Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gersdorff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1063
Gersonides-Gerstäcker
1064
apostlar (framställande kristendomens
utbredande med eld och svärd bland fredliga
slaver) af konstnären skänktes till
nationalgalleriet (Sukiennice) i Krakau.
A-d J.
Gerso’nides 1. Ben Gerson, Lev i, judisk namnform
E å l b a g, judisk filosof och bibelforskare,
f. omkr. 1288 i Languedoc, skall ha lefvat
i Orange och i Avignon och tros ha dött i
Per-pignan 1344. Han har på hebreiska skrifvit
ett religionsfilosofiskt verk: Milhamolh
Adonai (1560; ny uppl. 1866), af hvilket en
del öfversattes på latin (1342). Detta arbete
kan betraktas som en från rent filosofisk
synpunkt sorgfälligt utförd kritik af den
judiska ortodoxien. G. gjorde kommentarer till
Aristoteles’ då kända verk eller snarare till
Averroes’ kommentarer.
Gerss, Jakob Vilhelm, arkitekt, f. 1784 i
Stockholm, d. där i sept. 1844, ingick vid
flottans mekaniska stat, där han tämligen ung
befordrades till kapten. Dessförinnan hade han
genomgått konstakademien och särskildt studerat
arkitektur under Desprez och Sundvall. 1813
antogs G. till biträde åt akademiens sekreterare,
Tempelman, och utnämndes 1816 till hans
efterträdare. Han hade redan då gjort sig
bemärkt, mindre som praktisk arkitekt än sora
skicklig tecknare af interiörer, särskildt af
kyrkor och äldre kyrkoruiner, laverade i sepia
eller färger, och han fortfor att flitigt uppvisa
sådana vid akademiens utställningar. Äfven
som konstkritiker i akademisk anda uppträdde
han med häftet Anti Hammarspikiana (1815),
en motskrift mot Hammarskölds granskning af
konstutställningen 1815. Med anledning af
utställningen 1822 och de skarpa kritiker,
för hvilka en del akademister blifvit utsatta
inom pressen, utgaf han Försök till ledning vid
konstarbetens bedömande (1822), där han tager i
synnerhet Hasselgren i försvar. I egenskap af
sekreterare utgaf han utställningskatalogerna
fr. o. m. 1818 t. o m. 1843. 1837 befordrades
G. till major-mekanikus; han var dessutom till
sin död arkitekt vid öfverintendentsämbetet,
men hans praktiska verksamhet i detta afseende
var ganska obetydlig. För öfrigt hade han ej
alldeles godt vitsord om sig för ordningssinne
och påpasslighet, ej heller för själfständighet
och kraft. Sedan 1812 var han led. af k^nstakad.
-rn.*
Gerssläktet. Se Gärssläktet.
Gerst., vid insektnamn förkortning för
K. E. Ad. Gerstäcker.
Gerstad, socken. Se J ä r s t a d.
Gerstenberg [ge’r-], Heinrich Wilhelm von,
tysk skald och kritiker, f. 1737 i Schleswig,
d. 1823, var först ryttmästare i dansk
tjänst, blef 1775 dansk resident i Lybeck
och var 1785-1812 meddirektör för lotteriet
i Altona. Hans anakre-ontiska småberättelser,
kallade Tändeleien (1759), mottosros med allmänt
bifall, hvilket äfvenledes var förhållandet
med åtskilliga af hans dramer. Gedicht eines
skalden (1766) återinförde de nordiska ämnena
och påverkade bl. a. Klopstock. I sina Briefe
über merkwürdigkeiten der literatur visar
G. sig högt uppskatta Shakspere, hvilket
var af betydelse för sturm-und-drang-tidens
dramatiska teorier. Hans sorgespel Ugolino
(1768) är, oaktadt sin bombast och sin råhet,
ett af de mest betydande dramatiska arbeten, som
utkommit i Tyskland före den Goethe-Schillerska
perioden. 1815 utgaf han sina Ver-
mischte schriften. Se M. Jacobs,
"Gerstenbergs Ugolino" (1898).
