Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Godomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1399
Godunov-Godwin
1400
och drifva människan allt längre i ofri
riktning. - På lägsta ståndpunkt röj es
godtycket såsom en förmåga att afbryta en viss
instinktiv verksamhet och börja en annan, utan
att någon förändring hos drifterna därtill ger
omedelbar anledning. På högre ståndpunkt blir
valet tydligare och paras med en ,viss grad af
afsiktlighet. Så kan en människa visa mycken
afsiktlighet, besinning och s j älf behärskning,
när det gäller att välja medel till begärens
tillfredsställelse, ehuru begäret själf är
godtyckligt val dt. Ett exempel därpå erbjuder
ofta den hat- och hämndlystna människan. Detta
visar en hög grad af medvetenhet inom en sfär
af viljelifvet, under det sammanhanget mellan
denna och lifvet i det hela ännu är föga medvetet
och afsiktligt bestämdt. Så länge människan är
sinnligt viljande, kvarstår detta i viss mån. Hon
må huru planmässigt som helst ordna sitt lif,
så är dock den allmänna form, under hvilken’hon
söker "lyckan", alltid i viss mån godtyckligt
vald. En kan företrädesvis söka den i makt,
en annan i rikedom, en tredje i njutning
o. s. v. Godtyckligheten lämnar aldrig det
sinnliga viljelifvet, ty sinnligheten är alltjämt
mer eller mindre tillfälligt bestämd. För den
sedliga människan äro de sinnliga begären ett
område, som skall bestämmas och ordnas efter
sedliga grundsatser. Men detta ordnande skall
ske på organiskt sätt. Människan skall ej i
första rummet söka undertrycka sina begär, utan
förnuftsenligt organisera dem och låta dem fritt
verka inom en af förnuftet utstakad sfär. Hon
hemfaller därför ej heller till pedanteri, utan
ger jämväl sitt godtycke ett visst spelrum.
L. H. Å.*
Godunov [gadunå’ff], BorisFedorovitj. Se Boris
Godunov och E y s s l a n d, historia.
Godvikt, hand., en mindre öfvervikt
(eller afdrag i den verkliga vikten), som
enligt gällande kutym ofta lämnas köparen i
grosshandeln och som i regeln beräknas till
en viss % eller °/oo af brutto- 1. nettovikt.
Å. W:son M.
Godwin [gå’dfliin], engelsk jarl, som sådan
omnämnd redan under konung Knut den store
1018. G. stod högt i gunst hos konung Knut
och var gift med Gytha, en syster till Knuts
svåger Ulf, Sven Estridssons fader. Från
1020 namnes han i urkunder främst bland Knuts
lekmannahöfdingar; hans danska sympatier togo
sig bl. a. uttryck i de nordiska namn han
gaf sina barn: Sven (Swegen), Harald, Toste
(Tostig) o. s. v. Vid Knuts död 1035 slöt sig
G. för att bevara förbindelsen med Danmark
först till dennes och Emmas son Hardeknut, men
hyllade 1037 Harald Harfot. Vid tronledigheten
1042 åvägabragte han Edvard Bekännarens val
till konung, hämtade denne från Normandie och
var sedan under hans regering det nationella
partiets ledande statsman, ständigt motverkande
de normandiske gunstlingarnas inflytande och
äfven ofta i strid med de själfrådige jarlarna
Leofric och Siward. Själf styrde han Wessex,
och hans söner Sven och Harald fingo jarldömen i
Mercia och östangeln; hans eget inflytande hos
konungen stärktes, då denne 1045 gifte sig med
hans dotter Edith. Det motverkades emellertid
bl. a. af normanden Robert af Jumiëges, som 1044
blef biskop af London och 1050 ärkebiskop. En
öppen brytning mellan G. och konungen inträffade
1051, då G. vägrade utan rättegång bestraffa
invånarna i Dover, som låg inom hans jarldöme,
för några påstådda öfvergrepp från deras sida mot
konungens svåger, grefve Eustache af
Boulogne. G. och hans söner förklarades på
ett witenagemot fredlösa och nödgades fly till
Flandern, där G :s son Tostig fann understöd för
dem hos sin svåger, grefve Balduin V. Därifrån
återvände de sommaren 1052 med en flotta, vunno
understöd af Londons borgare och tvungo konungen
att på ett stort möte (sept.) återinsätta dem i
deras förra maktställning och förvisa en mängd
utländska gunstlingar. G. insjuknade kort därpå
och afled 14 apr. 1053. Med Gytha hade han sju
söner, bland hvilka den äldste, den våldsamme
Sven, dog på pilgrimsfärd 1052; Harald ärfde
faderns makt och blef 1066 Englands konung samt
stupade s. å. liksom sina bröder Tostig (se
d. o.), Gyrth och Leofwine. - G. är utförligt
skildrad af Freeman i "The norman con-quest"
I-II och af Green i "The conquesfc oi England";
den förre är kanske något partisk för, den senare
emot honom. V. S-g.
Godwin [gå’däiin]. 1. William G., engelsk
författare, f. 1756, d. 1836, blef 1778 präst vid
en dissenterförsamling, fick sedan en sinekur i
finansministeriet samt blef slutligen bokhandlare
och förläggare. De förnämsta af hans skrifter
äro An enquiry concerning po-litical justice
(1793), The adventures of Galet Williams (3 bd,
1794), en förbrytarro-man, hvari han angrep
engelska rättskipningen och öfver hufvud lagarna
; boken är ännu populär tack vare de spännande
intrigerna, som förebåda detektivromanen; i båda
arbetena är G. i hög grad påverkad af franska
revolutionsidéer; The enquirer: reflexions ön
education, manners and literature (1797), The
life of Geoffrey Chaucer (1804), History of the
common-wealth of England from the commencement
to the restoration of Charles II (1824-28),
Thoughts ön man; his nature, productions and
discoveries (1831) samt romanerna Saint-Leon
(1799), Fleetwood (1805), Mandeville (1817)
och Cloudesley (1830). G. utgaf äfven några
sorgespel, som likväl vunno föga bifall,
och under pseudonymen Edward Baldwin en
mängd barnböcker. Ehuru han länge predikat
mot äktenskapet, gifte han sig 1796. Biogr,
öfver G. af K. Paul 1876. - 2. Mary G., född
Wollstone-craft, den förres maka, engelsk
författarinna, f. 1759, d. 1797, ingick först
ett "samvetsäktenskap" med en hr Imlay och
sedan ett legalt med William G., uppträdde till
försvar för kvinnoemancipationen i Vindication
of the rights of women (1792; 2:a uppl. 1892)
och i andra skrifter. Minnen från en resa i
Skandinavien innehållas i Letters written during
a short residence in Sweden, Norway and Denmark
(1796). Hennes Posthumous works utgåfvos i 4 bd
1798 och hennes Letters 1879. Biogr, öfver fru
G. af mrs. Pennell (1885), H. Eichter (1897)
och E. Eauschenbusch-Clough (1898). - 3. M a r
y W o 11-stonecraft-G., de förras dotter. Se S
h e 11 e y.
Godwin [gå’dwin], George, engelsk arkitekt
och skriftställare, f. 1815, d. 1888, var vice
president
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
