Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glintlinje ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1321
Glintlinje-Glob
1322
samladt urval i ny uppl. 1900) och Ballady
(1900). Bland hans många dramer märkas Almanzor
(1889), Krõl Boleslaw Smialy (Kung Boleslav
den djärfve, 1891) och den psykologiska
nutidsbilden ur War-schaus litterära lif Z
walk zycia (Ur lifvets strider, s. å.). Af G :s
större dikter: Krolewska piesn (Kungasången),
behandlande Polens äldsta historia efter
förebilden af Slowackis Krõl Duch (Kung
Ande), och Z nocy bezsennych (Ur sömnlösa
nätter), ha hittills endast fragmentariska
utkast varit synliga i polska tidskrifter.
A-d J.
Glintlinje 1. G l inträn d, geol., brant,
i mer eller mindre rak linje utsträckt
bergsluttning, som utgör gräns mellan ett
högre och ett lägre liggande landområde,
en hafs- eller sjöyta. Horisontella
eller svagt lutande berglager äro vid
en sådan glintrand tvärt afskurna.
E. E.
Glintrand. Se G l i n 11 i n j e.
Gliom [gliåm], med. Stödjeväfnåden
1. bindesubstansen i det centrala
nervsystemet företer en helt annan
byggnad än bindväfven i öfriga organ och
kallas gliaväfnad. Svulster (tumörer), som
(väsentligen) bestå af sådan väfnad, benämnas
g l i o m e r; de förekomma företrädesvis
i hjärnan, ryggmärgen och näthinnan.
G. F-r.
Glion [gliå’J. 1. Eomanskt namn på Ilanz
(se d. o.). - 2. G. 1. Gli ön-Mön t r eu x,
luftkurort i Schweiz, kantonen Pays de Vaud,
vid foten af Dent de Jaman, ofvanför Montreux,
914 m. ö. h. I G. inrättades 1902 ett stort
sanatorium (850 m. ö. h.) för gossar och flickor,
hvilka behöfva en stärkande behandling. Anstalten
är öppen hela året. Prisjör hela året 1,500-1,800
frcs. Ln.
Glip 1. Å l gli p, ett gammalt fiskredskap,
som ännu användes i Danmark, i Östergötlands
skärgård (Slätbaken) m. fl. ställen, utgöres
af en trekantig, af träramar utspänd håf med
vid, fyrkantig mynning, försedd med skaft,
vanligen två bredvid hvarandra. Med dessa
sköter en i vattnet vadande fiskare glipen
så, att dess ena sida ligger på bottnen och
öppningen eller mynningen står snedt uppåt,
vänd från fiskaren. En annan, också vadande
fiskare skrämmer med en stång eller puls ålen
in i glipen, hvarpå denna hastigt vändes, så
att mynningen kommer uppåt, och därefter lyftes
glipen upp. F. T-m.
Gllres, zool. Se Gnagare.
Glissa’d (fr. glissade, af glisser, glida),
ett slags glidande danssteg rakt åt sidan.
Glissa’ndo, Glissicäto [-da, -tå], it., mus.,
lätt och glatt f ramglidande, särskildt såsom
före-dragsbeteckning för passager, hvilka på
pianots undertangenter (sällan öfvertangenter)
skola utföras glidande med ett finger
(nagelsidan). A. L.*
Glissicäto, mus. Se Glissand o.
Glisson [gli’sn], Francis, engelsk anatom och
fysiolog, f. 1596, d. 1677, professor i Cambridge
1636, bodde sedan omkr. 1650 i London. På
gamla dagar valdes han till president för the
College of physicians. G. var den förste - i
skriften De natura substantiæ energeticæ (1672)
-, som uppställde begreppet om de organiska
väfnadernas retbarhet (irritabilitet), hvilken
följdrika tanke omkr. 80 år senare af Haller
utvecklades till en af biologiens viktigaste
hörnstenar. I sin Anatomia Jiepatis (1654)
beskref G. bl. a. den efter honom benämnda
kapsel, som kläder portåderns förgreningar i
lefvern. Hans Opera omnia utkommo 1691 och 1711.
Glissonska kapseln [gli’sn-]. anat., den
först af F. G l i s s o n noggrant beskrifna
täta bindväfs-skida, som i lefvern omsluter
portåderns, lefver-artärens och lefvergångarnas
förgreningar. B. T-dt.*
Glis vulgaris 1. Vanliga sjusofvaren, Myoxus
glis, zool., är mera känd till namnet än till
utseendet. Den hör till samma familj (My-oxidæ)
som den äfven i Sverige förekommande has-
Glis vulgaris.
selmusen, liknar ekorren till utseendet, men
har smalare hufvud, sofver om dagen, söker sin
föda under den mörkare delen af dygnet, springer
snabbt och klättrar förträffligt, men kan ej taga
långa språng. Sjusofvarens kropp är 16 cm. och
dess svans 13 cm. lång. Ofvan är den enfärgadt,
ljusare eller mörkare, askgrå, under mjölkhvit,
silfverglänsande. Bland kindtänderna äro två,
i midten befintliga, större. D.en är hemma i
mellersta och södra Europa samt södra Sibirien
och Mindre Asien. Den är ovanligt glupsk,
lefver hufvudsakligen af ek- och bokollon
samt hasselnötter. Mot hösten insamlar den
ett vinterförråd. Sitt näste har den i djupa
jordhål, klippram nor och murspringor eller
ihåliga träd. I vintersömn lägger den sig, ofta
tillsammans med flera individer af samma art,
långt innan värmegraden sjunkit till fryspunkten,
i bergstrakterna redan i aug., på slättlandet
inemot okt. Sitt namn har sjusofvaren fått
däraf, att dess vintersömn är mycket långvarig
och därtill så djup, att man kan taga djuret ur
boet och bära det bort, utan att det visar någon
rörelse. Likväl vaknar det upp då och då under
vintern och äter litet af sitt vinterförråd, men
först i april kvicknar det till på allvar. Det
förökar sig starkt, men har många fiender,
bland hvilka äfven är människan, som fångar
det både för skinnets och det smakliga köttets
skull. Af de gamle romarna var sjusofvaren
högt skattad af sistnämnda anledning.
’ C. R. S.*
Glitner, nord. myt., Forsetes himlaboning, hvilar
på guldpelare och är täckt med silfver. Th. W.*
Glitretind. Se Galdhöpiggen.
Gljeb. Se Boris och Glj e b.
gl. m. 1. glor. m e m., förkortning för
lat. gloriõsæ memo’riæ, i ärofullt minne.
Glob (lat. glo’bus), ett instrument, eg. egnadt
åt undervisning i geografi och astronomi. Den
hufvudsakliga beståndsdelen utgöres af ett kring
en axel vridbart klot, å hvilket jordens yta
eller den skenbara himmelssfären är af bildad. -
Då jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