(R-n B.)
Gerster [ge’rster], E t el k a, ungersk
sångerska, f. 1855 i Kaschau, studerade för fru
Marchesi i Wien och debuterade 1876 i Venezia
samt väckte 1877 ett oerhördt uppseende på Krolls
teater i Berlin. Hon skördade sedermera lagrar
i London, Paris, Italien, Spanien, Ryssland och
Amerika samt vann rykte för att vara en bland
samtidens främsta sångerskor. Hennes sopranrösts
nästan förklarade mildhet och renhet jämte en
ovanlig koloraturfärdighet beredde henne triumfer
som La sonnambula, Lucia o. s. v. Sedan 1877 är
hon gift med impresarion C. G a r d i n i. Hon
slöt tidigt sin sångarbana och egnade sig åt
sångundervisning i Bologna och (från 1896)
i Berlin. A. L. (E. F-t.)
Gerstner [ge’r-]. 1. Franz Joseph von G., bömisk
matematiker och ingenjör, f. 1756, d. 1832, blef
1779 ingenjör, 1784 adjunkt vid observa-toriet
i Prag samt 1789 professor i matematik i samma
stad. På G:s initiativ inrättades 1806 i Prag ett
polytekniskt institut, det första i Tyskland,
hvilket ända till 1832 stod under G:s ledning
och vid hvilket han därjämte under mera än två
decennier var verksam som lärare. Sedan 1811
var G. chef för vattenbyggnaderna i Böhmen. -
2. Franz Anton von G., den förres son, bömisk
ingenjör, f. 1793, d. 1840 i Amerika, var
1819 -24 professor i praktisk geometri vid
polytekniska institutet i Wien och egnade sig
därefter odeladt åt järnvägsbyggande. Hans första
verk var hästjärnvägen mellan Budweis och Linz
(1825 -28). I Ryssland byggde han 1834-37 den
första järnvägen (mellan Petersburg och Tsarskoj
e-selo).
Gerstäcker [ger-], Friedrich, tysk författare,
f. 1816 i Hamburg, d. 1872 i Braunschweig,
begaf sig 1837 till Amerika, där han förde ett
omväxlande lif, bl. a. som jägare i urskogarna
och som hotell värd i Louisiana. 1849-52,
1860-61, 1862 och 1867-68 gjorde han nya resor
i Amerika och Afrika. Han lämnade en mängd
lifliga skildringar af sina intryck från Amerika
samt åtskilliga förströelseromaner, Streif-
und jagdzügc durch die Vereinigten staaten von
Nordamerika (1844), Die regulatoren in Arkansas
(1845; månea uppl.; "Regulatorerne i Arkansas",
1864; 2:a uppl. 1898), Die flusspiraten des
Mississippi (1848; många uppl., "Sjöröfvarne på
Mississippifloden", 1867; 2:a uppl. 1898) samt
flera samlingar berättelser: Mississippibilder
(1847), Reisen um die welt (1847-48; "Resa
omkring verlden", 1860) och Amerikanisch e wald-
und strombilder (1849), Nach Amerika (1855)
samt Die beiden sträflinge (1856). Gold! (1858;
"Guld! eller lifvet i Kalifornien", 1862),
Hell und dunkel (1859) och Sennor Agrnla (1865;
"Sennor Aguila", 1868) m. fl. Till svenska äro
ytterligare flera arbeten af G. öfversatta. G:s
Gesammelte scJiriften (44 bd) utgåfvos 1872-79.
Gerstäcker [ger-], Karl Eduard Adolf,
tvsk zoolog, f. 1828 i Berlin, d. 1895
i Greifswald, blef 1856 föreståndare för
k. entomologiska samlingen i Berlin, 1873
zoologie professor därstädes samt 1876 professor
i zoologi och direktor vid zoologiska museet
i Greifswald. G. var en framstående entomolog,
som skref bl. a. Monographie der endomychiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
