Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasögonpingvinen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1307
Glavendrup-stenen-Gleerup
1308
kapsel. Den enda arten, G. maritima L.,
strandkrypa (se fig.), är en liten, glatt,
något köttig växt, som dels förekommer allmänt
å hafsstränder, dels sällsynt å salthaltiga
platser inuti landet (forna hafsvikar).
O. T. S. (G. L-m.)
Glavendrup-stenen, en märklig dansk runsten
från 900-talet, funnen 1794 på ett fält och
1864 rest på en hög i byn Glavendrup på norra
Fyn mellan Odense och Bogense. Stenen har den
längsta danska runinskriften med egendomliga
besvärjelser mot den, som kränker grafven.
E. Ebg.
Glazünov, Aleksander Konstantin o-vitj,
rysk tonsättare, f. 1865 i Petersburg,
lärjunge af Kimskij-Korsakov, är sedan
1899 professor i instrumentation vid
konservatoriet i Petersburg. En ovanligt
alsterrik kompositör med tekniskt mästerskap
och mycken lynnesfriskhet, är G. näst efter sin
nämnde lärare den mest betydande representanten
för ungryska skolan. Han har skrif-vit
7 symfonier, åtskilliga orkestersviter,
uvertyrer, symfoniska dikter, serenader,
baletter, marscher och danser för orkester,
flera stråkkvartetter och annan kammarmusik,
pianosaker, solostycken för stråkinstrument,
valthorn m. m. samt kantater och sånger.
E. F-t.
Gleb (Gljeb). Se B o r is och G l j e
b. Glëba, ’bot. Se Gasteromycetes. Glëbæ
adscrFptus, lat., "bunden vid torfvan". Se
Lifegenskap.
Gle^bõcki [glenbå’tski], Jõzef Teodor, polsk
militärförfattare, f. 1810, artilleriofficer,
utgaf bl. a. en studie öfver slaget vid Kirkholm
samt en framställning af Karl Gustafs polska
fälttåg, Napad Karola Gustawa szwedzkiego na
Polske za Jana Kazi-mierza w latach 1655-57
(1861). ’ A-d J.
Glechoma L., ’bot., ett litet örtsläkte
inom fam. Labiatæ, igenkännligt på sitt
tvåläppiga, i 5 uddspetsiga tänder klufna
blomfoder. Blomkronans nedre läpp är
treflikad, den öfre urnupen, nästan platt;
ståndarknap-parna, parvis hopstående, bilda
figuren af ett s. k. andreaskors, örten kryper
med långa refvor längs marken, har uppstigande
stjälkar, som i vinklarna af de rundade bladen
bära glesa kransar af tämligen stora, blå
blommor. Den svenska arten, G. hede-racea’L.,]
o r dr ef v a (se fig.), är allmän på ängsmarker
och vid åkerrenar. Hela örten har en egendomligt
balsamisk lukt. Förr var den under namnet Herba
Hederæ terrestris använd mot gammal hosta,
bröstkramp, blåslidande och hudsjukdom o. s. v.
O. T. S. (G. L-m.) Gle’ditseh, Johann G o 111 i
e b, tysk botanist, f. 1714 i Leipzig, d. 1786,
1746 professor i botanik
Glechoma hederacea. l blommande stjälkar
från den krypande stammen, 2 blomma.
i Berlin och föreståndare för botaniska
trädgården samt 1770 lärare vid forstläroverket
där, var en af dem, som lade grunden till ett
vetenskapligt forst-väsen.
Gledivtschia L., bot., växtsläkte af
fam. Legiimi-nosæ, afd. Cæsalpinioideæ. Dit
höra 11 i varma eller tempererade länder
växande arter. Dessa äro träd eller, vid
odling i kallare trakter, buskar. De ha
enkelt eller dubbelt parbladiga blad, båda
slagen på samma stånd och oftast sittande
knippvis i spetsen af outvecklade grenar,
ofta enkla eller greniga tornar (ombildade
grenar) samt små, hvit- eller grönaktiga,
i klasar sittande blommor. G. triacanthos
L., som härstammar från Nord-Amerika, odlas
som prydnadsväxt i parker och trädgårdar. I
Sverige är den tämligen ömtålig. Vid Stockholm
blir den endast buske. Den har stora brunröda
tornar, som vanligen äro försedda med tvenne
mindre sidogrenar (däraf namnet tria’canthos,
af grek. tri, trefaldig,. och a’kantha, torn,
tagg). Frukten (baljan) innehåller en köttig
massa af sötaktig smak, och af densamma beredes i
Nord-Amerika ett slags mjöd. Gleditschia-arternas
ved är mycket varaktig och har i hemlandet
mångsidig användning. - Såväl blad som
frukter och tornar af G. äro an-gifna från
tertiärlagren i Schweiz och södra Tyskland.
Ldt. A. G. N. (G. L-m.)
Glee [gli’], eng. (af angls, gleov, glädje,
musik), mus., en engelsk kompositionsart för
minst tre solostämmor, vanligen manliga,
och närmast motsvarande den germanska
manskvartetten. Liksom denna är glee homofon,
medan den äldre madrigalen var kontrapunktiskt
skrifven. Glees blomstringstid sammanfaller
ungefär med lifstiden för artens mest berömde
kompositör Samuel Webbe (1740- 1816). Arten
var så omtyckt, att till sångernas*
utförande bildades särskilda klubbar,
gleeclubs, i London, hvaraf den förnämsta
existerade 1783- 1857. I Nord-Amerika finnas
nu för tiden lif-aktiga gleeklubbar, som väl
mest idka den fyr-stämmiga manssången. Den
svenska gleeklubben i Chicago är stor och
ansedd. Jfr C a t c h och L i e- der t af el.
A. L. (E. F-t.)
Gleeklubbar [gl!-]. Se Glee.
Gleerup [glë-], svensk släkt, ursprungligen
härstammande från Danmark. Äldste kände
stamfadernr Jens G., lefde 1650. Hans ättling i
femte led, Kristian Vilhelm Ku h l G. (se G. 1),
inflyttade 1826 till Sverige.
1. Kristian Vilhelm Kühl G., bokhandlare och
förläggare, f. 24 sept. 1800 i Aalborg (på
Jylland), d. 8 nov. 1871 i Lund, var 1823-26
anställd i den "Gyldendalske boghandel"
i Köpenhamn och grundlade 1826 i Lund den
s. k. "Gleerupska bokhandeln", hvilken snart
blef universitetsbokhan-del och under årens
lopp utvecklade sig till en af de mest betydande
bokhandelsaffä-rerna i Sverige. Därjämte utöfvade
G. en vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
