Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 1217-1218 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gislaved ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Storia delle belle lettere in Italia (1845), som anses för ett
klassiskt verk, Storia del teatro in Italia
(1860, ofullbordadt), Storia politica del
municipii italiani (1851) och Storia del comuni
italiani (1861–66).

Giuliani [djolia-], Giambattista, italiensk
filolog och Dante-forskare, f. 1818, d. 1884
i Florens, ingick i det andliga ståndet, men
öfvertog sedermera en professur i italiensk
litteratur i Florens. 1845 utkom hans Saggio di
un nuovo commento della commedia di Dante. Bland
hans öfriga Danteskrifter må nämnas de utmärkta
afhandlingarna Le norme di commentare la Divina
commedia (1856), Metodo di commentare la Divina
commedia (s. å.), La Vita nuova e il canzonniere
di Dante (1863). Dessutom skref han Lettere
sul vivente linguaggio della Toscana (1865) och
Moralità e poesia del vivente linguaggio toscano
(1871; 3:e uppl. 1873), hvilket arbete rönte en
ofantlig framgång.

Giuliano in Campania [djolianå],
stad i italienska prov. Neapel. 14,363
inv. (1901). Flera intressanta kyrkor och ett
gammalt slott.
J. F. N.

Giulianova [djolianåva], stad i italienska
prov. Teramo vid Adriatiska hafvet och
vid järnvägen Ancona–Brindisi. 2,554
inv. (1901; som kommun 7,458).
J. F. N.

Giuliari [djoliari], Giambattista Carlo, grefve,
italiensk historiker, f. 1810 i Verona, d. där
1892 som domherre och bibliotekarie, skref ett
stort antal arbeten i bibliografi, italiensk
litteraturhistoria, språkvetenskap o. s. v.,
af hvilka kunna nämnas Memoria bibliografica
dantesca (1865), Bibliografia del dialetto
veronese (1872) och Monumenti per la storia
veronese (1880).

Giulio Romano [djoliå råmanå], eg. Giulio Pippi,
italiensk målare och arkitekt, f. 1492 i
Rom, d. 1546 i Mantua, var den berömdaste bland
Rafaels lärjungar och räknas till den romerska
skolan, hvars tradition han öfverflyttade till
Mantua.

[Porträtt; ingen bildtext]

Han kom tidigt, omkr. 1509, i Rafaels
skola, omfattades af denne med stor kärlek och
gjorde under hans ledning så snabba framsteg,
att han snart var i stånd att biträda sin lärare
i arbetet. Detta fick han tillfälle till att göra
dels i Vatikanens loggier, dels i stanzerna,
där Sala di Costantino efter Rafaels död enligt
mästarens teckningar utfördes under ledning af
G. Samtidigt därmed målade han åtskilliga, i
Rom befintliga fresker af mytologiskt innehåll,
i Villa Lante och Villa Madama, hvarest han
framstår som en på en gång kraftig och behagfull
målare. G. hade nämligen liflig fantasi och
lätt hand jämte mycken fart och käckhet i
sinnet; så länge han hölls i tygel af Rafael
och hufvudsakligen rönte inflytande af dennes
ädla uppfattning, var han äfven själf ädel och
tilldragande i sin konstverksamhet. Helst målade
han ämnen hämtade från antiken, men äfven heliga
bilder af framstående slag härstamma från denna
hans första tid. Bland dessa må främst nämnas
Stefanus’ stening (i kyrkan S. Stefano i
Genua), utmärkt för sin vackra modellering,
klara färg och ädla uppfattning, ett af den
romerska skolans bästa verk. Då Rafael dog,
utnämnde han G. och Francesco Penni till sina
arfvingar, och de fullbordade i denna egenskap
gemensamt mästarens efterlämnade ofulländade
verk, till hvilka hörde "Transfigurationen"
(se fig. i art. Förklaring). 1524 kallades G. af
hertig Federigo Gonzaga till Mantua, där han
fick utföra ofantliga arbeten, hvarjämte han där
stiftade en mycket besökt målarskola. Men efter
Rafaels bortgång hade hans inneboende naturell
brutit fram. Han saknade mästarens djup och
framför allt hans kyskhet. Han hade också kommit
ifrån det hälsosamma tvång, som Roms klassiska
anda hade pålagt honom. Då framträdde hans
verkliga sinne i en vildhet och rent af råhet,
som voro utan gränser, hvad uppfattning och ton
angick, under det att formbildningen, som något
påminde om Rafael, men ännu mer om Michelangelo,
nedsjönk till ytliga effekter, hvarmed G. gaf
första exemplet till den kommande tidens
själlösa dekorationsmåleri. Förnämligast visar
sig detta i vägg- och takmålningarna i Palazzo
del Te, där G. i en sal, formad som en stor ugn,
målat Giganternas störtande och i en annan sal
framställt Psyches historia och andra gudarnas
kärleksäfventyr, i hvilka bilder likgiltigheten
för formen och gemenheten i uppfattningen
svårligen kunna drifvas längre. Det ligger en
afgrund mellan Rafaels kyska Psyche-fresker i
Villa Farnesina och dessa lärjungens skapelser. –
Af G:s stafflibilder finnes icke mycket i
behåll, det bästa utan tvifvel i Louvre, såsom
en Madonna med Kristus och Johannes som barn,
G:s eget porträtt, Vespasianus’ och Titus’
triumf jämte några andra. Bland G:s byggnader i
Rom må nämnas Villa Lante, Palazzo Cicciaporci
och Palazzo Maccarani. I Mantua byggde han det
nämnda Pal. del Te, ett storartadt hertigligt
lustslott utanför staden, hvarjämte flera palats
och äfven kyrkor i denna stad äro frukter af
hans verksamhet. – Bland G:s många lärjungar är
bolognesaren Primaticcio, hvilken var en af dem,
som förde den italienska konstens grundsatser
och åskådningssätt öfver till Frankrike,
den berömdaste.
C. R. N. (A. L. R.)

Giulio Romano [djoliå råmanå], en benämning
på tonsättaren Giulio Caccini (f. i Rom).

Giumaleu, berg. Se Dzumaleu.

Giunta [djo’nta] l. Giunti, sp. Junti,
Junta, Juncta l. Zonta, italiensk
boktryckarfamilj, som härstammade från Florens
och under 16:e årh. upprättade boktryckerier i
Venezia, Florens, Lyon, Burgos, Salamanca och
Madrid.

Filippo Giuntas boktryckarmärke (med staden Florens’ lilja).

De äldsta af dessa voro boktryckeriet
i Venezia, hvilket anlades 1503 af Luca Antonio
G. och egde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>