vållade,
att midvintersoffret kom att anställas en månad
senare än vanligt; denna månad blef sedan kallad
G o e-eller Göjeinånad. Nor och Gör spanade
efter sin syster och funno henne slutligen i
Hedemarken hos konung Eolf i Berg, som hade
bortröfvat henne och tagit henne till äkta. Det
isländska ordet gõi skrifves äfven gæ, hvilken
form närmare motsvarar det i norska landskapsmål
förekommande g jo, tunn snö, spårsnö. Äfven i
namnet Goe finna vi således personifikationen
af en naturföreteelse. Göjemånad är nu den
svenska benämningen på februari, ehuru därmed
ursprungligen betecknades senare hälften af
februari och förra hälften af mars, liksom
Torremånaden (hvars namn i våra almanacker
förvridits till Tors-månad) omfattade slutet
af januari och förra hälften af februari.
, Th. W.*
Goebel [göb-], KarlEberhard, tysk botanist,
f. 1855 i Billigheim i Baden, filos. doktor
i Strassburg 1877, är sedan 1891 professor
i botanik vid universitetet i München samt
direktor för därvarande botaniska trädgård och
växtfysiologiska institut. G. är en af nutidens
främsta växtmorfologer och bio-
loger. Se B o t a n i k, sp. 1305. Bland
hans många skrifter må nämnas Vergleichende
entwicklungs-geschichte der pflanzenorgane
(1883), Pflanzenbiolo-gische schilderungen (2
bd, 1889-93), Morpho-logische und biologische
bemerkungen l-18 (i "Flora", 1889-1908),
Archegoniatstudien 1-2 (ibidem 1892-1908),
Organographie der pflanzen, insbesondere
der archegoniaten und samenpflanzen (2 bd,
1898-1901) och Einleitung in die experimentelie
morphologie der pflanzen (1908). G. redigerar
sedan 1889 tidskr. "Flora". Han blef
led. af Fysiogr. sällsk. i Lund 1900.
T. K.
Goeben [göb-], August Karl Friedrich Christian
von, preussisk general, f. 1816 i Stade,
d. 1880 i Koblenz, var 1835-36 officer vid
ett preussiskt infanteriregemente, men tjänade
.sedan i car-listiska armén, där han avancerade
till öfverstelöjtnant. 1842 återinträdde han
i preussiska armén som sekundlöjtnant, blef
1861 generalmajor och 1863 brigadchef. Som
sådan deltog han i danska fälttåget 1864 och
som divisionschef (13 :e divisionen) 1866 i
Main-arméns fälttåg i västra Tyskland. Vid
fransk-tyska krigets utbrott 1870’fick han
befälet öfver 8 :e armékåren (första armén under
Steinmetz). Segern vid Spicheren 6 aug. var till
stor del G :s förtjänst, ty han förde befälet
större delen af dagen. Med sin armékår deltog han
därefter i slaget vid Gravelotte (18 aug.) och
i Metz’ inneslutning. Efter franska Rhenarméns
tillfångatagande kom han med sin armékår att
tillhöra den nya första armén (Manteuffel),
som ryckte fram i norra Frankrike. 9 jan. 1871
fick han, ehuru yngste armékårschef, efter
general Manteuffel befälet öfver första armén
och vann med denna segern vid S:t Quentin
(19 jan.), hvilken afgjorde fälttåget i norra
Frankrike. Efter kriget återtog han befälet
öfver 8:e armékåren. - G. var typen för en
härförare, kunskapsrik, klarseende, djärf
och beslutsam, men på samma gång försiktig,
orubbligt lugn, äfven i de svåraste lägen,
vänlig och välvillig mot sina underlydande
och därför omtyckt af alla. G. författade Vier
jahre in Spanien (1841), Reise- und lagerbriefe
aus Spanien und vom spanischen heer in Marokko
(1863) samt skildringar ur Mainarméns fälttåg
1866 och kriget i norra Frankrike 1870-71.
C. O. N.
Goecking [gö’ck-], Leopold Friedrich Günther
von, tysk skald, f. 1748 nära Halberstadt,
d. 1828 i Schlesien, bedref juridiska och
kamerala studier i Halle och beklädde sedan
flera höga poster i förvaltningen inom olika
tyska riken. G :s diktsamlingar, Sinngedichte
(1772; 2:a uppl. 1778), Heder zweier liebenden
(1777; 3:e uppl. 1819), hans mest populära,
och Gedichte (1779-82; 3:e uppl. 1821) tillhöra
snarare Wielands skola än Göttingerbunds,
ehuru hans personliga förbindelser förde honom
tillsammans med Bürger, Voss m. fl. och G. flera
år deltog i utgifvandet af "Musen-almanach". Hans
epistlar erinra om Gleims och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
